Dagsdröm

Livet är en dröm” heter en pjäs av den gamle spanjoren Calderòn.

Min lärare Louise Minerva Frostegren har skrivit en bok som heter Nattdröm, dagsdröm, livsdröm. Den kan jag varmt rekommendera. Där går hon utförligt igenom begreppet dagsdröm, som är centralt i hennes tänkande. Detta begrepp har kommit att ingå även i mitt sätt att betrakta världen, så därför måste det få utrymme här i min bok.

Hon menar att det egentligen inte är så stor skillnad på nattens drömmar och dagens upplevelser som man skulle kunna tro. Det som händer oss på dagen är ingen tillfällighet utan ett resultat av våra förväntningar och vår bild av oss själva. Och därför kan vi, om vi är tillräckligt uppmärksamma, lära oss lika mycket av det som händer oss på dagen som av våra drömmar på natten.

Våra förväntningar skapar den värld vi lever i. Vi är själva orsak till det som händer oss. Vi sänder ut vibrationer som vi får tillbaka bekräftade. Det är detta som Louise F kallar dagsdrömmar. Möter vi omgivningen med misstro, får vi vrede och misstro tillbaka. Om vi är alltför godtrogna kan vi också råka illa ut. Men möter vi omgivningen med kärlek och tillit så får vi kärlek och tillit tillbaka
.
Innerst inne hänger allt på vilken syn vi har på oss själva. Den som nedvärderar sig själv, möts av förakt. Den som är trygg i sig själv får tilltro tillbaka.

Det är ganska vanligt att man hör folk säga att saker och ting har kommit till dem i rättan tid. Så var det exempelvis för mig när jag slutade som journalist på den stora dagstidningen. Då hittade jag en notis i en liten tidskrift, som jag just börjat prenumerera på, om att den tidigare redaktören ville ha tag i någon som kunde ta över. Och jag anmälde mitt intresse. Kalla det tur om ni vill, men jag ser det som försynens skickelse.

Lite på skämt, men mest på allvar, brukar jag också tala om mina änglar, personer som dyker upp i precis rätt ögonblick, då jag råkat i knipa på ett eller annat sätt.

Första gången jag lade märke till detta var då jag var på vintersemester med några kurskamrater i Jämtland för tjugo år sedan. Värden på hotellet hade satt upp små trevliga handritade skyltar längs spåret. Det fick fjället att verka väldigt idylliskt och ofarligt. Vi kom till en skylt som pekade nedåt en backe. En rykande kopp kaffe och en våffla var lockbete på skylten. Vi hade ett litet barn i en gammaldags tung träpulka med oss. Vi stod där och funderade om vi skulle åka ned eller ej. Fjällhöjden ovanför oss låg skinande vit och folktom. Ingen hade ännu spårat där.

Plötsligen kommer en ung man i full fart där uppifrån, gör en flott sväng och stannar bredvid oss. ”Åk inte ned där med pulkan. Det är alldeles för brant”, säger han.

Vi blev ganska överraskade och tog oss en funderare till. Och så bestämde vi oss för att avstå. Jag vände mig om för att tacka för varningen. Då var mannen försvunnen.

Den här händelsen gjorde mig uppmärksam på liknande episoder i mitt liv. Oftast är det unga, vackra män som kommit till min undsättning. När jag tappat glasögonen i lössnö uppe på fjället och fått tillbaka dem en stund senare i våffelstugan. När vi fick motorstopp på väg till ett bröllop och några raggare tog oss på släp fram till bröllopsgården. Men en gång var det en mycket gammal man som kom till min undsättning. Det var när jag gick i ödsliga skogen och just mött en yngre okänd man som jag kände mig otrygg inför.

De negativt ställda förväntningarnas falska trygghet.

Din attityd till dig själv och livet påverkar också din kropp varje stund. Har du en negativ attityd drabbas du lättare av psykosomatiska besvär och fysiska sjukdomar. Kropp och själ hör ihop, något som t ex yoga, tai chi, qi gong osv bygger på. Jag tycker mig också ha märkt att även läkare nu för tiden faktiskt börjar blir medvetna om detta, som man kan tycka, självklara samband mellan kropp och själ.

Många av oss sitter fast i omedvetna självdestruktiva spel. (Läs Eric Bernes Så bär vi oss åt.) Jag hade en vän som jämt berättade för vem som ville höra på, hur illa männen i hennes liv hade behandlat henne. Inte underligt att hennes nya manliga bekanta drog slutsatsen att här var en människa man inte behövde respektera.

Fredrik, en vän till familjen, intelligent och spirituell, brukade förr i världen ringa till oss och prata i timtal. I början var det mycket underhållande och givande, men förr eller senare blev jag tvungen att säga ifrån. ”Kul att du ringde, men nu måste jag ta itu med allt som ligger här och väntar.” Då hörde man på hans röst vad han tänkte: "Vad var det jag sa. De vill inte veta av mig."

Fredrik hade växt upp i en högborgerlig familj. Hans föräldrar önskade att deras son skulle bli en vacker och framgångsrik officer. Men Fredrik fick polio som ung och därav bestående fysiskt handikapp. Det blev inget av med karriären. Föräldrarna kunde inte dölja sin besvikelse. När han kom till dem och ville ha deras uppmärksamhet och kärlek, som han varit van, blev han avvisad. Han fick smaka på den bittra och beroendeframkallande drogen "De vill inte veta av mig" och skapade sedan under hela livet situationer, där han fick sina negativa förväntningar bekräftade.

Louise Frostegren tar som exempel en chef som kritiserar dig. Kanske reagerar du med undfallenhet, som en sexåring gentemot sin vredgade far, i stället för att lugnt möta chefen som den vuxna person du är. Kanske hade du hårda och bestraffande föräldrar, som skapat rädsla hos dig att göra fel. (Det finns ett liten sårad sexåring i dig som ropar efter kärlek och trygghet. Något som bara du själv kan ge honom/henne. Se kap. RESAN INÅT)

Våra nattliga drömmar visar oss på sådana gamla obearbetade mönster i förhoppningen att vi ska se, förstå och utvecklas. På samma sätt ger dagsdrömmarna oss läxor, som upprepas gång på gång tills vi inser vad det är vi måste lära oss för att växa som människor.

Offer och förtryckare är starka ord, men jag tror du förstår vad jag menar. Hamnar du i ett sådant förhållande eller en sådan attityd till din omgivning så är du själv medskyldig. Din värsta förtryckare har du inombords, dvs en eller flera delpersoner, som tycker att det är rätt åt dig att folk behandlar dig illa. Du är inte värd bättre, påstår de. Men det ÄR du!

Om du är kvinna och låter männen i ditt liv styra och ställa med dig till exempel, så är det dags att ändra på det. Och därmed äntligen sätta dig vid ratten i din egen bil, en mycket vanlig drömbild. Om du stannar kvar i offer-förtryckarspelet, hindrar det dig naturligtvis att växa och nå helhet och harmoni.

Offret måste säga ifrån: ”Nej, så här får du inte göra mot mig!” Och det är aldrig för sent! Min gamla faster, 85 år, berättade en gång att hennes sonson varit på besök och haft fullt med synpunkter på hennes göranden och låtanden. Plöstligt blev hon rosenrasande, stampade i golvet och skrek: ”Nej, nu får det vara nog! Först var det min far, sedan var det min man, sedan var det mina barn. Och så kommer du också och ska bestämma över mig!”

Louises visdomsord

Att möta dagsdrömmen på ett konstruktivt sätt, dvs att ha sanning och kärlek som mål, innebär enligt min lärare, Louise Minerva Frostegren:

Att stå upp för sin egen sanning.

Att vara öppen för förändringar.

Att vara villig att bli inblandad i det okända, dvs gå utanför de invanda mönstren.

Att välkomna livet som det är.

Att ta emot och avläsa dagsdrömmen när den kommer och att möta den med sanning och inte med flykt.

Att ta emot andras oförstånd som ett rop på hjälp.

Att våga se sig själv, att se sina egna aggressioner som ett rop på hjälp.

Att stå rak och inte göra sig till offer.

Att våga gå emot sitt mönster i sanningens namn, även om det åtföljs av ångest.

Att växa till i universell kärlek och frihet.

Att bli orädd och stark.

Tillbaka till Innehåll.