Hedenius tillhörde sin tids ledande och mest polemiska kulturdebattörer. Många av hans olika artiklar har samlats och givits ut i bokform. Han har även publicerat skönlitterära skrifter.

Hedenius fick sin filosofiska utbildning hos Hägerström och Phalén och tog starka intryck av deras filosofi, så t.ex. i doktorsavhandlingen Sensationalism and theology in Berkeley's philosophy. Under andra världskriget kom han emellertid att under intryck av Cambridgefilosofin och den logiska positivismen att i fortsättningen bli helt anglosaxiskt orienterad i sin filosofi. I sin installationsföreläsning Om praktisk filosofi(Prisma 1948) drog han upp riktlinjerna för sin uppfattning om filosofin i allmänhet och om den praktiska filosofin i synnerhet. Under avgränsning mot de existentialistiska, marxistiska och thomistiska filosofierna fastställer han att vetenskapsfilosofin måste bestå i logiska analyser som grundar sig på den formella logiken och vetenskapens verklighetsuppfattning.

Hedenius mest uppmärksammade arbete faller inom religionsfilosofin och är hans bok Tro och vetande (Bonniers 1949). Han förkastar kristendomen som intellektuellt ohållbar och teologin som en kvasi-vetenskap utan verksamhetsområde. Hedenius börjar med att ange tre postulat som man måste godta för att det skall vara möjligt att föra en rationell diskussion om kristendomens hållbarhet mellan kristna och icke-kristna.

Det religionspsykologiska postulatet: En religiös tro innehåller försant-hållanden av metafysiska antaganden som vetenskapen varken kan verifieraeller falsifiera, till exempel påståenden om Guds existens eller själens odödlighet.

Det språkteoretiska postulatet: Det måste vara möjligt att meddela även icke-troende meningen i de religiösa påståendena. Vissa utsagor får tolkas symboliskt istället för bokstavligt men språkbruket får inte skilja sig för mycket från hur man använder språket i vardagslag.

Det logiska postulatet: Två sanningar kan inte motsäga varandra. Av två motsägande satser kan högst en enda vara sann. Antingen är det sant att det regnar nu eller så är det sant att det inte regnar. Det kan inte båda regna ochinte regna. Jag tror att Hedenius skulle förneka att Gud skulle kunna göra logiskt omöjliga saker, exempelvis lägga ihop 1 och 1 och få 3 - och därmed förneka Guds allsmäktighet.

Hedenius menar att om det skulle komma till konflikt mellan det som naturvetenskapen hävdar och det som kristendomen händar så måste naturvetenskapen ha primat. Tron måste grundas på något annat än förnuftet och det är den religiösa uppenbarelsen. Men så fort tron påstår något som strider mot naturvetenskapen - förnuftet - så är tron förnuftsvidrig och därmed ohållbar, då den bryter mot det religionspsykologiska postulatet. Endast det som kan utforskas av vetenskaperna är verkligt i så måtto att det har en av oss oberoende existens. Kristendomen bryter mot det logiska postulatet när den påstår att Gud både är allsmäktig och att Gud är fullkomligt god. Om Gud är god, varför har Han då skapat oss som syndfulla varelser vars enda räddning är den kristna tron? När en kristen använder ordet "god" verkar det inte betyda samma sak när det använs om Gud som när det används om människor, och det bör det ju göra enligt det språkteoretiska postulatet.

I Att välja livsåskådning svarar Hedenius på den kritik som framfördes mot Tro och vetande. Flera kritiker menade att Hedenius kristendomskritik var både förlegad och föråldrad, och han har gjort flera metodiska och sakliga fel. Hedenius, i sin vanliga polemiska stil, slår tillbaka. Låt oss emellertid bortse från dessa rutinmässiga manifestationer av lögnaktighet., Den gode Ljungberg är nog fräck, så det förslår., polemiska tricks i enklast tänkbara stil.

I Om rätt och moral, 1941, vidareför han Hägerströms värdenihilism i modifierad form. Denna ståndpunkt hindrar emellertid inte, hävade Hedenius,att man kan rekommendera vissa etiska värderingar. I samma bok återfinns även Hedenius rättsfilosofiska tillämpning av värdenihilismen. I den skiljer han mellan äkta rättssatser och oäkta rättssatser, varvid de förra endast är imperativ utan sanningsvärde, medan de senare utsäger något om den faktiska rättsordningen och därmed är sanna eller falska.

Hedenius var också pessimist, i den meningen att han var anhängare av en filosofisk pessimism. Detta förklarar han närmare i uppsatsen Tankar om livet.Men det är inte något slags vardagspessimism utan en pessimism som talar om mänsklighetens liv på jorden som något övervägande ont. Om det fanns något som gav livet mening så måste det uppfylla två krav, det måste ha livet som nödvändig betingelse för sin existens och det måste vara mycket värdefullare än livet självt. Naturen eller universum kanske är värdefullare än livet men det är svårt att se hur mänskligt liv på denna planet skulle vara värdefullt för naturen eller universum. Människors liv är endast värdefullt för människorna. Människors liv på jorden är i huvudsak ont, och goda tankar eller estetisk skönhet kommer aldrig att kunna uppväga all ondska och grymhet. Detta leder Hedenius till den katastrofala slutsatsen. En värld där människor existerar har mer av ondska än en värld där det inte finns människor, och om man är förpliktigad att avskaffa onda företeelser så bör man göra det. Om någon kunde avliva mänskligheten så borde han också göra det.

Mattias Thuresson

Uppdaterad 980416