Jimmy Rogers var tillsammans med Little Walter var med i Muddy Waters band på 50-talet. Man kan nästan säga att det var Muddy, Jimmy och Walter som skapade Chicagobluesen. Jimmy har skrivit blusklassiker som Walking By Myself och That's Allright. Den här bilden är tagen den 4 October 1979 när han turnerade i Europa tillsammans med Left Hand Frank. Så vitt jag vet är Jimmy fortfarande aktiv musiker. Klicka på bilden för större bild. Den är på 31k.

Bilden på Roy Brown togs den 1 Mars 1978. Han kompades av Rolf Wikström's Hjärtslag plus två blåsare. Jag kommer speciellt ihåg denna konsert för en sak. När publiken satt och vänta på att Roy skulle entra scenen så hördes någon sjunga med hög röst "Rock is my pillow, the cold ground is my bed, the highway is my home, so I might as well be dead". Det var Roy Brown som kom in i lokalen bakom publiken sjungande Hard Luck Blues. Roy Brown är kanske mest känd som den som skrev Good Rocking Tonight som Elvis spelade in, men han var mycket mer än så. Han influerade storheter som B.B. King, Bobby "Blue" Bland, James Brown och Jackie Wilson. Han var en viktig länk i utvecklingen av R&B till Rock&Roll och Soul. Klicka på bilden för större bild. Den är på 22k.

Bilden på Son Seals togs samma kväll ,den 12 November 1977, som bilden på Johnny Mars. Son tillhör den yngre generationen av Chicago blues musiker. Speciellt gillar jag hans andra skiva på Alligator, "Midnight Son", som kom ut '77. Klicka på bilden för större bild. Den är på 24k.

Dom här killarna var med i Son Seals Blues Band vid tillfället. Lacy Gibson på Gitarr och A.C. Reeds på sax. Båda två har senare spelat in skivor under eget namn. En av mina favoritskivor är Lacy Gibson's vax Switchy Titchy på Black Magic från '83, där Lacy visar att han förutom att vara en bra gitarrist även är en verkligt bra sångare. Klicka på bilden för större bild. Den är på 22k.

Sist men inte minst en vit kille som betytt otroligt mycket för bluesen, John Mayall. John Mayall var med och startade bluesvågen i Europa på 60-talet vilket i sin tur skapade ett enormt intresse för originalartisterna i USA. Detta medförde att de amerikanska artisterna var betydligt mer kända i Europa än i sitt eget hemland. Tack vare den Europeiska "marknaden" kunde våra blueshjältar betydligt lättare försörja sig på sin musik.
Jag kommer ihåg att Bluesbreakers besökte Norrbygården, en ungdomsgård i Örebro, i mitten på 60-talet. På leadguitar var ingen mindre än Eric Clapton. Sen dess har han alltid lyckats att få de bästa musiker i sitt band som Peter Green, Mick Taylor, m.fl. Listan kan göras lång.
Denna gång hade han med sig James Quill Smith på gitarr. Vid denna tidpunkt var hans musik en typ av blues-rock-funk, men blusen finns alltid i botten när det gäller John Mayall. Klicka på bilden för större bild. Den är på 22k.