Många, för att inte säga de flesta, är kanske beredda att betrakta dessa böcker som ofarlig fantasi med "god moral", men det är inte alla som delar den uppfattningen, speciellt inte av dem som har varit djupt involverade i ockultism och definitivt vet vad de talar om.

Författaren till Harry Potter-böckerna har otvetydigt djupa och omfattande kunskaper om ockult praxis, ockulta symboler, ritualer etc., ända upp i de högsta graderna, icke minst inom illuminati-ockultismen och satanismen. Kännare av dessa ting säger rätt ut att det är näst intill omöjligt för en person med rudimentära kunskaper i sådant ämne att få brickorna så perfekt på plats in i minsta detalj. Allt blir beskrivet korrekt i enlighet med ockultismen.

Här insinueras att Rowling skulle ha ockulta intressen, vilket hon själv förnekat upprepade gånger. Man behöver inte vara ockultist eller expert på ockultism för att känna till alla de företeelser som beskrivs i Harry Potter-böckerna, av den enkla anledningen att de inte kommer från ockultismen.

Det Kaspersen stämplar som ockult är i själva verket element som hör till den allmänna västerländska kulturen och sagotraditionen. Det är därifrån, och inte från ockultismen, som Rowling har fått dem.

I verklig ockultism kan förbannelser slå tillbaka på den som förbannar. Därför ska en trollkarl/kvinna vara försiktig med mot vem de riktar sin förbannelse, och under vilka omständigheter. Ifall förbannelsen inte blir riktigt utförd, eller ifall offrets "magiska kraft" är starkare än trollkarlen/kvinnan trodde, kan förbannelsen slå tillbaka på dem själv.

Det är just det som sker då Lord Voldemort (franska: dödsflykt) försöker dräpa Harry Potter genom att lysa förbannelse över honom. Harrys "magiska kraft" var större än Voldemort trodde, och därmed slår förbannelsen tillbaka

Att Voldemorts förbannelse studsade tillbaka mot honom själv berodde inte på att Harry hade "större kraft". Det finns en scen där rektor Dumbledore förklarar den kraft som besegrade Voldemort: Harrys mors kärlek. Hon offrade sitt liv för att rädda honom, och Rowlings mening med detta - en tanke som förekommer på flera ställen i böckerna - är att kärleken är den starkaste av alla krafter. Inte ens Voldemorts förbannelse kunde tränga igenom den. Om det inte är en djupt kristen tanke, vad är då kristet?

Ockulta tal

För ockultister är bestämda tal, samt multipler och kombinationer av dessa mycket viktiga. De ockulta tror, att dessa tal har en inneboende kraft, och de prövar så långt de kan att inrätta viktiga händelser i samklang med dessa tal. Speciellt viktiga är talen 6, 11 och 13, deras summor och tal som är summan av faktorerna blir att dessa är "heliga tal", t ex 22 (11 + 11), 29 (2 + 9 = 11) etc.

I Harry Potter-böckerna vimlar det av ockulta tal, speciellt 11 och 13 i olika förklädningar. Trollstaven till Harry är 11 tum lång, han blir upptagen som elev vid Hogwart-skolan då han är 11 år gammal, han blir tilldelad rum nr 11, Hogwart-expressen anländer till plattformen kl 11, Lord Voldemort har tränat på sina ockulta krafter i 11 år innan han dräper Harrys föräldrar etc. Också talet 13 figurerar starkt i dessa berättelser.

Varken tal, ord, symboler eller riter har någon bestämd inherent betydelse. Att ockultisterna betraktar talet X som symbol för A hindrar inte att det lika gärna kan vara en symbol för B. Ockultisterna har ingen upphovsrätt på betydelsen av tal, ord, riter eller symboler. Rowling ger inte heller - inte ens antydningsvis - någon ockult tolkning av tal som förekommer i böckerna.

Talsymbolik är lika vanlig inom religioner, inklusive kristendomen, som inom ockultismen. Det är i praktiken nästan omöjligt att välja ett tal under 25 som inte har getts symbolisk betydelse i något sammanhang. Talen 3, 4, 7, 12 och 40 är exempelvis välkända bibliska symboler.

Att påstå att det föreligger talmystik i HP-böckerna bara för att det förekommer ett tal, är nonsens. Harry måste ju ha en ålder och vare sig han är 11 eller 12 eller 13 kan man ge det talmystisk innebörd. Hur skulle det alls varit möjligt för Rowling att förhindra folk som så önskar, att hitta på sådana tolkningar?

Ockulta symboler

Inom den verkliga ockulta världen är användningen av speciella symboler mycket viktig. Dessa symboler återfinns i Harry Potter-böckerna - det finns fullt av dem.

Inom den verkliga kristna världen är användningen av symboler mycket viktig. Många av dessa symboler förekommer i Harry Potter-böckerna - det finns fullt av dem.

Enhörningen är en symbol på den kommande världshärskaren (Antikrist). I ett avsnitt drar Harry Potter och hans vänner ut till Den förbjudna skogen, där de är vittne till att enhörningen blir dräpt av en kappklädd varelse som sätter munnen till såret i enhörningen och dricker blodet.

Blodsdrickning är en vanlig praxis inom satanismen. Vi ser att enhörningen i verkligheten är en symbol på en kommande erobrer som vill bringa fred i världen. Men vem annan finns där än Antikrist ... som världen väntar på utan att vara klar över hans verkliga natur? (Cathy Burns: Masonic and Ockult Symbols Illustrated s. 144).

Enhörningen ”r en gammal kristen symbol f–r oskuld och renhet.

Blodsdrickning är en allmän rituell företeelse inom många religioner, även kristendomen där ju vinet i Nattvarden betraktas som Kristi blod.

Föreställningen att blod innehåller livskraft är en allmän och utbredd tanke inom religionsfenomenologin. I sig själv är den inte ockult.

Fågel Fenix är en av de äldsta ockulta symbolerna i världen. Denna finns också i Hary Potters ockulta värld. Självaste solguden blev i forntiden symboliserad vid en fågel Fenix (J.F Newton: "The Builders; A Story and Study of Masonry, s. 13.13) Många ockultister anser att Fågel Fenix är en symbol för Lucifer som blir kastad in i elden, och som de tror ska stiga segrande upp ur denna.

Fågel Fenix är en gammal kristen symbol för uppståndelsen från de döda. Men Kaspersen väljer att använda ockultisternas symbolik, inte den kristna.

Och Harry Potters värld är inte ockult, hur många gånger Kaspersen än upprepar det.

Redan från tidernas begynnelse har ockultister betraktat ormar med vördnad. De tror att ormar besitter stor visdom, och det gäller därför att lära sig att kommunicera med med. Lord Voldemort har en fyra meter lång orm vid namn "Nagini" som han hela tiden rådfrågar sig med, och Harry Potter lär sig "ormspråket".

Jane K. Rowling förstår också tillfullo den roll som ugglor, katter och grodor har inom det ockulta, och dessa djur återfinns i Harry Potter-böckerna.

Ormarnas speciella betydelse är inget som ockultisterna hittat på. Redan i Första Mosebok förekommer en talande orm. Ormen är i Bibeln oftast en symbol för Satan, men ibland kan den även stå för läkedom.

Vidare: Harry lär sig inte "ormspråket". I böckerna är det ett språk som man inte kan lära sig, man kan det av sig själv eller inte alls. Harry vet inte ens om att han kan det förrän han förvånat upptäcker att en orm förstår vad han säger.

Bland de djur som förekommer i HP-böckerna finns katt, hund, uggla, råtta, spindel, padda, kanin och hjort. Inget av dem ges en ockult uttolkning eller har en funktion som ens avlägset påminner om hur de tolkas inom ockultismen.

Demonbesatthet

I Harry Potters ockulta värld blir Ginny Weasley som är besatt av Lord Voldemorts ande. I likhet med en demonbesatthet - det är just det är frågan om - är den viktig inom den ockulta världen för att den kan anta nya gestalter, kasta förbannelser osv. Lord Voldemort är i verkligheten en demon som hela tiden söker en kropp att bo i.

Att klistra den kristna beteckningen "demon" på Voldemort är sakligt fel eftersom Rowling aldrig skriver att han är en demon. Det är rent ohederligt att göra egna tillägg eller förändringar av den text man behandlar. Låt oss hålla oss till vad som faktiskt står i böckerna.

Besättelse är inom kristendomen, liksom i HP-böckerna, något som onda makter ägnar sig åt. Här stämmer alltså böckernas skildring väl med Bibeln och kristendomen!

Och Harry Potters värld är inte ockult, hur många gånger Kaspersen än upprepar det.

Användning av narkotiska medel

I den första boken "Den vise stenen", lär sig Harry Potter och hans vänner vid Hogwart-skolan att tillaga "trolldrycker". Professor Snape förklarar för Harry och hans vänner, och jag översätter det från den engelska utgåvan: "Jag tror icke dessa riktigt förstår skönheten med denna häxkittel som står och småputtrar med sin skimrande rök, den magiska kraften från drycken som sprider sig genom människans blodkärl. Den tar sinnet tillfånga och snärjer sinnet. Jag kan lära dem att brygga ära och berömmelse... Potter!... Vad kommer att ske ifall jag tillsätter lite grand av asphodelusrot till malört?

Vad är detta annat än ett förhärligande av narkotiska medel? Malört innehåller förövrigt ämnet thjon, som klassas som narkotika. Malört används också i det narkotiska brännvinet absint, som idag är förbjudet i de flesta länder. Det är också andra exempel i boken där liknande "trolldrycker" förhärligas.

Inom ockultismen och satanismen spelar användningen av narkotika en stor roll, speciellt hallusinogener - det är samma "trolldrycker" som Harry Potter och hans vänner lär sig att använda.

Många plantor innehåller medicinskt verksamma substanser. Det är ett faktum som varit känt sedan stenåldern. En del av dessa substanser kan användas för att uppnå berusning. Sådan användning förekommer dock aldrig i HP-böckerna.

Trolldrycker är något helt annat. Sådana förekommer hos Shakespeare, i Nibelungenlied och många gamla sagor. Typiskt är att trolldrycker tillverkas av medicinalväxter och exotiska, svåråtkomliga ingredienser (som pulvriserad drakhud). Deras verkan är att förändra användaren, t.ex. ge honom styrka eller ändra hans utseende.

Den refererade scenen, där Snape pratar om trolldrycker, handlar inte heller om knark. Det är första gången Harry träffar Snape och meningen med scenen är att visa att Snape är en otrevlig, elak och orättvis lärare. Han hatar Harry därför att Harrys pappa mobbade honom för länge sedan. Att Snape gillar trolldrycker är alltså snarast till trolldryckernas nackdel eftersom vi vet att Snape är en otrevlig typ.

Trollstav

Harry Potters trollstav är 11 tum lång och gjord av järnek och en fjäder från Fågel Fenix. Inom den ockulta världen har kraftfulla häxor använt sig av "trollstavar" som är tillverkad av järneksved, då man ansåg att denna hade oanade krafter. På engelska heter järnek "Holly-wood". New Age författaren Peter Lemesurier säger faktiskt att filmimperiet Hollywood i USA kommer att spela en stor roll i förförandet av världen vid den tid då Antikrist dyker upp (The Armageddon Script, s. 235-236).

Här avslöjar sig Kaspersen som vidskeplig. Att referera en stollig teori om Hollywoods framtida eskatologiska roll och sedan koppla den till träslaget i Harrys trollstav är minst sagt långsökt. Min bil är gjord av stål. Även pistoler och svärd är gjorda av stål. Det betyder inte att min bil är ett vapen.

Flera tidningar har intervjuat verkliga (ockulta) häxor och frågat dem vad de tycker om HP-böckerna. Det vanligaste svaret är att de inte är intresserade "eftersom de här böckerna handlar inte om sådant som vi sysslar med"

Levande färger

I Harry Potter böckerna gör Jane K. Rowling bruk av unika levande färger. Exempelvis används grönt, smaragdgrönt, purpur, safirblått, turkos, lila, gult, blodrött, karminrött, grönt och rödbrunt.

Dessa samma färger finner man inom den keltiska trekalendern där färgerna användes för att göra rituell magi lättare. Detta visar på att Jane K. Rowling har ingående kunskaper om både forntidens och samtidens satanism. Hon använder sig av dessa unika "heliga" färger för att skjuta gränserna mot den verkligt rituella magin. På det sättet förs barnprogrammet in i den hemliga rituella magin och spådomskonsten.

Färgsymbolik finns i varenda kultur på jorden. Det är inte en ockult företeelse. Kristendomen använder färgsymbolik, exempelvis i de liturgiska färgerna på prästernas kläder.

ALLA färger har symboliska betydelser i olika sammanhang. Därför är det omöjligt att nämna en färg, oavsett vilken, utan att felfinnare som Kaspersen kan hitta en ockult betydelse hos just den färgen.

Argument kunde vara giltigt om man kunde påvisa att Rowling uttryckligen använder färgerna för att symbolisera ockulta ideer. Men det gör hon inte.

Rituell magi

Den förre ockultisten Cisco Wheeler förklarar att rituell magi öppnar dörren till det omedvetna och "ökar medvetandenivån". Ockultister använder ofta narkotiska ämnen i den processen, tillsammans med visualisering av oändlig ockult meditation. Rituell magi är essensen i all trolldomskonst, och den går ut på att man tillför sig själv dessa ämnen. Detta sker med hjälp av ritualer i riktig sekvens.

Ingenstans i HP-böckerna talas det om meditation eller några försök att nyttja visualisering, ritualer eller narkotika för att "öka medvetandenivån".

När Harry och hans vänner "trollar" sker det genom att de helt enkelt viftar med trollstaven och uttalar ett magiskt ord. Precis som det går till i de flesta andra sagor.

Allt som används vid dessa ritualer är symboler på de krafter som finns i denna "ondskas värld". Symbolerna är därför kärnan i den rituella magin. Som nämnts vimlar det av sådana symboler i Harry Potter böckerna. Den ockulta frimurarförfattaren Manly Palmer Hall beskriver den kraft som blir frigjord genom den rituella magin och han beskriver också vem som är den verkliga källan till denna kraft: "När frimuraren förstår att stridsmannens avsikt är att verkligen göra bruk av kraftkällans levande kraft, har han lärt sig hemligheten. Lucifers krafter ligger i hans händer". (M.P. Hall: "The Lost Keys of Freemasonry", s. 48).

Lucifer - Satan - är med andra ord källan till ockultistens krafter. Det är dessa samma krafter som finns hos Harry Potter och hans motpart Lord Voldemort och som de använder sig av. Bägge drar de kraften ur samma källa, Lucifer.

Manly Palmer Hall var en ytterst produktiv ockult författare och en av teosofins förgrundsgestalter. Bland annat ägnade han sig åt märkliga tolkningar av symboler och tankar från alla sammanhang där symboler används. Frimureriet är varken ockult eller teosofiskt, och Hall är inte en "frimurarförfattare" utan främst en teosofisk författare.

Påståendet att Harry Potters magiska krafter är av samma natur som ockultisternas, är en ytterst fantasifull tolkning som lätt kan vederläggas genom en jämförelse av vad det faktiskt står i HP-böckerna respektive ockultisternas skrifter. Hos Potter hänvisas aldrig till några andemakter eller andra övernaturliga källor till magien. Potters magi är snarare av samma sort som Stålmannens flygförmåga eller Pippi Långstrumps muskelstyrka.

Halloween

Halloween (31 oktober) är en ockult festdag som i forna dagar blev firad i engelskspråkigt land, men som nu också kommit till Skandinavien i kölvattnet av Harry Potter febern.

I flera intervjuer har Jane K. Rowling klartlagt att Halloween betyder för henne en viktig dag. Detta framgår också klart i Harry Potter böckerna där författaren använder god tid till att beskriva storslagna Halloween-festligheter på Hogwart-skolan.

Halloween firades också på de brittiska öarna för ca 1300 år sedan. På den tiden var det många som praktiserade en naturreligion som blev kallad Wicca. Wicca-kultisterna tillbad "Moder Jord", solen, månen och stjärnorna och de samlades varje fredagkväll till en "esbat-samling".

---

Halloween är ingen barnlek utan en ockult fest med ockulta drag och härsammar från naturreligoner och wicca-trolldom. Den är kort och gott "Satans festdag" och därför är det naturligt att välja denna högtidsdag i Harry Potter böckerna.

Halloween är en förkristen fest som lever kvar i länder med keltisk kulturtradition. Eftersom dess ursprung finns i en sedan länge utdöd religion har ockultister och nyhedningar fyllt den med sina egna idéer och använder den som festdag.

De egentliga traditionerna kring Halloween är snarast en "barnens busfest". Någon magisk eller religiös innebörd har den inte. Att Halloween kommit till Skandinavien på senare år, har inget med Harry Potter att göra. Snarare har intresset väckts genom skildringar av Halloweenfirande i många amerikanska filmer. Halloween har stor kommersiell potential - en fest där man kan sälja pumpor, spökdräkter och dödskallar av plast till barn som ska klä ut sig och låtsas skrämma de vuxna.

Wicca är inte den religion som praktiserades i det förkristna Britannien. Wicca är en variant av modern nyhedendom, ett påfund som skapats i vår tid. Det är ockultisterna själva som påstår att de praktiserar en "uråldrig" religion och det är förvånande att Kaspersen gått på denna lätt genomskådade osanning.

Hade Rowling valt att INTE skildra dess firande, skulle det varit lika konstigt som om hon hade valt att låtsas som om julen inte fanns. Men på Hogwarts firas både jul och påsk.

Spådomskonst och Tarot-kort

Harry Potter böckerna berättar om både spådomskonst och användningen av Tarot-kort. I forntiden spelade spåmän (siare, sanningssägare) en stor roll som rådgivare vid de kungliga hoven.

---

Tarotkort är naturligtvis självskrivna i Harry Potters ockulta värld. Annars vimlar det av trollformler i Harry Potter-böckerna, nästan som om det skulle vara hämtat direkt ur "Svartboken". Dessutom finner vi amuletter, astral projektion och andra svartkonster.

Bibeln berättar om spådomskonst. Den lägger till ett förbud mot sådant.

I Harry Potter-böckerna förekommer spådom som ett ämne vid Hogwarts-skolan. Man tittar i kristallkulor och i teblad. Men det ska då tilläggas att detta ämne framställs i ett löjets skimmer.

Tarot-kort nämns inte alls i Harry Potter-böckerna. Inte heller förekommer det amuletter eller astral projektion i böckerna. Och Harry Potters värld är inte ockult, hur många gånger Kaspersen än upprepar detta påstående.

Harry och hans vänner vid Hogwart-skolan lär sig att handskas med demoner och att använda ord som "Azkaban", "Circe", "Draco", "Erised", "Hermes" och "Slytherin" - alla dessa är namn från wicca-occultismen och dess djävlar och demoner.

Demoner nämns inte alls i Harry Potter-böckerna, utom i "Fången från Azkaban" där professor Lupin har en "vattendemon" i sitt akvarium. En betydelselös detalj.

Om det skulle vara så att de ord Kaspersen räknar upp verkligen är hämtade från wicca-ockultismen, borde det beläggas med en källhänvisning. Jag finner dock andra ursprung mycket mer sannolika. Rowling har helt enkelt lekt med ordens etymologi:

• Azkaban är det enda av de uppräknade orden som jag inte lyckats hitta någon etymologi för. En gissning skulle kunna vara att det kommer från grekiskans "azoon" som betyder "livlös". Azkaban i HP-böckerna är ju en livlös plats, ett fängelse.
• Circe kommer från latinet och betyder cirkel, oftast syftade det på en "cirkus" där man utövade hästkapplöpningar. Själv har jag inte hittat detta ord i någon Harry Potter-bok.
• Draco är latin och betyder "drake". Det är namnet på en elak elev vid Hogwarts.
• Erised är "desire" (engelska för "önskan") baklänges. Ordet förekommer i inskriften på en magisk spegel som Harry hittar. Inskriften lyder "Jag visar inte ditt ansikte utan ditt hjärtas önskan" - allt skrivet baklänges för att det ska bli lite svårare att genast begripa vad spegeln gör.
• Hermes är en antik grekisk gud. Det finns en uggla som heter Hermes i Potter-böckerna, ett passande namn eftersom ugglor bär brev i den magiska världen och Hermes var gudarnas budbärare.
• Slytherin är namnet på det elevhem vid Hogwarts där den elake pojken Draco Malfoy bor. Ordet är härlett från det engelska "slither" som betyder "slingra" och väl syftar på att detta elevhem sätter värde på list och har en orm på sin flagga.

Christian Rosenkreutz

En hel del av de olika aspekterna i Harry Potter-böckerna är direkt hämtade från en bok författad 1459 av Christian Rosenkreutz (en fiktiv person) och översatt till engelska år 1680. Boken heter Chymische Hochzeit (Det kemiska bröllopet) och den har Manly P. Hall själv haft som grund för rosenkrusianernas invigningsceremonier till den ockulta världen. Det är efer allt att dömma från denna bok som Jane K. Rowling har hämtat mycket av handlingarna till Harry Potters ockulta värld. I den andra boken, Mysteriekammaren, finner vi t ex talande bilder i "Gryffindor-slottet". Detsamma finns i "Det kemiska bröllopet" beskrivet, där "Rosenkreutz" kommer in i slottet "Solens hus" där också han stöter på talande bilder. Det är många scener i Harry Potter-böckerna som har slående likheter med liknande scener ur "Det kemiska bröllopet".

Beskrivningen är inte riktigt rätt. Författaren till "Chymische Hochzeit" var en luthersk präst vid namn Johann Valentin Andrae (1586-1654). Boken har under seklerna gett upphov till en rad olika esoteriska sällskap med skiftande tankeinnehåll, från gnostiska över deistiska till rent ockulta.

Det blir dock svårt att visa att Rowling hämtat något till Harry Potter-böckerna från "Chymische Hochzeit". Motiven i den boken är inte alla uppfunna av Andrae utan finns på annat håll också, de ingår i det allmängods av sagor, myter och litterära motiv som präglat västerlandets senare historia. Alltså: att något står i "Chymische Hochzeit" betyder inte att den boken är idéns ursprung.

Blixt

Harry Potter har ett märke i pannan, en blixt. Den fick han efter det att Lord Woldemort hade mördat hans föräldrar och han försökt mörda även Harry. Trolldomen slog emellertid tillbaka på Lord Woldemort, men Harry Potter fick blixtmärket i pannan som ett permanent minne från händelsen.

Denna blixt är en ockult symbol för Lucifer och det har använts under en längre tid. Satanister har stor förkärlek för blixtsymbolen som även kallas "sataniskt S". Även en hel del ockulta rockgrupper använder sig av denna blixt på sina plattor och CD-omslag.

Harrys ärr behandlas utförligt på denna webbplats, klicka h”r för att läsa mer. Sammanfattningsvis har ärret ingen symbolisk betydelse, det är inget "satans-s" och det är tveksamt om det ens existerar några "satans-s" utanför vidskepliga kristnas fantasi.

Gud och "ond" magi

De som försvarar Harry Potter böckerna hävdar gärna att de innehåller "en god moral" och att det handlar om "den gode" som segrar över "det onda". Men skall Satan vara barnens läromästare för "god moral"?

Vit magi beskrivs som "det goda" som segrar över svart magi, eller "det onda". Det är en stor lögn. Det är i realiteten "vit" trolldomskonst som kämpar mot den "svarta" trolldomskonsten. Problemet är, att både "vit" och "svart" magi får sina ockulta krafter från en och samma källa. Men det goda och det onda har inte samma ursprung, för "ur en källa kan det väl inte strömma fram både friskt och bittert vatten på samma gång?". (Jak. 3, 11)

Här läggs ord i munnen på dem som försvarar Potter-böckerna. Jag har läst åtskilligt av både kritik och försvar, och i fråga om ockultism och magi är vi helt överens. Det finns inte någon "vit magi" som är tillåten av Gud. Ändå envisas antipotteristerna med att argumentera som om någon hade påstått det.

Inte heller Kaspersen har fattat skillnaden mellan sagomagi och ockultism.

Vi som gillar Harry Potter lever i verkligheten men njuter av att läsa fantasifulla berättelser. Människor som tror att HP-böckerna är farliga lever i en fantasivärld hela tiden. Dem är det synd om.