I kväll skall du spela säsongens sista
fyrmannamatch i den lokala ligan. Ert lag brukar
vara med och strida i toppen, men i år har det
gått sämre, och nu behöver ni minst 18-12 för att
inte flyttas ner en division. Du har dock förmånen
att ha klubbens bäste spelare som partner, och när
även lagkamraterna är stabila bör det kunna ordna
sig – om du är i form.
Som vanligt sitter du på Syds plats. Ni bjuder
enligt Modern Standard och använder omvända
markeringar i försvarsspelet.
På matchens första giv spelade du normala 2, som hängde på att hitta ruter dam. Tyvärr
gissade du fel, så du fick börja matchen med att
skriva in 50 i Öst-Västs kolumn i stället för 110
i er egen. Fast besluten att revanschera dig tar
du upp dina kort till nästa giv. På den är ingen i
zonen och Väst giv.
E 10 9 6
K 8 7
D 10 2
E 7 5
Väst öppnar med 1, partnern passar, och
Öst höjer till 2.
Vad bjuder du?
Pass. Visserligen har du en fullt godkänd
öppningshand, men det finns två klara minus med
den. För det första är 4-3-3-3 den sämsta
fördelning du kan ha, för det andra har du
tveksamma värden i motståndarnas färg. Om vi gör
det enkla tankeexperimentet att hjärter kung varit
klöver kung i stället hade det varit precis lika
självklart att upplysningsdubbla som det är att
passa nu.
Utöver det har Öst-Väst ännu inte begränsat sig.
Det är möjligt att Väst tänker passa på 2,
men det är lika troligt att han kommer att
invitera eller bjuda utgång. Och om slutbudet blir
4 är det en fördel att inte ha tipsat
spelföraren om att det är du som har de flesta av
försvarets höga kort.
Du passar alltså, och det gör även Väst. Men nu
händer något: Nord vaknar till liv med en
dubbling, och Öst passar.
Vad står på?
Nord upplysningsdubblar. Visserligen brukar
läroböckerna hävda att dubbelt är
upplysningsdubbelt om, och endast om, dubblingen
avgivs vid första tillfälle – och Nord passade ju
inledningsvis. Men hur kan Nord veta att 2
går att straffa? I fyrmanna är det dessutom dyrt
att chansdubbla delkontrakt, som ger utgångsbonus
om de går hem.
Erfarenheten har också visat att när
motståndarna hittat en gemensam trumf på låg nivå
så är det mycket troligare att man vill strida om
delkontraktet än straffdubbla. Dubbelt är alltså
en upplysningsdubbling.
Men varför dubblade inte partnern direkt?
Därför att han var för svag. Nu låter det säkert
konstigt att en hand som var för svag för att
dubbla 1 kan vara stark nog att dubbla 2.
Hur hänger det ihop?
Svaret är att partnern kan räkna ut att du har en
hel del poäng. Säg att motståndarna haft 10 av de
13 hp du har, så att du bara haft 3 hp. Hade
Öst-Väst stannat i 2 då? Givetvis inte. De
hade bjudit 4 för länge sedan.
Så när motståndarna nöjer sig med 2 och
Nord har t.ex. 8 hp, kan han räkna ut att du har
åtminstone 9-10 hp, för om du haft mindre hade
Öst-Väst bjudit utgång, eller i varje fall gjort
en invit. När de inte gör det, är styrkan ungefär
jämnt fördelad mellan sidorna.
Det är den vetskapen Nord använder när han
balanserar med dubbelt. Precis som med en direkt
upplysningsdubbling har han stöd i alla objudna
färger och hoppas att er sida kan spela hem ett
kontrakt eller att han får upp motståndarna ett
steg. Om Öst-Väst kan spela hem 2, men
balanseringen leder till att de spelar 3
med en bet blir det ju ni som får in på korten i
stället för de.
Men vad bjuder du?
2. Om partnern dubblat vid sitt första
tillfälle hade du kunnat fundera på att bjuda mer.
Det skall du inte nu. När partnern balanserar tror
han att sidorna är ungefär lika starka och att det
därför kan vara rätt att kämpa om delkontraktet.
Att du råkar ha 13 av er sidas 19 eller 20
honnörspoäng betyder inte att du skall bli alltför
upphetsad.
Väst funderar ett tag och bjuder sedan 3, på vilket Nord och Öst passar.
Nu då?
Passa! Du har fortfarande samma trista
4-3-3-3-hand med en tveksam hjärterhonnör. Om
partnern inte dubblat hade ni fått spela försvar
mot 2. Nu är de uppe i 3. Därmed
har chansen till en inkomst ökat. Men du är inte
så säker på straff att du kan dubbla. För det
skall du ha fina trumf, inte en massa spridd
honnörsstyrka.
Partnern spelar ut spader fem enligt
10-12-regeln (högsta, tredje eller femte kortet
uppifrån) och träkarlen läggs upp.
Utspel: 5
Träkarlen (Öst)
D 8 2
D 10 6 2
9 8 3
K 6 3
Syd (Du)
E 10 9 6
K 8 7
D 10 2
E 7 5
Träkarlens hand är lika jämn som din, vilket bådar
gott. Hjärter kung verkar visserligen sitta på
mellanhand, men med klöver ess bakom bordets kung
kanske inte Väst kan komma åt att maska ut din
hjärter kung.
Spelföraren begär spader två från bordet.
Vad gör du?
Femman kan inte vara Nords lägsta kort från en
femkortsfärg, så du vet att han spelat ut sin
tredje högsta spader från en tre- eller
fyrkortsfärg, och att han antingen dragit för
kungen eller knekten (kanske båda).
Skall du ta för esset eller maska med nian?
Maska med nian. Det behöver inte vara rätt, men
det finns flera goda skäl till det. För det första
har Väst fler poäng än Nord; alltså är det
troligare att han har kungen än knekten. För det
andra behöver det inte kosta stick även om
utspelet var från kungen; var det från K-7-5 är
det till och med bra att inte låta spader dam bli
en ingång till bordet.
Väst sticker spader nio med... kungen (tack för
det!) och fortsätter med klöver knekt. Nord lägger
tvåan och bordet femman.
Vad gör du?
Kryper. Klöver ess kommer inte att frysa inne, så
det viktiga just nu är att skydda hjärter kung,
d.v.s. förhindra att Väst kommer in till bordet.
När Väst fortsätter med klöver tio, täcks den av
dam och kung, och du tar förstås för esset.
Vad fortsätter du med?
Klöver. Partnern har markerat för ett jämnt antal
klöver, när han bekände med sitt lägsta kort
första gången, så att spela den färgen kan aldrig
hjälpa spelföraren Ruter är däremot en känslig
färg när bordet har nian och åttan. Bättre att
låta spelföraren sköta den själv.
Väst tar för klöver nio och lägger ner hjärter
ess. När både Nord och du lägger lågt (Nord med
trean) skakar han på axlarna och fortsäter med
hjärter nio. Nord sakar spader tre och bordet
lägger sexan.
Tar du eller kryper du?
Tar du, får Väst två ingångar till bordet. Det är
inte riktigt bra. Men det är faktiskt ännu sämre
att krypa. För när du i nästa stick kommer in på
hjärter kung, vad skall du då vända med? Fördelen
med att ta för hjärter kung direkt är att du då
har en trumf att slå ut dig med. Det är en vända
som inte kan kosta något.
Därför tar du för kungen och retrnerar din sista
hjärter. Nord sakar klöver åtta, och Väst tar
sticket på bordet. Sedan fortsätter han med ruter
nio.
Har det någon betydelse vad du gör?
Troligen.
Kanske kommer du ihåg läroboksrådet att inte
täcka förrän det andra kortet i bordets sekvens
spelas. Det stämmer om du har en honnör. Här har
du två. Då skall du täcka både första och andra
gången.
Väljer du damen eller tian?
Damen. Det spelar förmodligen ingen roll, men om
spelförarens ruter är E-kn-7 kanske han placerar
dig med kung-dam och senare spelar en ruter till
knekten.
Väst täcker din dam med kungen, och Nord tar för
esset. Han fortsätter med spader knekt till dam
och ess. Väst stjäl spader tio, men måste sedan
förlora ett ruterstick till eftersom hela sitsen
är denna:
kn 7 5 3
3
E 7 5 4
D 8 4 2
K 4
D 8 2
E kn 9 5 4
D 10 6 2
K kn 6
9 8 3
kn 10 9
K 6 3
E 10 9 6
K 8 7
D 10 2
E 7 5
Nord hade bara 7 hp, men när motståndarna sade sig
vara nöjda med 2, kunde han räkna ut att
du hade åtminstne 10-11 hp.
Med idealiskt stöd i alla färger vågade han
därför balansera med dubbelt. Det var helt rätt
eftersom (a) 2 hade gått hem, (b) 2
också hade gåt hem, och (c) 3 var för
högt!
Men partnerns goda jobb hade gått till spillo om
du glömt bort att partnern redan "bjudit på dina
kort" och pressat på med 3.
Om Väst spelat spader till damen (i stället för
hjärter ess) när han var inne på klöver nio, hade
även Nord fått vara på alerten.
Du tar för spader ess och fortsätter med spader.
Väst stjäl, tar för hjärter ess, spelar in dig på
hjärter kung och vinner hjärtervändan på bordet.
Läget är då:
–
–
E 7 5
8
–
–
kn
D
K kn 6
9 8 3
–
–
6
–
D 10 2
–
När nu ruter nio spelas från bordet krävs att du
täcker och Nord kryper. Annars får Väst de stick
han behöver.
Att tänka på
När motståndarna stannar i delkontrakt kan du
utgå från att de på sin höjd har 23 hp
tillsammans, ofta inte ens det. Det betyder att de
två sidorna är ungefär lika starka.
När man balanserar bjuder man i lika hög grad
på budgivningen som på sina egna kort.
När partnern balanserar har han förutsatt att
du har viss styrka. Bjud därför inte för hårt.
Målet med balanseringen är att hitta ett eget
delkontrakt eller att få upp motståndarna ett
steg.
När partnern balanserat och motståndarna bjuder
en gång till är det oftast rätt att passa.
Partnern har ju redan "bjudit på dina kort".
För att straffdubbla ett delkontrakt som ger
motståndarna utgångsbonus om det går hem, skall du
i fyrmanna ha starka trumf, inte en massa
honnörspoäng.
När spelföraren spelar ett av två likvärdiga
kort från bordet och du har två högre kort är det
ofta rätt att täcka både första och andra gången.
Ofta är dt bästa försvarsspelet att vända ut
sig passivt och låta spelföraren attackera
färgerna själv.