Det är säsongsavslutning på klubben i kväll,
vilket betyder lagtävling med lottade partners och
lagkamrater. Det brukar vara en trevlig
tillställning, och när ni för en gångs skull
lyckats tigga ihop ett fint prisbord, bör alla
vara väl motiverade för bridgen.
Du paras ihop med en av dina äldsta vänner och
får två av klubbens trotjänare som lagkamrater.
Det bådar gott – både för bridgen och trevnaden.
Båda paren i laget bestämmer sig för Modern
Standard, med den lilla skillnaden att
lagkamraterna föredrar svaga tvåöppningar medan
din partner talar sig varm för Acols tvåöppningar.
Det passar dig fint, eftersom alla under
studieårens robberbridge spelade Acol, du med.
När ni sätter er ner för den första ronden
upptäcker du att din vänstra motståndare är din
ordinarie partner. Det innebär att litet extra
prestige står på spel – för inte vill du väl att
han skall gå och tro sig vara stöttepelaren i ert
par...
Nåväl, på rondens – och tävlingens – första
bricka tar du, som Syd, upp en fin hand:
E K
E K kn 10 9 7
E 9
D 6 2
Inte så dumt det där med Acols tvåöppningar. Den
här handen är annars i starkaste laget för ett
vanligt öppningsbud men ändå inte så stark att du
kan kräva till utgång. Så när det går tre pass
fram till dig (ingen i zonen), öppnar du med 2, krav för en rond.
Väst passar, partnern svarar 2 och Öst
passar.
Skönt att ni hann diskutera så pass mycket att
du vet att partnerns svarsbud är ett rent negativt
läte, som bara säger att han inte är stark nog för
ett positivt svar. Det har inget med spadern att
göra.
Vad bjuder du nu?
3. Partnerns negativa svarsbud gör det
möjligt att han har en helt värdelös hand till
dig. Därför kan du inte på eget bevåg gå till
utgång. Genom att bjuda om öppningsfärgen på
lägsta nivå berättar du om minst sexkortsfärg, men
att partnern behöver ha något att hjälpa till med
för att höja till utgång.
Det har han uppenbarligen, för det tar inte lång
tid för honom att fiska upp 4 ur budlådan.
På det följer tre pass.
Efter att ha ställt en del frågor om
budgivningen spelar Väst ut spader tre enligt
10-12-regeln (högsta, tredje eller femte kortet
uppifrån), och träkarlen läggs upp.
Träkarlen (Nord)
8 2
8 4 2
K 7 6 5 3
kn 7 3
utspel: 3
Du (Syd)
E K
E K kn 10 9 7
E 9
D 6 2
Hur ser det ut?
Ganska bra. Ruter kung är både stick och ingång,
och att Nord har tre trumf betyder att ni ofta
klarar färgen utan förlorare. Du hade gärna sett
att han också haft klöver tio, men även utan den
kan klöver knekt kanske ha betydelse.
Vad börjar du med?
Att göra upp en plan, förstås. Du har nio säkra
stick och chans att få det tionde sticket i trumf
eller i en av lågfärgerna. Du tänker vinna
utspelet och ta för hjärter ess. Om damen faller,
eller Väst visar renons, är saken klar. I det
första fallet drar du helt enkelt ut trumfen; i
det andra spelar du ruter nio till kungen och
maskar, med hjälp av hjärter åtta, ut Östs trumfdam. Om båda
motståndarna bekänner lågt på hjärter ess får du
ta ställning till om du skall försöka toppa ut
damen eller välja en annan spelplan.
Till att börja med begär du spader två från
bordet och sticker Östs dam med esset.
Vet du hur spadern sitter?
Du kan inte vara säker, men det finns ledtrådar.
Väst spelade ut försvarets lägsta spader, så du
kan förutsätta att han antingen har tre eller fem
kort i färgen. Troligen fem, för om han haft tre,
har Öst sex spader med damen i topp. Då hade han
kanske öppnat i tredje hand eller utspelsdubblat
Nords negativa 2-bud.
Dessutom vet du att Väst har spader knekt.
Hur kan du veta det?
Jo, för om Öst haft dam-knekt i spader, hade han
spelat på knekten i första stick, det lägsta
kortet av flera likvärdiga.
För stunden är det mycket möjligt att du inte
har någon nytta av de här slutsatserna. Men det är
inte så dumt att göra till vana att fundera litet
över hur utspelsfärgen sitter, innan du spelar
vidare.
I enlighet med din plan tar du närmast för
hjärter ess, men får bara se små hjärter från båda
håll.
Fortsätter du med hjärter kung?
Om du gör det, och damen ramlar, är saken klar. Om
inte, måste du försöka få ett stick i klöver.
Bästa chansen är då att spela klöver mot bordet.
Om Väst lägger lågt och knekten sticks av Öst kan
du senare använda ruter kung för att spela klöver
mot damen. Du får då ett klöverstick om Väst eller
Öst har både esset och kungen. Chansen till det är
ungefär 50%. Fast egentligen är den inte ens det,
utan bara 33%.
Varför?
Därför att om Väst haft ess-kung i klöver, så hade
han sannolikt spelat ut den färgen hellre än en
låg spader. Att spela klöver mot knekten och sedan
klöver mot damen lyckas alltså bara om Öst har
båda klöverhonnörerna. Eftersom du kan räkna med
att han har minst en har han alltså esset, kungen
eller båda. Att han skall ha båda är därför ungefär 33%.
Finns det något bättre att göra?
Kanske. Du har ju chans till extrastick inte bara
i klöver utan även i ruter.
Hur skall det då sitta?
Öst och Väst skall ha tre ruter var. Du har säkert
någon gång läst att sannolikheten för det bara är
35%, men om du börjar med rutern och den inte
uppför sig till belåtenhet har du fortfarande
chansen kvar att trumfen eller klövern ordnar sig.
Att hoppas att en av tre hästar springer in är
nästan alltid bättre än att hoppas på en av två.
Därför överger du trumfen för tillfället. I
stället tar du för ruter ess och fortsätter med
ruter till bordets kung. Väst bekänner andra
gången med damen.
Vad näst?
Du tänker fullfölja din plan och stjäla en ruter
på handen för att se om färgen sitter 3-3.
Har du något mer att tänka på i så fall?
Ja. Att inte stjäla rutern för lågt. Om rutern
sitter 3-3 kan du bara komma åt de godspelade
korten i färgen med hjälp av bordets tredje trumf,
åttan, men då måste du spara en lägre trumf på
handen. Alltså stjäl du med en mellantrumf, låt
oss säga nian.
Öst bekänner, men det gör inte Väst. Han sakar
en spaderhacka. Så var det med den chansen.
Hur hade du fortsatt om Väst bekänt?
Fortsätter du med hjärter kung är allt gott och
väl om båda försvararna bekänner, men om damen
sitter i håll ligger du riktigt illa till.
En bättre plan är därför att spela hjärter
knekt! Om trumfen sitter 2-2 förlorar du ett stick
alldeles i onödan, men hemgången är säkrad
eftersom hjärter åtta är en ingång till bordets höga
ruter. Och sitter trumfen 3-1 ställer du försvaret
inför ett dilemma: sticka hjärter knekt och ge
bordet en ingång eller krypa och inte få något
trumfstick alls.
Nu är den planen inte helt vattentät, tyvärr,
för om spelaren som har dam-hacka kvar i trumf
även har honnör-hacka i klöver kan han ta för
hjärter dam och vända med sin klöverhonnör.
Utgången straffas då med en klöverstöld.
Men tillbaka till verkligheten. Väst hade bara
två ruter, vilket betyder att du inte längre kan
vänta med trumfen. Nu är det dags att ta för
hjärter kung. Men än en gång kan Väst inte
bekänna. Den här gången sakar han klöver fyra.
Illa, illa. Två chanser och båda har slagit
slint.
Är allt hopp ute?
Inte alls. I själva verket vet du tillräckligt
mycket om sitsen för att vara ganska säker på att
gå hem i kontraktet!
Hur vågar jag påstå det?
Låt oss se vad vi vet. När vi funderade på
utspelet drog vi slutsatsen att Väst troligen
spelat ut från knekt femte i spader. Det är ingen
hundraprocentig slutsats, men den är ganska säker.
Vidare vet vi att han hade precis en hjärter och
precis två ruter.
Fem spader plus en hjärter plus två ruter är
åtta kort, och tretton minus åtta är fem. Alltså
måste Väst ha fem klöver. Försvaret har
tillsammans sju klöver, och om Väst har fem av dem
måste Öst ha två.
Vi drog även slusatsen att Väst inte har både ess
och kung i klöver när han inte startade med den
färgen.
Kan Öst ha ess och kung i klöver?
Knappast. Vi har sett att han hade spader dam,
hjärter dam och ruter knekt. Med ess-kung i klöver
därtill kommer han upp i 12 honnörspoäng. Då hade
han säkerligen öppnat budgivningen.
Alltså kan vi vara säkra på att klöverhonnörerna
sitter delade. Och eftersom vi vet så mycket, kan
vi lika gärna rita upp hela kortsitsen. Så här bör
den se ut:
8 2
8 4 2
K 7 6 5 3
kn 7 3
kn 9 7 5 3
D 10 6 4
6
D 5 3
D 8
kn 10 4 2
E 10 8 5 4
K 9
E K
E K kn 10 9 7
E 9
D 6 2
Du behöver godspela ett klöverstick för att gå
hem, och slutläget är som nedan. När vi nu sitter
med facit i hand, har jag bara en fråga kvar.
Hur behandlar du klövern?
8
8
7 6
kn 7 3
kn 9 7
10 6 4
–
D
–
kn
E 10 8 5 4
K 9
E
kn 10 7
–
D 6 2
Spelar du klöver två till knekten förlorar du tre
klöverstick och går bet i din utgång, men givetvis
fortsätter du med klöver dam. Därmed är du säker
på att få ett klöverstick. Får Öst vinna sticket,
kan du sedan spela klöver mot knekten, och om Väst
tar med esset kan du senare fälla Östs kung genom
att spela låga klöver från båda händer.
I verkligheten tar Väst för esset och fortsätter
med klöver tio, men du låter dig inte luras. Du
begär sjuan från bordet, och när kungen kommer
från Öst är kontraktet i hamn.
Det här var en ganska svår giv, eftersom den
illustrerar något så fint som kortläsning, en
teknik som många tror att bara experterna
behärskar. Exemplet visar att det faktiskt inte är
mycket mer än att foga slutsats till slutsats. Kan
du räkna till tretton och tänka logiskt – ja, då
kan du också prestera spelföringar som den här.
Lägg märke till klöversitsen i slutläget. Om du
varit inne på bordet hade du spelat klöver tre,
till nia, dam och ess, för att senare tvinga ut
Östs kung med sjuan.
Nu var du inne på handen, men kunde åstadkomma
samma lyckade resultat genom att börja med damen.
Och om det i stället varit Väst som haft honnör-hacka
i klöver hade den vinnande planen varit att spela
en låg klöver mot knekten.
Att tänka på
Innan du lägger upp en plan för speföringen, är
det inte dumt att fundera litet över hur
utspelsfärgen kan sitta. Hur många kort har
utspelshanden i färgen? Hur sitter honnörerna
fördelade? Ibland kan de slutsatser du drar ha
stor betydelse senare i spelet.
När du saknar ess-kung i en färg som inte är
trumf, och utspelshanden spelar ut ett lågt kort i
en annan färg, kan du vara ganska säker på att han
inte har båda honnörerna i den färgen.
En spelare som inte öppnar budgivningen har
sällan 12 honnörspoäng. Räkna därför med att en
spelare som passar i förhand har högst 11 poäng.
Glöm inte att alla spelare har 13 kort. Om du
t.ex. vet att en av motspelarna har precis åtta
kort i tre färger, så måste han ha fem kort i den
fjärde. Och har han t.ex. minst sju kort i två
färger, har han högst sex i de två andra.
Som spelförare är det klokt att försöka
kombinera chanser och inte satsa allt på en enda.
Ibland har du många ingångar till den egna
handen och få till bordet. Då kan det kanske vara
bra att frivilligt avstå från ett stick för att
skapa en ingång till den motsatta handen.
Det normala vid färgbehandlingar är att spela
ett lågt kort upp mot en honnör, men det händer
att det är bättre att spela ut en honnör.