När jag vaknade i morse kände jag mig på dåligt humör, men det kände jag mig bara glad för. Det visade ju att jag hade
känslor!
Jag tog barnsalva istället för tandkräm. Då förstog jag att även den bäste kan göra fel. Jag var djupt tacksam för den
insikten.
När jag öppnade kylskåpet föll ett mjölkpaket ut, gick sönder och stänkte ner byxor och skor. Det är säkert bra för
skolädret tänkte jag och byxorna skulle jag ju ändå byta.
Frukostkaffet kokade över vilket påminde mig om att kaffe på tom mage inte är bra.
Just som dörren slog igen märkte jag att jag glömt nycklarna. Den stunden den sorgen tänkte jag. Jag skall ju inte in
förrän ikväll.
Att byxorna fastnade i cykelkedjan och gjorde att jag körde in i häcken spelade ingen roll. Tur att det inte var de dyra
byxorna och att det inte var grannens häck nynnade jag.
På jobbet tog jag in kaffekoppen till skrivbordet och råkade spilla ut det mesta på manuset till kvartlsrapporten. Det
kunde varit tre veckors arbete ropade jag ut i korridoren. Tur att det bara var ett fjortondagarsjobb som blev förstört
och förresten hade jag åndå tänkt arbeta om det.
Till lunch tog jag en råkosttallrik och bet av en tand på en sten. Just den tanden hade alltid varit lite sned och irriterat mig
så jag bad tandläkaren att dra ut den. Lika bra att inte ha några sådana tänder tänkte jag och kände mig uppåt.
På hemvägen skulle jag ta ut pengar men kortet försvann in i bankomaten och kom inte ut fast jag bankade på
bankomaten. Nåja, dom pengarna hade ändå bara gått åt filosoferade jag medan jag tillämpade lite avslappningsteknik.
Låssmeden kostade bara 200:- och explosionen när jag knäppte på tv:n var inte särskilt kraftig. Nu kan jag skaffa text-tv
tänkte jag glatt och så blir det ju äntligen av att tapetsera.
Det är bra att jag har lärt mig att tänka positivt tänkte jag när jag slängde mig i sängen, så att benen på sängen vek sig.
Annars vet man inte vad som kunde ha gått snett idag.