Jaha, nu har det gått en vecka sedan man kom hem från årets händelse. Det här var bland det bästa i konsertväg jag varit med om. Mitt ute i skogen på riksväg 293, några kilometer väster om Falun, finns en grusväg som leder upp till Skog. 
Där mellan ett par träd hänger den, skylten som förkunnar att här kommer det att spelas upp till konsert i dagarna tre. Det här är premiär för mig, men jag kan lova att så här efteråt, så kommer jag tillbaka igen nästa år. Med ett tilltagande "pirr" i kroppen följer jag denna grusväg rakt ut i skogen tills vägen tar slut.

Äntligen framme vid ladan, här har folk redan börjat samlats denna varma sommarkväll. En del tält och husvagnar, har slagit sig ned här för att stanna weekendan ut. Även ett VIP-tält är på plats, vilket det strömmar ljuv musik ifrån. 

När då äntligen klockan slår 22.00, öppnas då dörren in till ladan så är vi ca. 1000 personer som släpps in i denna nedsläckta lada, där det enda ledljuset kommer från scenen. Så sakta och stilla går man så långt in i lokalen som möjligt. Väntan och spänningen stiger minut för minut. Då så till slut, så äntrar då grabbarna i P-Floyd scenen och tonerna från "In The Flesh" strömmar ut ur högtalarna och konserten är i gång.

Det man nu får uppleva är en resa tillbaka till 1980 och Earls Court då man såg THE WALL med Gilmour och grabbarna. 
Här är det kapellmästare J. Stumnser  & co. som tar med oss på en konsertupplevelse som är lika bra och ibland bättre än det man såg i London -80. Med ljus, rök, den cirkelformade filmduken, murbyggning och skådespeleri av bästa klass genomförsdes konserten.
Här har vi Hans Lundin som, tillsammans med de övriga i P-Floyd spelade och sjöng så man fick "myrtuttar över hela kroppen" som
"Pinky" Stefan "hampen" Hamreus sa. Det var Stefan som spelade "Pinky", och var helt suverän i sin tolkning. Med en sådan inlevelse i sin roll lyfte han konserten ett par snäpp till på den redan maxade konserten.
Så då mot slutet av THE WALL, när muren är byggd och "rättegången"genomförd, så är hela publiken med och skriker "TEAR DOWN THE WALL". Och till slut så rasar hela muren, som byggdes upp under konserten. 
Efter det att THE WALL var genomförd bjöds vi på ca. 30 min. extranummer.
Säger bara en sak. EARGASM. Det enda tråkiga med denna konsert är att man får vänta i ett år till nästa weekend. Det finns dock ett ljus i den kommmande höst. Konserten filmades och kommer att släppas i höst.

Mer bilder hittar du på P-FLOYDS hemsida, och på SWEDEFLOYDS sida.

Ännu mer bilder som Monica Sundklev tog hittar du här 

Till sist ett STORT TACK till alla er som gjorde denna konsert möjlig, både ni på scen men även ni bakom scenen, ska ha ett stort tack.

Vad skrev då tidningen  om weekenden ??

2 recensioner finns en här  Och den andra här 

See You next year in Skog