Historiker och även andra vetenskapsmän vid universitet och högskolor ägnar sig åt världens,
världsdelens, landets eller landskapets historia samt väljer bort stora delar av den miljö och
kultur, som människorna levde i. Förr ägnade sig historikerna mest åt kungar, krig, fredsslut,
gränser och gränsförändringar samt ekonomiska och religiösa förhållanden som påverkade historien.
Etnologer ägnade sig åt allmogens liv, men uppehöll sig vid arbete, redskap, klädsel och dylikt
bland befolkningen både i städer och på landsbygden. Det är sällan en enskild person nämns bortsett
från kungar, en del adelsmän och präster samt soldater som haft betydelse för framgången i ett visst
krig. När det gäller arkitekturen, är det slott, herrgårdar, prästgårdar som beskrivs. Sällan de
enskilda människornas gårdar och bostäder.
När det gäller släkt- och hembygdsforskning, är det däremot de enskilda personerna och deras liv
och gårdar som står i centrum. Det är här vi kommer in i bilden. Vi vill försöka ta reda på, vilka
våra förfäder var, var de levde och vad de försörjde sig på, samt vilka livsvilkor som bestämde deras
deras liv.
Länge har det här området varit outforskad mark. Vad de flesta släktforskare brytt sig om att ta
reda på, är vilka förfäderna var, när de levde och var de bodde, samt vilka barn de hade. Forskningen
stannar oftast vid namn, orter och årtal.
Släkt- och hembygdsforskare är oftast amatörer, dvs personer som forskar för nöjes skull men som helt
saknar vetenskaplig utbildning.
Inte behöver väl en släktforskare vetenskaplig utbildning? Det frågar sig kanske många, som just
börjat ta reda på vilka förfäderna var. På den frågan vill jag utan tvekan svara ja, men alla kurser i
vetenskaplig utbildning vid universitet och högskolor hålls för studenter som redan läst ämnet något
år. Nybörjaren måste först sätta sig in i ämnets historia och hur det utvecklats. Dessutom behövs
kunskaper i den terminologi som används samt de olika skolor som uppstått på olika orter och vid olika
tidpunkter. Först sedan följer vanligen en kurs i forskningsmetodik och vetenskaplig forskning.
ATT SKRIVA EN ARTIKEL ELLER UPPSATS PÅ ETT VETENSKAPLIGT SÄTT
Det är bra att känna till vetenskapsmannens hantverk, om man som släktforskare blir ombedd att skriva
en artikel om släktgårdens historia eller om någon av förfäderna. En akademiker börjar alltid med att
ställa en fråga, som artikeln ska ge svar på. När hon/han bestämt sig, blir nästa steg att tänka ut
lämpligaste metod för just den här uppgiften. Ska man använda sig av enkäter eller intervjuer? En
enkät innehåller ett fåtal
frågor som ställs till många personer, medan en intervju består av många frågor och eventuellt
följdfrågor, beroende av det svar sagesmannen ger. Avled släktingen för 25-50 år sedan går det kanske
att intervjua barn och barnbarn. Man kan även gå ut med en enkät till barn, barnbarn samt alla som
kände personen i den by, eller församling, där personen bodde. Det här beror på, hur många sagesmän
som behövs och hur lätt det är att få tag i dem. Ibland kan man tvingas gå till orter långt från den
by det gäller, för att finna lämpliga personer att intervjua.
Annat källmaterial är dagböcker, brev. I olika arkiv kan vi finna intressanta handlingar. Hit hör
försäkringsbolagens arkiv, domstolarnas arkiv med bouppteckningar samt protokoll från auktioner som
hållits på olika håll i trakten och där personen har ropat in saker. Om personen i fråga varit medlem
i olika föreningar, kan vi söka i deras arkiv. Hit hör idrottsföreningar, nykterhetsföreningar,
frikyrkoförsamlingar m m. Försök även ta reda på om personen haft förtroendeuppdrag i olika sammanhang.
Hembygdsföreningarna kan ha arkiv, där det kan finnas uppgifter.
När du bestämt dig för vilka källor och vilken metod du tänker använda, är det lämpligast att skriva
ner det hela kortfattat men på ett sätt som gör att det klart framgår, att så här tänker du samla in
data till din uppsats.
När du slutfört datainsamlingen följer det stora arbetet med att bearbeta alla de fakta som finns.
Stämmer de olika sagesmännens uppgifter överens eller skiljer de sig åt. Om de inte stämmer överens,
vad kan vara orsaken till att åsikterna går isär. Ofta är det svårt att finna en möjlig orsak, och det
krävs ibland åratal av idogt arbete, för att komma på anledningen.
En granne som blivit osamt med din släkting, kan ha spridit osanna uppgifter, som sedan visar sig i
ditt källmaterial. Eller din släktings hustru kan en gång ha varit en annan bybos fästmö. Att ta reda
på sådana här orsaker till skilda åsikter kan vara en oerhört svår uppgift, och oftast kan man bara
ana, att det finns något, som är orsak till en viss åsikt om en viss person.
Bearbetningen av materialet är den största biten i uppsatsen, och här gäller det att hela tiden
hänvisa till de källor vi använder (Författare, titel, förlag, förlagsort, (eller tryckort),
utgivningsår samt sida. Eller om det gäller uppgift från en kyrkbok t ex. Falu Kristine församlings
husförhörslängd 1807-1814 s.191. Då behöver den som vill granska uppgiften bara leta igenom den sidan.
Om du får uppgiften vid en enkät eller intervju, är det bara att som källa ange "Intervju med NN
2009.04.18.
Har någon skrivit om personen tidigare, är det ett måste att läsa igenom detta arbete, och ange det
i litteraturlistan, även om du inte använder någon uppgift alls därifrån. Du måste visa att du känner
till, att arbetet existerar. Det gör din artikel eller uppsats mer trovärdig.
När du analyserat materialet följer en slutredovisning, där du tar upp det viktigaste du kommit fram
till. På ett enda stycke går det att formulera en bra slutsats, som du dragit av det insamlade och
bearbetade källmaterialet.
Allt som skrivits om byn och personer i byn är värt att läsa igenom, även om du skriver om en annan
person. I det materialet kan det finnas uppgifter, som är värdefulla för ditt forskningsarbete.
Om personen i fråga samlade böcker, vykort, grammofonskivor eller något annat, är det värt mödan att
fösöka gå igenom samlingen. Om en person var intresserad av prydnadsväxter, försök ta reda på vilka
krukväxter som fanns i hemmet och vilka som fanns ute i trädgården. Hade personen någon speciell
hobby, som all fritiden gick åt till? Vad var orsaken till att det blev just den hobbyn?
Efter avlsutningen följer uppräkning av alla använda källor, tryckta såväl som otryckta. När det
gäller material i ett offentligt arkiv, så ska arkivet stå på arkivbildaren t.ex.
Peter Anderssons i Odensvi efterlämnade dagböcker, Riksarkivet.
Tryckta böcker skrivs sedan för sig i alfabetisk ordning: författares efternamn, efternamn,
utgivningsår, titel, förlagsort, förlag, ev. antal sidor.
En artikel som finns i en bok med flera artiklar av olika författare tas upp så här:
Andersson, Anders: Fröbbesta i Odensvi (i Odensvi hembygdsbok 1953, s.54-67, ill.)
Chiffonjé som tillhört Peter Andersson i Odensvi. Odensvi hembygdsgård.
Radioapparat som Peter Andersson i Odensvi köpte 1921. Privat ägo.
Porträtt i olja föreställande Peter Andersson i Odensvi, 60x91 cm. Snidad guldfärgad träram. Privat
ägo.