Foto av Aron
Jerndahl
konstgalleri. I Östre Anlæg i Köpenhamn
finns en bronsversion av "Det lider mot skymning"
uppsatt.
Litteratur:
G. Nordensvan, "Svensk konst och svenska konstnärer
i nittonde århundradet", II (1928),
Artikel i tidskriften "Arktos" 1909.
Artikel i "Idun", nr 2, 1910.
Torsten Palmér. redaktör, fil.
lic.
Texten är hämtad ur Svenskt
Konstnärslexikon, Allhems Förlag
Det kan tilläggas
att en av de konsthantverksartiklar som det talas om ovan
är en skål med lock i tenn, ca 30 cm i
diameter, kallad Dansen från 1903. Den är
kraftigt Jugendinspirerad och framställer runt (de
sluttande) sidorna en midsommardans i svepande rytmer.
Den framställdes i flera exemplar och det
händer ibland att man ser den i hem i våra
bygder.
Här fångar Aron Jerndahl rörelsen och
musiken vid en högtid hos arbetarna på
landsbygden &endash; ett av hans favoritmotiv. De virvlar
förbi i takt med musiken från fiolspelaren.
Rörelsen är avtecknad i lågrelief
på tennskålens sidor. Hänklar är
formade som dansade par och knoppen på locket
är en man i hatt som spelar fiol.
Om du klickar här
så får du se hur den ser ut och en
beskrivning av den.
Vid sekelskiftet tyckte många konstnärer om
oädla material som tenn, brons och järn. Ytorna
kunde bearbetas på många sätt och nya
uttryck kunde uppnås.
Stilen som utvecklades ungefär samtidigt i flera
länder kallas Jugend eller Art Nouveau. I Sverige
fanns många som arbetade i den andan: Aron
Jerndahl, Gunnar Wennerberg, Alf Wallander, Ferdinand
Boberg (läs mer om Boberg här
och här
Aron Jerndahl
Självporträtt i olja
Från denna tid
ägnade han sig helt åt konstnärlig
verksamhet, bosatte sig I900 i Tveta utanför
Södertälje och debuterade som skulptör
på Konstnärsförbundets utställning
1900 med en brevpress i brons ("Sippor"), utställde
följande år porträttbysten
"Ålderdomens Iycka" i färgad gips samt
spiselreliefen "Två barn lutade över en bok"
och återkom därefter vid flera tillfällen
på Konstnärsförbundets utstallningar.
Arbeten av hans hand har även visats på
utställningar utomlands, bl. a. i München I909,
London, Berlin, Düsseldorf och Köpenhamn.
Mot slutet av sitt liv
framträdde Jerndahl med pastellmålningar
på Sveriges allmänna konstförenings
utställningar I932 och I933.
I sitt motivval står Jerndahl nära den sociala
realism som internationellt representeras av belgaren
Charles Meunier (en
skulptur av Meunier finns utanför Folkets Hus vid
Norra Bantorget i Stockholm. Anm. av Lennart
Parknäs).
Han a betade i relativ avskildhet, och ha skulpturer
är självständiga och originella exempel
på sekelskiftets intresse för den
provinsiella, folkliga egenarten och för den socialt
betonade ämnessfären &endash; ett intresse som
återspeglas även i ungdomsverk av
skulptörer som Christian Eriksson eller Carl Eldh.
Sina modeller valde Jerndahl ur arbetsmiljön
på landsbygden; han skildrade bonden och
jordarbetaren i arbete och vila med en kraftfull,
osentimental inlevelse i folktypernas egenart. Sina
figurer framställde Jerndahl förträdesvis
i halvfigur och arbetade med en målerisk, summarisk
plastik med kraftfulla Ijus- och skuggverkningar. Hans
skildringar av svenska folktyper innebar för tiden
en nyvinning inom svensk skulptur.
Bland Jerndahls verk märkes spiselreliefen
"Vårt dagliga bröd" (1902), "Mask ur livets
karneval" (brons, Nationalmuseum), "Våren kommer"
(brons,Göteborgs konstmuseum), "Obruten mark",
"Fiolspelaren" samt hans mest kända arbete,
genombrottsverket "Det lider mot skymning" (brons 1902,
Thielska galleriet; en version i sandsten i Engelbrekts
folkskola i Stockholm), framställande en man i
halvfigur som efter slutat dagsverke lutar sig mot grepen
på sin spade: den kanske mest övertygande
motsvarigheten inom skulpturen till sekelskiftets
skymningsromantik inom måleriet. Vid sidan av sina
större skulptursaker utförde Jerndahl även
mindre figurframställningar i tenn eller brons, ofta
i samband med konsthantverksartiklar som brevpressar,
skålar, vaser, bläckhorn etc.
Jerndahl är representerad i Nationalmuseum,
Göteborgs konstmuseum, Thielska galleriet, Prins
Eugens Waldemarsudde och med ett större antal
gipsskulpturer i Vasterås konstförenings
konstgalleri. I Östre Anlæg i Köpenhamn
finns en bronsversion av "Det lider mot skymning"
uppsatt.
Litteratur:
G. Nordensvan, "Svensk konst och svenska konstnärer
i nittonde århundradet", II (1928),
Artikel i tidskriften "Arktos" 1909.
Artikel i "Idun", nr 2, 1910.
Torsten Palmér. redaktör, fil.
lic.
Texten är hämtad ur Svenskt
Konstnärslexikon, Allhems Förlag
Det kan tilläggas
att en av de konsthantverksartiklar som det talas om ovan
är en skål med lock i tenn, ca 30 cm i
diameter, kallad Dansen från 1903. Den är
kraftigt Jugendinspirerad och framställer runt (de
sluttande) sidorna en midsommardans i svepande rytmer.
Den framställdes i flera exemplar och det
händer ibland att man ser den i hem i våra
bygder.
Här fångar Aron Jerndahl rörelsen och
musiken vid en högtid hos arbetarna på
landsbygden &endash; ett av hans favoritmotiv. De virvlar
förbi i takt med musiken från fiolspelaren.
Rörelsen är avtecknad i lågrelief
på tennskålens sidor. Hänklar är
formade som dansade par och knoppen på locket
är en man i hatt som spelar fiol.
Om du klickar här
så får du se hur den ser ut och en
beskrivning av den.
Vid sekelskiftet tyckte många konstnärer om
oädla material som tenn, brons och järn. Ytorna
kunde bearbetas på många sätt och nya
uttryck kunde uppnås.
Stilen som utvecklades ungefär samtidigt i flera
länder kallas Jugend eller Art Nouveau. I Sverige
fanns många som arbetade i den andan: Aron
Jerndahl, Gunnar Wennerberg, Alf Wallander, Ferdinand
Boberg (läs mer om Boberg här
och här)
.
Lennart Parknäs
Nyupptäckt
oljemålning
av Aron Jerndahl
Tillbaks
till Bygdegårdens startsida
Tillbaks till
Hembygdsföreningens startsida
