1964 Bildades företaget Matra- Sports

Redan 1964 på salong de Paris kom det nya företagets bil. Det var i själva verket samma bil som René bonnet hade visat presenterat, två år tidigare under namnet Djet, vilken den också fick behålla i Matras version. Bilen hade mjuka linjer, och var strigt två-sitsig och hade en mittmonterad renault fyra på 1108 cc. Chassiet var av rörrams-typ med kraftig centralbalk och karossen var av plastmaterial. Bilen hade separat hjulupphängning runt om och skivbromsar på alla fyra hjulen. Allt detta låter välbekant klassiskt, men tänk på att vi talar om 1964, då Ferarri, Maserati, Lotus och de andra producerade front motor bilar och det var två år innan Lamborgini Miura skulle väcka stor uppståndelse.

 

 

Bilen byggdes upp med hel botten-platta och fick separata hjulupphängningar runt om, i stort sätt desamma som i gamla Djet. Motorn och den 4-växlade lådan placerades längsgående omedelbart bakom baksätet. Styrningen hämtades från Cam Gears och kuggstången var föresten samma som satt i MGB. kaross formen påminde om den sprtsvagns prototyp Matra-Sports skulle sätta in i Le Mans 1966 -M620- och bilen döptes till M530, ett namn lånat från en av Matras framgångsrika missiler.

M530 premiärvisades på Salon de Geneve på våren 1967. Priset hade visserligen stigit, så att Midget-köparna var uteslutna för evigt- i frankrike var det 16.190 Franc - men M530 var ändå så avancerad att den tilltalade en mer burgen kundkretts. Aerodynamiken var inte så mycket på modet då som nu, men man viste att prototypen hade fått fantastiskt låga värden i vidtunnel testen - 0,26 ! Även prestanda var hyggliga med 160 km/tim som toppfart och 19,4 sekunder på stående kvartsmilen.

Bilen kom året efter i en motorstarkare version med en Gordini-maskin och slutligen i en 1255cc, 105 hk variant, men ingen av dessa kunde daölja konstruktionens svaghet-- de va rena tävlingsbilar som varken hade bekvämlighet eller tillförlitlighet för vanlig trafik.

När så en briljant ingenjör vid namn Philippe Guédon hoppade av från Simca och tog Matra-Sports i fast hand som VD, började en omsvängning. Han lockade med sig flera tekniker från Simca och tillsammans började de med två projekt som skulle göra Matra-Sports namn känt i vida kretsar : Satsningen på Formelracing och en ny sportvagnsprototyp. Den nya bilmodellen skulle föra ned tävlings-vagnarna på en lägre nivå, utan att för den skulle den avanserade tekniken gick förlorad. En ungdoms bil i stil med Sprite/Midget och Spittfire, fortfarande baserad på mekanik från större tillverkare.

 

Eftersom man inte viste vilket företag som skulle nappa på projektet och släppa till sina standardkomponenter, undersökte designteamet allt som fanns att få och bollade med nio olika motoralternativ bland andra Renault, Simca, Peugeot, Ford , BMW och VW. Motorerna placerades sedan enligt tolv olika lösningar; tre frontmotor, tre svansmotor och sex mittmotor. Ford Cortina-, Ford Taunus- och BMW 1800 maskinerna var de som ansågs intresantast av teamet och en BMW 1800 TI fick släppa till sin motor för en mittmotorkonstruktion som kunde blivigt en fantastisk framgångrik.Men tyvärr innebar BMW motorn en växelådskonstruktion som skulle bli för dyrbar och efter en rad andra tester återstod bara en Ford V4 på 1700cc. Taunus- maskinen var kompakt och tillät ett 2+2 arrangemeng trotts ganska små yttermått. En annan fördel med valet var att Ford-France och dess chef Bill Reiber var entusiastiska över projektet och ville gärna sköta försäljningen när produktionen kom igång.

Historia (1-2)


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortsättning på nästa sida >>>>>>>