Historien om hur jag blev med hamstrar!

Visst är vi människor konstiga? Ena dagen tycker vi si, andra så. Jag tänker bland annat på mig själv.
I november förra året köpte min svärmor två hamstrar.
Herregud tänkte jag! Har hon blivit galen! Köpa hamstrar i hennes ålder och till råga på allt, så är hon rädd för dem.

Vi hade pratat om hamstrar tidigare. Då förklarade jag, att jag aldrig mer ska ha en hamster. För min erfarenhet av hamstrar var att de var elaka små bitiga varelser, som längtade att få sätta tänderna i mina fingrar. Då instämde svärmor. Men nu hade hon alltså köpt två stycken Roborovski dvärghamstrar. Visserligen var de ju hemskt söta små varelser, inte större än 5 cm i fullvuxen ålder. Men ändå!
Jag tänkte då aldrig sätta in mina fingrar till dem. Löjligt nog så vågade knappt min svärmor det heller, så vad skulle hon med dem till? Jo hon skulle börja föda upp hamstrar. När det gått en månad, hade hon införskaffat ytterligare två dvärghamstrar, den här gången av en annan ras och det första hamsterparet hade fått tillökning med 5 ungar.

Jag tyckte att de blev sötare för varje gång jag såg dem. Min svärmor hade vid det här laget gått in för det här med hamstrar på fullaste allvar. Hon hade t.o.m. gått med i en hamsterförening och pratade ideligen om olika färger och raser som hon ville ha.
Det var långhåriga, korthåriga, bandade och de fanns i en uppsjö av färger. Snurrigt värre tänkte jag. Men när det gått ytterligare 3 veckor, bestämde jag mig. Jag skulle "bli med hamstrar".
Mina hamstrar var 2 "robbisar" från hennes första kull. Två honor fick det bli, för några ungar ville jag inte ha. Sagt och gjort. Jag köpte en Minidunabur och en utställningsbur. Vi hade nämligen bestämt oss för att vi skulle ta våra hamstrar till en internationell utställning i Tenhult.
På hamsterutställningar ska man ha utställningsburar (en till vardera hamster). Jag köpte en med chockrosa lock och en med svart lock och handtag. Vi hade väldigt roligt åt dessa grälliga burar och att vi i vår ålder, skulle på utställning för hamstrar.
Tänk om vi var de enda vuxna och resten var barn!

Dagen för utställningen steg jag upp klockan 5 på morgonen. Vi fick ju inte missa incheckningen!! På parkeringsplatsen i Tenhult gick vi fnittrande in med våra små burar till lokalen.
Där blev vi varmt välkomnade och fick nummerlappar som vi skulle sätta på burarna. När vi gjort det så gick vi och satte våra små gunstlingar på ett bord bland flera andra hamstrar.
Vi började att titta oss omkring och döm om vår förvåning när vi såg att det nästan bara var vuxna inne i lokalen!!!

Fler och fler hamstrar anlände med sina ägare ( sammanlagt ca: 300 stycken) och jag hade fått utställningsnummer 1! Först skulle den engelska domaren döma våra hamstrar och sedan en svensk domare. Efter tolv svettiga timmar var allt klart och vi åkte stolta hem med varsitt Ck och svärmors hamster fick även BIM.

Men med mig hem, hade jag två stycken nya hamsterhonor av en annan ras. Idag är jag inte alls så rädd för dessa små raringar (bara lite). Jag har köpt ytterligare en hamster och henne ska jag avla på, men först måste jag hitta en lämplig hane.
Det hoppas jag finna på utställningen i Göteborg den 10/10-99, då nästa närliggande utställning går av stapeln. Men visst är det bra att vi människor är lite knasiga? För annars hade jag nog aldrig träffat alla dessa trevliga hamsterälskare som jag har haft så kul med.

Kristina Forsell 990914

Tillbaka