Jag vill presentera min föregångare Hampus. En Dvärgschnauzer som slutade sina dagar 02.09.98. Riktig tuffing som älskade att åka bil och leka med stenar. Han tyckte om flickor och hade kärleks sjuka mest hela tiden. Här omkring finns det många fröknar så det var jobbigt för honom.

Matte trodde att hon skulle klara sig utan hund., men... Utan att veta det riktigt själv är hon en hundägare av naturen.

Svar på all den längtan blev lilla jag.
Som valp har man ingen val. Människan kommer och tar en från mamma stoppar in i bilen och så är man ensam i hela den stora världen. Klart jag blev skrämd och kräktes hela bilresan. Jag var rädd på gården första veckor också.

Alla vovvar är så stora., bara jag litten. Men nosa på dem vågar man det?

Kanske litte...

Nu är jag på gång. Hur stora eller små mina kompisar än är så vågar jag leka. Ibland hjälper det att man inte är så stor. Man kan lätt få upp farten och det har sina fördelar. Titta bara på min svans, ...

Denna bil älskar jag. Den är lagom för mig. Riktiga bilar vill jag inte se, än mindre åka i.

Fast ibland måste man stå ut för att komma till skogen.

Jag vet inte varför alla stora hundar alltid leker med pinnar. Man sliter och sliter ,

Som du ser har jag blivit badare på att leka, och trivs bra med livet i Rättvik. Matte är OK, man vet inte vad man får , det kunde vara värre.

Snart är det vinter och det pratas mycket om någonting som heter snö. Jag vet inte riktigt vad det är men återkommer när det blir aktuellt