Nästa morgon sov Viola lite extra länge. Hon vaknade klockan sju, men
låg kvar i sängen ytterligare en kvart. I vanliga fall brukade hon
stiga upp redan klockan sex eller sensast en kvart över.
Men nu hade hon ju semester och behövde inte passa några tider. Klart
att hon måste komma till frukosten i tid. Och det var mellan klockan
sju och åtta. Så tidigt de serverade frukost här. På andra ställen
brukade det inte vara förrän klockan åtta. Eller mellan sju och nio i
varje fall. Klart att värdinnan hade annat att göra och kunde inte
stanna inne en hel förmiddag och vänta på en enda gäst. Eller om hon
hade flera just nu. Det visste inte Viola.
Solen sken från en molnfri himmel, när Viola kom ut på gården. Det
kändes varmt i luften. Men lite dagg var det i alla fall. Gräset
blänkte när hon tittade österut, där solen stod. Men så var det ju
alltid, när man kom in i augusti. Men hon älskade den här månaden.
Det var fortfarande sommar, men ändå var kvällarna mörka. Man kunde
promenera och titta på stjärnorna. Något sådan gick inte att göra i
storstaden. Där var för mycket ljus. Men här fanns inga gatlyktor som
störde. Man kunde se en underbar stjärnhimmel, särskilt när månen
såg ut som en smal skära.
- God morgon, hälsade Viola, när hon kom in i huset, där värdinnan
stod vid spisen. Hela köksbordet var fullt med maträtter. Och det
luktade underbart av den färska maten.
- Har du sovit gott? undrade kvinnan vid spisen.
- Jättegott, svarade Viola. Utan att vakna en enda gång under hela
natten.
- Och gick det bra att somna i går kväll? Många brukar ha svårt att
somna första kvällen på ett nytt ställe.
- För mig var det inget problem, ljög Viola.
Hon ville inte avslöja sina känslor. Det hon kände kvällen innan, när
hon läste dödsannonsen i tidningen. Och allra minst att hon grät innan
hon somnade.
- Vi brukar äta frukost den här tiden. Och de flesta av våra gäster
vill också äta tidigt, så de kan resa omkring och se sig om under
dagarna. Just nu är du enda gästen här, men på lördag kommer ett par
till. Vi har ytterligare två rum inredda likadant som det du har,
fortsatte kvinnan.
Det blev en stunds tystnad. Viola såg sig omkring i köket. Det var
stort och luftigt. Ett riktigt lantkök. På många ställen tillbringade
man hela dagarna i köket. Därför var de så stora. Vardgsrummet använde
man bara när det kom gäster, eller när det var något speciellt
TV-program man ville se.
- Varsågod och ta av maten. Hoppas det ska smaka bra, hördes
värdinnans vänliga röst.
Viola tog ett par brödskivor och lade på en tallrik. Där fanns flera
sorters pålägg, sill inlagd på olika sätt, ost, grönsaker, frukt och
mycket, mycket mera.
När Viola hade fyllt tallriken med mat gick hon tillbaka till rummet
och satte sig där och åt. Idag ville hon helst vara för sig själv
vid frukostbordeet.
Dödsannonsen hon såg i tidningen kvällen innan, gjorde att
hon ville få tid att tänka. Tänka på den sommaren, då hon var här i
trakterna som sommarbarn. En tonårsflicka på landet. Kanske var det
första gången hon var borta från föräldrarna ensam.
Fru Walvensteen levde alltså inte längre. Och sonen hade blivit
änkling. Ensam med en dotter, vars ålder hon inte alls visste.
Mimosa hade gått bort. Kanske var det också i en bilolycka, precis
som hennes näst äldste bror. Eller var det någon sjukdom som orsakat
hennes död? Hur gammal var det hon nu var? Mimosa. Lika gammal som
Viola. Nästan. Hon var född på hösten och Viola på våren.
Vad lycklig Mimosa måste ha varit. Att få Michael. Viola hade bara
trevliga minnen av honom. Det var han som gjort den där sommaren så
trevlig för henne. Tagit henne med på bio, teater, promenader.
Tillsammans hade de besökt muséer och kyrkor. Han var kulturellt
intresserad och visste, vad som var värt att se på de olika orterna.
Därför hade han visat Viola allt som fanns där i trakterna. Modern
hade också visat henne en hel del, men inte så mycket som Michael.
Dels hade hon arbetat under sommaren bortsett från några veckor, då
hon haft semester. Fyra veckor var det visst. Men Michael som var
student hade varit ledig hela sommaren. Och därför hade han visat
henne runt i trakterna.
- Jag fick vara tillsammans med Michael en hel sommar, tänkte Viola.
Och vi gjorde en hel del roliga saker. Gick på styltor, till exempel.
Eller gjorde cykelturer, när det var fint väder.
På bottenplanet i "Villa Walvensteen" som grannarna kallade huset,
fanns ett stort vardagsrum, en väl tilltagen matsal, kök, badrum
och farstu.
På övre våningen i huset, där fru Walvensteen och sonen bodde fanns
tre sovrum. Det ena använde frun själv. Det andra var sonens. Och så
fanns det ett tredje rum. Ett gästrum. Det hade Viola fått ha som
sitt eget. Och mellan de tre rummen fanns en ofantligt stor hall.
Viola kunde minnas villan som om hon varit där i går eller för en
stund sedan. Fru Walvensteen höll så god ordning överallt, så det
var trivsamt i alla rummen. Och alla hade de något speciellt. Sonens
sovrum var fyllt med böcker från golv till tak längs ena långväggen
och även längs kortsidan. Kvinnans rum var möblerat med möbler i den
stil som användes i orten. Och en hel del böcker fanns det även i
hennes rum. På väggarna hängde målningar. De flesta i
olja. Och i gästrummet fanns fotografier på ett flertal byggnader
där fru Walvensteen hade bott.
Särskilt väl mindes Viola matsalen, där de hade ätit varje dag. Fru
Walvensteen hade studerat i staden i sin ungdom och var utbildad till
att duka för gäster. Hon kunde ha dukat och bestämt mat vid en
nobelmiddag. Hon hade även en ekonomisk utbildning bakom sig.
Husmorsutbildning med ekonomisk inriktning, kallades den visst.
Allt det här började Viola tänka på, när hon såg och åt den goda
maten hon fått till frukost. Fru Walvensteen hade också lagat likadan
mat. Och den hade alltid smakat gott. Men det fru Walvensteen lagt
ner mer arbete på var själva dukningen. Vacker duk, vackra tallriker,
fina bestick, som var lätta att hålla i handen, Fint upplagd mat på
fat och i skålar. Vackert vikta servetter i olika färger.
Viola hade ätit lunch ute ibland, när hon arbetade. Men på sådana
ställen var man inte så noga med dukningen. Däremot lade man upp
grönsakerna och salladen aptitligt. Och det fanns mycket att välja
på. Det tyckte Viola om, och därför gick hon ofta till det stället.
Men det fanns sällan något annat än salt och peppar på borden i olika
glasburkar. Ibland kunde det stå ljus på borden tiden före jul eller
en liten blomma i en vas under våren och försommaren.
- Dukningen betyder hälften vid en middag, hade Viola hört någon
säga. Och det påverkade hela resten av arbetsdagen, hur lunchen hade
varit. Hade man kunnat äta i lugn och ro, hade arbetspresationen
under eftermiddagen genast ökat.
- Vad jag kommer att tänka på mycket just nu, mumlade Viola. Sånt
som jag aldrig tänkt så mycket på under en hel del år. Men visst
är lunchrasten viktig för resten av arbetsdagen. Precis lika viktig
som morgonkaffet och förmiddagskaffet för arbetet under första
halvan av dagen.
Viola tyckte frukosten smakade gott. Hon hade bara lovord att säga om
värdinnan. Det här var verkligen ett extra bra ställe att tillbringa
semestern på. Hit skulle hon säkert komma fler gånger. En vecka varje
år kanske. Det skulle det vara värt.
När Viola ätit klart reste hon sig och tog tallriken och besticken
och gick ut ur rummet och tillbaka till köket. Lite kaffe efter
maten skulle smaka gott. Men det kunde hon dricka på verandan. Det
tog i varje fall inte så lång tid att dricka en koppa kaffe och
kanske äta något till. Sedan kunde hon läsa lite mera i tidningen
samt börja planera för resten av dagen.
126