Aron Jerndahl - Möklintasonen som blev
lantarbetets konstnärArtikel av Lennart Parknäs
i Sala Allehanda den 6 juli 2001I Möklinta äger ett kulturevenemang av stora mått rum under andra veckan i juli - Möklintaveckan. På Gammelgården visas en stor utställning av Aron Jerndal (1858 - 1936) - den store skildraren av bönder och bönders arbete. Det är en unik utställning, som förutom de mest kända verken även visar sådana som aldrig visats förut. Det är också den största utställningen någonsin av Jerndahls verk.
Det finns två teman i utställningen: bondebefolkningens liv och arbete är det ena och Möklinta är det andra. Ofta strålar de samman.
Anledningen till Möklintas intresse för Jerndahl är att hans föräldrar hade en gård i byn Östervad i Möklinta socken och där tillbringade Aron sina första 19 år. Han lärde känna arbetet och livet i jordbruksbygden och det satte spår i hela hans liv. Han blev vår främste skildrare av landsbygden, dess folk och arbete.
Kvinnan spelade ju en viktig roll i bondesamhället och det speglar sig också i Jerndahls produktion. På utställningen får vi bl a se Läsande gumma, Flicka med vanna, och Ol-Ers mor i Forneby. Den sistnämnda har direkt anknytning till Möklinta, Forneby var en by i Möklinta socken. Man har till utställningen kunnat identifiera gården Ol-Ers och modellen vars barnbarns barn nu brukar gården. En släkting till modellen har lånat ut "originalet".
Jerndahls erkända skicklighet att fånga en rörelse, ett uttryck demonstreras med tre kvinnor, som hämtar vatten: Liten bondpiga - där vänsterarmen står nästan rakt ut från kroppen för balansens skull, Flicka med ämbar och Gumman i backen, Den sistnämnda har just satt ner den tunga hinken för att pusta ut och man känner i hela kroppen hur hon har det, händerna i sidorna, den plutande munnen och den tunga andhämtningen. Kvinnomotiven är många fler.
Jerndahls förmåga att fånga rörelsen i vardagssituationer demonstreras utomordentligt i en lustig skiss i gips till en käppkrycka, som heter Trasigt ärmfoder. En man, som skall ta på sig rocken, fastnar med armen i det traasiga ärmfodret. Man skrockar igenkännande, just så är det. Obetalbart! Eller Jag reder mig nog - en liten bronsfigur, en flicka som med trotsig min knyter sjalen under hakan. Den har för övrigt en intressant historia, som kan läsas om Du klickar här - Anders Österling har skrivit en dikt om den.
Och så är det då arbetet och vilan i bondens vardag. Män och kvinnor, unga och gamla, i arbete eller på väg till eller från, knogande på spade, spett, räfsa, lie,mjölkstäva, vattenhink. Spelemän eller dansande. Trygga frihetsmedvetna människor; alla frambesvurna ur den grå leran eller den vita gipsen och gestaltande minnen från Jerndahls barndom i Möklin visas tillsammans. Dessutom får vi se den form, som användes för att gjuta gipsfigurerna i!
Jerndahl var också känd för sina hantverksalster. Han gjorde bläckhorn, vaser och skålar, som gjöts i tenn. Bonddans är en skål med lock, som med schvungfulla jugendslingor framställer en midsommardans. Handtagen är ett ungt och ett äldre par och lock knoppen är själva spelmannen. Även denna visas på utställningen och en sensation är att också Jerndahls gipsmodell till skålen visas!
Ett annat unikt föremål på utställningen är en lieorv, som Jerndahl tillverkat och utsirat med konstfärdiga sniderier.
Till utställningen finns också en katalog med artiklar och fakta om Jerndahl, rikt illustrerad med bilder. På Bygdegårdens och Hembygdsföreningens hemsidor finns också material och bilder om Aron Jerndahl. Adressen är <www.moklinta.nu> klicka sedan på Bygdegården resp Hembygdsföreningen.
Möklintafonden har instiftat ett Aron Jerndahlstipendium, som man kan läsa om i en särskild ruta här bredvid. Det utdelas vid Möklintaveckans och utställningens öppnande söndagen den 8 juli klockan 13.00 vid Gammelgården.
Lennart Parknäs