Death's hole

Program

Djur

Länkar

Lampropeltis Getula Nigritus (Ej giftig)
Den här glänsande svarta och otroligt vackra kungssnok härstammar från Mexico. Som vuxna blir dom runt en meter långa. Jag blev ganska positivt överraskad hur lugn den här arten är verkar vara. De har Inte alls det stirriga humör som de andra mjölksnokarna jag har haft kontakt med. Som andra kungs- och mjölksnokar så har de tendenser att äta andra ormar, inklusive sin egen art.

Trimeresurus Purpuremaculatus (Giftig)

Som ganska rejäl kontrast till Nigritusarnas beteende så har den här trädhuggormen ett riktigt tjurigt humör. Det räcker oftast med att den får syn på något som rör sig för att den ska börja hugga i luften. Så för deras egna skull har jag hängt för en handduk så dom slipper irritera sig på mig för ofta.
På grund av detta så bör man nog inte köra flera i samma terrarie, utan låta dom gå enskilt tills dom blivit större.

Aspidelaps Lubricus Infuscatus (Giftig)

De här småttingarna har ett riktigt charmigt sätt, och det är svårt att inte skratta när dom bär sig fånigt åt. Som små så är dom lite rädda för allting, och om något verkar hotfullt så reser de på sig, pustar, fräser och gör hugg i luften. Problemet är att dom har lite dålig balans, så det händer att dom trillar omkull och ligger och hoppar på marken.
Som vuxna så blir de betydligt lugnare.
Jämför man huvud- och kroppsformen så påminner de mycket om mjölk- och kungssnokar; lite knubbiga och inte lika stor mun som råttsnokar.

Elaphe Obsoleta Obsoleta - Svart Råttsnok (Ej giftig)
För närvarande har jag två svarta snokar som jag gillar skarpt. Dom har ett lite retligare humör än deras gula kusiner (speciellt när dom ska ömsa, då dom hugger i allt som stör dom), men är förövrigt ganska lugna i humöret. Vad jag har läst så ska dom bli upp till 2.5 meter.

Elaphe Guttata Guttata - Majsorm (Ej giftig)
Det här är mina två majsormar. När det gäller humör så är dom tom mer toleranta än dom gula råttsnokarna. Ska man få dom irriterade så får man vara ganska elak (och då är det skottpengar på skötaren). Är den vanligaste nybörjarormen och blir inte lika stor som råttsnokarna.

Lampropeltis Triangulum Hondurensis - Mjölksnok (Ej giftig)

Det här är snok med lite egen stil. Dom är ganska stirriga i humöret. Framförallt så är dom väldigt snygga som unga, men kan tappa färgerna lite som äldre. Problemet är att dom förrutom möss gärna äter andra ormar, inklusive sina egna. Dom är väldigt resistanta mot skallerormarnas gift, och tycker dessutom att dom smakar väldigt gott :-)

Det är utpräglade grävormar och gräver gärna ner sig. Jag tycker helt klart att man ska tillåta dom att gömma sig eftersom deras humör blir mycket lugnare då.

Deras jaktsätt är också lite mer hysteriskt än vanliga snokar. Istället för att bara krama något varv så lindar den in bytet likt ett garnnystan. Det enda man ser då är en massa röd orm samt något ben som sticker ut någonstans. Behöver jag tillägga att dom aldrig släpper frivilligt om det luktar mat? :-)

Trimeresurus Albolabris - Vitläppad Palmhuggorm (Giftig)

Man kan väl inte säga annat än att en grön palmis med gul mage och röd svanstipp är en fröjd för ögat :-)

Det är min hona på bilden och hon är verkligen ett matvrak. Mina stackars hannar får inte en syl i vädret när det är matdags. Detta verkar vara ganska vanligt då tre andra polare också har honor som äter mer än gärna, speciellt det som dom andra ormarna håller på att svälja :-)

Överlag så är denna huggorm ganska lugn i sättet. Men som andra trädormar så har dom väldigt långa tänder och tillräckligt med gift. Giftet är iofs inte dödligt, men jag har läst att det är ytterst smärtsamt. Så man bör inte ta några onödiga risker.