Här är en liten text jag skrivit om lycka och glädje
Så vill jag få ut glädje av mitt liv.
Om jag hade chansen att få leva mitt liv på det sätt som skulle bereda mig mest glädje och lycka, vet jag exakt hur det skulle gestalta sig. Till att börja med behövs en helt enorm summa pengar. Nu finns det säkert någon vän av ordningen som högljutt protesterar och beklagar sig över detta, och med självsäker min säger att lycka ej kan köpas för pengar. Men då kan ju faktiskt vederbörande leva sitt liv i träl- och fattigdom och lämna mig ifred. Det är givetvis flera aspekter som spelar roll i ens liv om man ska vara nöjd på en daglig basis, men de sakerna har jag redan och de lär ju knappast försvinna bara för att jag har pengar.
Frågan är då denna: hur mycket pengar, och var i hyvlingens namn ska de komma ifrån? Genom hederligt arbete är totalt uteslutet, det har jag sysslat med de senaste 20 åren och det är väldigt överskattat. Visst genererar det både pengar och sysselsättning, men inte i den utsträckning som krävs. Och även om det gjorde, är man ju upptagen med att jobba jämt, så någon verklig lycka är det inte att tala om. Jag har hört personer i min omgivning, i en snusförnuftig ton, säga att man inte kan känna någon stolthet eller glädje när man spenderar pengar som man inte har Innförskaffat sig genom att slita i sitt anletes svett. Men det är inget annat en ren och skär djävla kommunistpropaganda, och med tanke på hur väl alla världens kommuniststater har utvecklats så behöver man knappast ta ett sånt påstående på något som helst allvar.
Att bli yrkeskriminell är ju ett annat alternativ som skulle kunna ge ganska rejäla slantar. En kupp mot en värdetransport verkar ju kunna ge 10-tals miljoner kronor i byte, om detta läser man ju i kvällspressen på en nästan daglig basis. Och förövarna målas dessutom upp lite grand som hjältar. Och om man där också skulle lägga till en lite human gest och skänka en tiondel av bytet till välgörande ändamål, ty rädda valarna eller något dylikt, och dessutom låter pressen få nys om detta, blir man ju faktiskt lite av en Robin Hood. Men å andra sidan läser man lika ofta om när dessa djärva desperadors hinns ifatt av lagens långa arm, och risken att tvingas leva 10-15 år av sitt liv sittandes i en bunker i Kumla år inte något som faller mig på läppen. Där inne har man nog ganska svårt att hitta glädjeämnen i vardagen kan jag föreställa mig. Och för övrigt tror jag inte att jag passar i gröna trikåer.
Man kan ju alltid vinna på lotto. Det råder ju total spelhysteri i riket. Möjligheterna verkar hisnande. Än är det jackpott här, än jackpott där. Skröpliga pensionärer som satsar tre och femtio och sen vinner femtio miljoner talar ut i TV åtminstone ett par gånger om året. Jo, det blir nog allt en champis till blodpuddingen i kväll, svara Agda 79 år gammal från Dyngköping, på frågan om hur hon ska fira mångmiljonvinsten. Och man kan verkligen se glädjen sprudla i hennes gamla ögon, i alla fall om man bortser från hennes dreglande släktingar, som står och slipar sina yxor i bakgrunden. Det enda smolket i glädjebägaren är det enkla faktum att jag aldrig vinner på lotteri eller spel. Varken måltips, stryktips, lotto eller jokrar ger mig någon som helst tur, om man bortser från att jag faktiskt kammade hem 26 kronor på måltipset härom veckan. Varje lördag sitter jag givetvis också klistrad framför TV:n med min bingolott i högsta hugg ivrigt kryssandes till Lasse Kronérs käcka utrop. Men inte fan får jag ropa bingo inte. Min flickvän vann faktiskt etthundra kronor på bronsbingot häromveckan, och blev fullständigt överlycklig. Faktiskt ramlade hon ur soffan i den uppståndelse som blev. Etthundra kronor. Jag hade inte hjärta att berätta för henne att en vinst på etthundra kronor jämfört med inköpta bingolotter för etthundratjugo kronor kanske inte direkt gav någon anledning att fira,. Inte med en gång i alla fall, för under ett par magiska minuter sprudlade hennes ögon av äkta glädje. Men chansen att på detta sätt bli ekonomiskt oberoende är nog egentligen väldikt minimala.
Det som återstår är att gifta sig med någon extremt rik äldre dam, eller att kanske uppfinna något banbrytande inom industri eller medicin. Fast båda dessa möjligheter är nog om möjligt ännu mindre än chanserna att bli uppringd utav Lasse Kronér. Jag kunde i och för sig köpa aktier, … Om jag hade haft pengar.
Men om man bortser från det enkla faktum att jag inte har, och antagligen aldrig heller kommer att få några rikedomar, kan jag trots allt beskriva vad som skulle kunna ge mitt liv den där extra knorren, om jag hade haft tillgång till pengar. Först och främst skulle jag köpa mig ett hus utanför stan, helst av allt mitt inne i skogen. När man går ut om natten ska det vara så mörkt runtomkring att stjärnhimmelen formligen lyser. Varje morgon ska man kunna få bli förbannad på alla rådjur och älgar, som plundrar trädgården på allt från romansallad till gravensteinäpplen. Om jag hade möjligheten att få leva mitt liv på det sättet, och kunna ge min familj den möjligheten, skulle det bereda mig en enorm glädje. En schysst bil, eller två, som möjliggör snabba resor till och från stan, att jobba när och om man vill istället för att man måste. Tre eller fyra utlandsresor per år, jag är trots allt en enkel man med enkla behov. Om jag kunde leva mitt liv på detta sätt skulle jag få ut mer glädje, troligtvis. Jag är faktiskt ganska nöjd redan som det är. Min lilla dotter sa något som med lite välvilja skulle kunna tolkas som pappa häromdagen, och mer glädje än den jag kände just då finns inte att uppbringa på det här klotet. Om man därtill lägger mina nyligen påbörjade studier, vår nya lägenhet, min bil och mina syskon och vänner måste jag nog erkänna att glädjeämnena i mitt liv aldrig varit så många som dom är just nu.
Men om jag hade pengar…. da di da di da di da di da di da di da di damm
