| Mitt
arbetssätt Jag har hållit drömkurser i tio år nu. En höst- och en vårkurs om tio kvällar vardera. (Är du intresserad och vill vara med? Se första sidan för vidare information.) I början jobbade jag ihop med olika studieförbund i Stockholm. För att det skulle bli lönsamt för dem måste gruppen ha åtta till tretton deltagare, olika beroende på vilket förbund det rörde sig om. Jag tyckte att det gick relativt bra. Men så en höst hände det traumatiska att fem av åtta anmälda deltagare hoppade av. Det hängde ihop med att tre av dem kom från samma arbetsplats, och när företaget gick i konkurs, fick de så många praktiska problem att de inte kunde koncentrera sig på sina drömmar… Bortförklaring från min sida, javisst! Men i alla fall, det var så de själva framställde saken. Just då tyckte jag att det som hänt var väldigt jobbigt. Men jag hade ändå tre elever kvar. Dessa visade sig vara desto mer motiverade att fortsätta kursen. De kom till och med tillbaka efter jul. Så småningom har jag kommit underfund med att det måste ha varit försynen som kom till min undsättning den gången. För när jag jämför vad vi kom fram till på de olika kurserna, så ser jag vilken enorm kvalitetsökning det blev från och med den här händelsen. Sedan dess har jag bara haft fyra deltagare per gång i mina kurser och det har fungerat bra. Det är möjligt att andra lärare klarar av flera elever men för mig passar detta perfekt. Då hinner var och en få hjälp med fler drömmar under kursens gång. Jag ser i min dag och natt-bok från åren just före denna vändpunkt att jag har en återkommande nattlig dröm att jag har huset fullt av gäster men inte tillräckligt med mat åt dem. Då tolkade jag det som att jag hade för många järn i elden, splittrade mig på för många olika aktiviteter. Nu är jag övertygad om att mitt undermedvetna helt enkelt ville visa mig på att det var för många deltagare i mina grupper. Och när jag inte kunde ta till mig min nattliga dröms rätta innebörd, så fick jag ovanstående jättetuffa dagsdröm, som inte gick att missförstå eller slingra sig undan. En annan sak som jag började med ungefär samtigt är att respektive deltagare och jag går igenom drömmen per telefon, innan vi tar upp den i gruppen. Jag ställer raka frågor och drömmaren känner efter och hittar svaren inne i sig själv. Vi följer drömschemat punkt för punkt. Och så håller vi på tills "påsen är tom". Det brukar ta en à två timmar. Deltagarna har varit mycket nöjda med detta arbetssätt och menat att just dessa telefonsamtal givit dem allra mest. En grupp som arbetar på ovanstående vis kanske blir mer passiv än enligt Montague Ullmans metod, men de övriga deltagarna lär sig en hel del på att lyssna också. De känner efter om de själva har ytterligare något att komma med eller alternativt förslag till tolkning. De får göra olika typer av meditationer och symboltolkningsövningar utifrån den aktuella drömmen. Jag berättar ur min egen erfarenhet om liknande problem och hur drömmarna då kommit till min hjälp. Kort sagt, jag anser att vi kommer mycket långt med drömförståelsen och självkännedomen på detta sätt. Det känns alltid ledsamt när gruppen splittras efter kursens slut. Jag hoppas att kursdeltagarna fortsätter på egen hand. Jag har också möjlighet att ge mina elever enskild terapi vid sidan av kursen, om så önskas. Eftersom jag har utbildning som passar, så kan de under eller efter drömkursen, få pröva på andra metoder till självläkning som jag brukar rekommendera, som drömterapi, Voice Dialogue osv. Annars blir det lätt så att jag som lärare står där och säger: ”Ta hand om ditt inre lilla barn!” Och eleven skulle så gärna vilja, men vet inte hur. Man ska inte inbilla sig att man blir en fullfjädrad drömförståsigpåare på en termin. Men man kan komma ett bra stycke på väg. Somliga grupper har ju också fortsatt fler terminer. Som alla som sysslat med drömkunskap vet, är våra drömmar ett för oss nutidsmänniskor främmande språk, som det tar tid att lära sig att återuppväcka. Det är nästan undantagslöst så att mina elever får upp "stora" och viktiga drömmar under vårt arbete. Drömmar som visar dem på handlings-, tanke- och känslomönster som de kanske skulle må bra av att ändra på. Och att de också av sina drömmar får hjälp att ta itu med detta, om de så önskar. Nästan lika vanligt är det att drömmaren får upp bilder som redan från början är positiva och stärkande och alltså inte behöver regisseras om. Jag brukar uppmana deltagarna att bära med sig sina nya positiva bilder i vardagen som en viktig inspirationskälla (se drömschemat) och hjälp till att tänka och känna i nya banor. Många av oss har fastnat i sina väl ingångna gamla spår och inser inte att det faktiskt går att förändra sin syn på livet. Observera att det är drömmarna som visar eleverna vägen, deras egen individuella väg, inte jag. Min uppgift är att ge dem redskap att själva förstå sin dröm, att hitta den sanning som finns inom var och en av oss. Och då använder jag mig alltså först och främst av raka frågor. När vi börjar vårt tolkningsarbete är det nästan undantagslöst så att varken drömmaren själv eller jag förstår drömmen. I regel blir vi lika överraskade båda två när det börjar visa sig vad den betyder. Jag är också mån om att nollställa mig från början för att inte, utan att vilja det, omedvetet styra tolkningen i någon viss riktning. Här är jag helt överens med C G Jung, som skriver: ”Förståelsen av drömmar är nämligen en så svår sak, att jag för länge sedan tagit som regel, när någon berättar en dröm för mig och frågar efter min mening, att framför allt säga till mig själv: ’Jag har ingen aning om vad denna dröm betyder.’ Efter detta konstaterande kan jag sedan sätta igång att undersöka drömmen.” Tillbaka till Innehåll |