Sidan 1

2006-06-28

Så vad har då hänt nu.

 Ja just nu är jag mycket långt ner och jag har gått ner mycket i vikt

undrar vad som styr saker och ting, men vill väl korrigera lite här.

Jag kan nog mer precisera att det hela började runt tio årsåldern.

Jag glömde också skriva om lite runt dessa händelser i början som jag
 
egentligen tror har inverkat på det och kan vara av intresse.

När jag sa att jag tagit snibbar, menade jag ju det,

 men glömde säga att jag faktiskt blev tagen för det.
 
Jag nekade och på något sätt kom jag undan,
 
eftersom dom tydligen inte var säkra på att jag tagit något

eller ville ha dit polis eftersom jag vägrade öppna väskan.

Egentligen har jag inget minne av att jag tog dom heller.

Men upptäckte det när jag kom hem och när jag
 
då hade snibbar i väskan så gick det ju inte hålla emot resten heller.
 
Det här regressionsproblemet ställer till det med många missförstånd för mig.

Dessvärre så har jag ju kraftiga kramper och annat som gör att jag blir liggande.

Tyvärr finns det dom som blandar in det i babydelen.

 Allt är så komplicerat så jag vet inte vad eller hur man skall säga för att inte bli missförstådd.
 
Jag kan inte vara helt utan någon del av babylivet i alla fall.

Måste åtminstone ha tex pottan kvar.

Tycker våra samhällen verkar vara helt förfärliga.

Någon som inte bett om något av detta,

och inte heller har möjligheten att hjälpa sig själv helt med det

pga möjligen andra neurologiska eller psykologiska problem.

 Men då skall man bli drabbad i alla fall och det gäller nu inte bara mig.

Visst vet jag att det är ovanligt, men inte såå .

Det som är här med mig i mitt fall är väl att andra orsaker gör att jag inte kan ta vara på mig

själv ordentligt och att detta är så starkt att jag faktiskt går under utan det hela.

 Man kan inte bara slå på eller av precis som en leksak för att det inte passar.

 Det funkar inte så och jag tycker inte min sambo skall behöva ta allt.

 Hon har rätt till lite frihet hon med som jag och alla andra.

 Jag tycker det är konstigt att ingen skulle kunna hantera detta,

 när det fanns i alla fall en i Norge som gjorde det.

 Och nu skall jag lida för det.

 Jag har ett behov som visst är ovanligt, men inte okänt eller något sånt.

Skillnaden är bara att jag inte klarar av att göra det själv fysiskt.

 Skall jag då lida för det? Det tycker jag inte.

 Iallafall tycker jag att man kan försöka el försöka med någon kompromiss.

 Men nej då! Bäst jag slutar nu…

 Blir bara så arg på allt!

 Är ju inget bättre var man än är i denna värld..
 

Tillbaka