Kina
Det stora landet i öst, som under lång tid varit slutet för omvärlden. Idag ett av de populäraste resmålen utanför Europa. Jag har haft förmånen att besöka och bo i Kina under längre tidsperioder och under olika förhållanden.
Student på språkinstitutet
Sommaren 1984 tog jag min cykel och lade upp den på bagagehyllan på transibiriska järnvägen. Resan med transsibiriska järnvägen är något alla reslystna borde prova. Att på 10 dagar se landskapet förändras dag för dag, från väst till Orient, är en upplevelse. Studierna bedrevs med kinesisk korvstoppning, och vid mina cykelturer runt Peking fick jag goda möjligheter att praktisera språket. Vistelsen avslutades med en cykeltur till Tianjin, ca 12 mil sydost om Peking, och därifrån tåg till Kanton och Hongkong.
Studier på Qinghua universitetet i Peking
Ett år senare (1985) fick jag stipendium att bedriva studier i teknik vid Kinas förnämsta tekniska universitet, Qinghua universitetet. In med cykeln på flyget, via Bangkok till Peking. Än en gång fick jag se de välkända gatorna och gränderna i Peking. Bostaden bestod av ett 15 kvadratmeters rum i en kasern på universitetsområdet. Jag delade rummet med en student från Mali. Livet var mycket primitivt, med kombinerad toalett, dusch och tvättrum för 50 personer. I matsalen åt jag ett mål mat för mindre än en krona. Studierna bedrev jag i termodynamik och värmeöverföring, på kinesiska. Mina studiekamrater var alla kineser, och de var mycket stolta över att ha en svensk klasskamrat. Efter ett års studier var min kinesiska hyfsad och jag kunde Pekings gränder som min egen ficka.
Attaché på svenska ambassaden
Under slutet av studietiden fångade tekniska attachén på svenska ambassaden upp mig. Jag flyttade in i en diplomatlägenhet på 100 kvadratmeter. Jobbet som biträdande teknisk attaché bestod av att följa den tekniska utvecklingen i landet och informera Sverige om detta. Det innebar också att ta hand om delegationer, forskare och affärsmän från Sverige. Jag reste land och rike runt och träffade kinesiska forskare, professorer, rektorer, guvernörer, borgmästare samt en otrolig massa vanliga människor. Under mina semestrar hängde jag på ryggsäcken och köpte en biljett till något ställe i Kina jag ännu inte besökt. Rapporteringen till Sverige innebar att skriva notiser, artiklar, hålla föredrag och seminarier. Vid ett flertal tillfällen fick jag träffa världskända personer, som när prins Sianok hade filmvisning på internationella klubben i Peking. Jag fick skaka hand och tala några ord med den småväxte, men synnerligen karismatiske mannen. Filmerna hade han själv gjort under tiden han tillbringade i Nordkorea. Han beklagade sig över de Nordkoreanska skådespelarna, som var vana vid propagandafilmer, men som han använde till sina kärleksfilmer.
I maj 1989 hände mycket i Peking. Studenterna ockuperade Himmelska Fridens Torg och ställde krav på bl a mer frihet och demokrati. Det hela slutade med att kinesiska befrielsearmén intog torget med vapanmakt. Själv stod jag på min balkong och bevittnade slaget.
Marknadsförare i nya provinser
Hösten 1992 bestämde jag mig för att flytta tillbaka till Kina igen. Jag och min hustru flög till Shanghai och bodde hemma hos hennes föräldrar, och jag sökte jobb på svenska företag etablerade i Kina. Jag fick napp på ett stort svenskt telekommunikationsföretag, och erbjöds att marknadsföra företaget i nya provinser, samt att fungera som kulturbrygga internt. Jag reste land och rike runt igen, och träffade intressanta människor, och åt och drack utsökta banketter. Ibland besökte jag mitt gamla universitet och tänkte med nostalgi tillbaka på mitt gamla studentrum på 15 kvadrat. En badmingtonmatch med kinesiska kunder medförde en avdragen hälsena med operation i Hongkong, och 3 månader i gips. När jag kunde stappla mig fram på kryckor igen fick jag ta hand om att bygga upp en grupp med lokalanställda kineser. Kunskap överfördes i rasande tempo till gruppen, och jag hade snart fullbordat min uppgift.
Idag håller jag seminarier om Kina och hjälper svenska företag att etablera sig i Kina.