Opel Calibra 90-97

FÖRÄNDRINGAR PÅ MODELLEN
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997

TEKNISKA FAKTA
Tabell

VANLIGA CALIBRA FEL
Rost
Fönsterlister
Framrutan
Fönsterbrädan
Antennförstärkare

Förändringar på modellen

Calibran presenterades i mitten av september 1989 på Frankfurt Motor Show i Tyskland. Produktionen startade inte förrän 1990, på Saab-Valmet fabriken i Finland. Den hade fått kapacitet över när Saab tillverkningen koncentrerades till Trollhättan. De första bilarna blev klara för leverans i juni 1990. Calibrans design, som grundades på samma bottenplatta som Vectra A, vann designpriser innan serietillverkning ens kommit igång.
Tack vare den goda aerodynamiken låg cW-värdet på otroligt låga 0,26, vilket var världsrekord bland serietillverkade bilar vid den tidpunkten. Detta kan jämföras med tex. Volvo 740; 0,40 eller BMW M3 (-01); 0,29.
Bilen fick en mjuk och tydligt kilformad kaross. Strålkastarna är av så kallad eflipsoldtyp och ger fronten en lite aggressivare look. Till skillnad från många Oplar var Calibran förhållandevis välutrustad från början, ABS-bromsar med skivor bak och ventilerade skivor fram var standard. Servostyrning, lättmetallfälgar, femväxlad, tätstegad "sportlåda", elstyrda och elvärmda ytterbackspeglar, radio/kassettdäck med sex högtalare och takantenn med elektronisk signalförstärkare, tonade värmeskyddsglas och delbart/fällbart baksätesryggstöd var också standard. Även elmanövrerad sollucka var standard på bilar sålda i Sverige.

1991
Två motoralternativ fanns, båda fyrcylindriga tvålitersmaskiner med överliggande kamaxel (dubbla i 16V). Calibra 2.0i på 115 hk (två ventiler per cylinder) och Calibra 16V på 150 hk och med fyrventilsteknik. Till den mindre motorn kunde köparen få en elektroniskt styrd fyrstegsautomat med programmen Ekonomi, Sport och Vinter. Opel Calibra är precis som Vectra framhjulsdriven, och liksom för Vectra kom snart en version med permanent fyrhjulsdrift. Systemet har en kornpakt extra enhet, som innefattar hypoid- och planetväxlar, en viskokoppling och en elektroniskt styrd flerskivig koppling som överför drivningen från den normala frontmonterade växellådan till den separata bakaxeln. Detta arrangemang varierar automatiskt vridmomentet mellan fram och bakhjulen efter bästa väggreppet. Systemet kopplar också ur drivningen på bakhjulen vid inbromsning och förbättrar därmed stabiliteten. Framhjulsupphängningen är separat med McPherson fjäderben och krängningshämmare. Den separata bakre hjulupphängningen har dubbelkoniska miniblock skruvfjädrar och snett bakåtriktade länkarmar. Prestanda var litet drygt hyggliga och alla tre versionerna tog sig över 200­strecket. 203 km/h i topp för 2,0i, 223 för 16V och 214 för 4WD. 0-100 tiderna var 10,0, 8,5 och 9,5 sekunder. Calibra var en rätt speciell bil för Opel, som sade sig tro är ett uppsving för coupé­modeller. Den rikliga utrustningen satte dock sina spår i prislistan. Calibran var inte direkt billig. 2,0l kostade vid den svenska introduktionen den 20 september 1990 prick 170.000 kronor. 16-ventilaren gick på 186.300 och den fyrhjulsdrivna betingade 207.300 kronor. För den som inte var barskrapad och som ville skilja sig från mängden var Opel Calibra inte helt fel. Möjligen kom modellen i alldeles fel tid. Calibrans närmaste konkurrenter bör vara VW Corrado och Toyota Celica, men frågan är om Calibra nådde upp till deras byggkvalitet.
[Tillbaka]

1992
I princip inga förändringar alls. Vi kan notera att 16V­versionen har sämre Cw-värde än 8-ventilaren. Det beror på att den starkare motorn kräver mer kylluft och att däcken år bredare. Liksom tidigare är 16V bättre utrustad än 115-hästarsversionen. Sålunda har Calibra 16V gastrycks­stötdämpare, dubbla utblås, 4­ekrad läderklädd sportratt plus läderklädd växelspaks­knopp och manschett i samma mjuka material. Nybilspriserna: Calibra 8V 174.800 kr, 16V 191.400 kr, 4WD 212.800 kr, rätt måttliga höjningar alltså.
[Tillbaka]

1993
Inte heller nu gjordes det några större ändringar på Calibra, men det kom en ny modell. Det var Calibra Turbo, som på pappret skulle ge högre prestanda utan högre bränsleförbrukning. Och så var det också! Eller, för att vara litet mer precis: Calibra modellerna har alltid varit bränslesnåla, och Turbon visade sig rent häpnadsväckande snål. Det där hade Opels sektion för avancerad utveckling verkligen lyckats med. 16-v turbo­motorn gav 204 hk vid 5.600 rpm. Maximala vridmomentet 280 Nm kom redan vid 2.400 rpm, för att sedan behållas konstant ända till 4.200. Turbomotorn gav 42% högre vridmoment och 36% högre effekt än sugmotorn och ändå drog den bara 0,02 liter mer än normalmotorn per mil, mätt enligt "Euromix". Snittförbrukningen var så låg som 0,89 liter per mil! Detta var Opels första turbo­laddade bensinmotor, och den kom förstås också i Vectra. Calibra Turbo 4x4 visade upp rätt imponerande prestanda­siffror. 0-100 km/h gick på 6,8 sekunder, och från 80 till 120 km/h tog det bara åtta sekunder på femman. Toppfarten låg på 245 km/h. Calibra Turbo levererades med 6-växlad Getrag låda och var den dittills snabbaste seriebyggda Opel-bilen. Turbomotorn kombinerades med fyrhjulsdrivning. Det blev förvisso inget billigt krutpaket - 249.500 kronor stod det på prislappen. Calibra 8V kostade nu 180.700 kronor och 16V gick på 197.900 kronor.
[Tillbaka]

1994
Tillverkningsprogrammet såg ut som året innan, men till Sverige kom nu bara Calibra V6. Denna motor var för övrigt Opels första V6-försök, och det slog som bekant mycket väl ut. En likadan motor satt i konglomeratkamraten Saab 900 V6. Den nya ECOTEC maskinen på 2,5 liter gav 170 hk, vilket inte är så illa i en så pass lätt bil som Calibran. 0-100-tiden blev därefter, bara 7,8 sekunder. Calibra var minst lika välutrustad som tidigare, vilket bland annat innebar att bilen hade antispinnsystemet ETC. Årets enda svensksålda Calibramodell hade visserligen den fina sexan, men inte fyrhjulsdrift. Detta är förstås förklaringen till att priset nu sjunkit till 237.500 kronor. Alltså: en enda modell med all utrustning utom 4x4.
[Tillbaka]

1995
Nu blir det svenska Calibra programmet dubbelt så stort och omfattar två modeller! För första gången har man gjort ett antal synliga förändringar. Fronten är nu litet annorlunda och interiören är påtagligt uppfräschad. Tydligaste ändringen är att de runda instrumenten nu fått vita tavlor med mörka markeringar. Skillnaderna mellan 16V, förutom motorn, är att den mindre modellen nu saknar elfönsterhissar, det elmanövrerade soltaket och antispinnsystemet. Likväl låg priset på 217.900 kronor. V6­modellen på 170 hk kostade 237.500. Pris och effekt bör då lämpligen jämföras med vad Turbo 4x4 kostade två nästan inflationslösa år tidigare, nämligen 249.500 kronor och 204 hk. Mycket mer kul för pengarna! Men ändå; en Calibra V6 var och är en utmärkt långfärdsbil med god komfort och fina högfartsegenskaper.
[Tillbaka]

1996
Årets ändringar var praktiskt taget omöjliga att upptäcka för andra än konstruktörerna själva. Nästan det enda som ändrades var priserna. 16V kostade nu 224.500 kr och V6 gick på 251.200 kronor. Tillägget för automat var 10.200. Elhissar och el-sollucka fanns bara på V6, annars var utrustningen frikostig också på 16V. Ett beprövat sätt att hålla liv i en modell som passerat zenit är att göra små specialupplagor. I det här fallet gjorde man flera stycken så kallade Sonder-modelle, som till exempel Color selection (i flera versioner), DTM Edition och Edition Keke Rosberg. 1996 kom ytterligare en specialare. Den kallades Iceland Edition och såldes bara i kylskåpsvitt. Aluminiumfälgar och rutig klädsel var standard. Nytt 1996 var också ett fabriksmonterat ljudsystem från Bose, det första som funnits på en europeisk volymbil. Det här årets försäljnings­argument var tidlösa linjer, bra prestanda, låg bränsle­förbrukning och hög säkerhet.
[Tillbaka]

1997
Sista årsmodellen och inga påtagliga ändringar. Samma versioner som tidigare, men till Sverige kom bara modellen med V6-motor på 2,5 liter och 170 hk. I augusti 1997 meddelades att produktionen avslutats. En sorts testamente i form av en mapp med fina färgbilder distribuerades i begränsad upplaga och gjorde samtidigt reklam för efterföljaren, den lilla Opel Tigra. Precis 566 Opel Calibra såldes nya i Sverige, varav 238 stycken bara under hösten 1990. Det blev en rivstart, men tyvärr inte så mycket mer.
[Tillbaka]

Källa : [Opel Sport Club]

Vanliga Calibra fel

Rost
Tyvärr är Calibran också drabbad av den bruna pesten, liksom de flesta Oplar. Det vanligaste stället att hitta rost på är skärmkanterna. Både fram och bak. Ett annat är det sk hundbenet, skarven i karossen i dörrtrösklarna. Det finns ett ställe till som inte är så roligt att komma åt, nämligen bakom baklyktorna. Alla som har tvättat sin Calibra har säkert lagt märke till att allt vatten som hamnar i rännorna brevid bakluckan till slut rinner ner bakom baklyktorna. När bilen dessutom har gått ett antal tusen mil, har dessa oftast vibrerat så mycket att det skrapats bort färg bakom dem. Har man sen otur också biter rosten fast där eftersom det samlas mycket vatten och skräp där.
[Tillbaka]

Fönsterlister
Av någon lustig anledning kan fönsterlisterna, som sitter på sidobakrutorna, bli tillfälligt eller temporärt deformerade vid temperaturförändringar. De kryllar sig och antar en skepnad som mest liknar en våg.
[Tillbaka]

Framrutan
På mer än en Calibra har jag lagt märke till att framrutan inte sitter helt bra, de är inte alltid täta. Detta ser man lättast när det har regnat ute eller strax efter en biltvätt. Det visar sig då som imma på insidan av framrutan, längs med fönsterlisten.
[Tillbaka]

Fönsterbrädan
Alla längst in mot framrutan sitter en list. Inte sällan spricker denna och delar sig på två eller flera delar. Det påverkar inte bilen på något sätt, men är inte speciellt vackert att titta på. Min egen teori om varför detta inträffar bygger på snabba temperaturväxlingar som får plasten att ändra storlek, varvid den inte längre får plats utan spricker. Eftersom Calibran har samma interiör som Vectran har de båda modellerna detta problem gemensamt.
[Tillbaka]

Antennförstärkare
På calibran sitter det en takantenn modell kort. I antennfoten sitter en antennförstärkare som ska hjälpa till att ta emot radiosignalerna. Efter ett antal år/mil i regn & rusk och väder & vind tenderar dessa att lägga av. Inte nog med det, antennförstärkaren kräver lite kraft i form av elektrisk energi också och den kabel som förser den med det kan ha dålig kontakt.
[Tillbaka]

C20NE - 8V motorn

C20XE - 16V motorn

C20LET - 16V turbo, baserad på C20XE-motorn