.Jag lockades istället till att bli försäljare.Det var friheten och löften om stora inkomster som lockade mig.Med support från arbetsförmedlingen åkte jag och tittade på ett jobb som vitvaruförsäljare åt Elektrolux i Enköping.Jag fick jobbet och började omgående.Jag fick instruktioner av en instruktör från Stockholm och fick sedan börja knacka dörr i Strängnäs där man startade en filial till Enköpingsbutiken.Det där med att sälja vitvaror var nu inte så lätt som jag trodde.Det gick veckor utan att jag lyckades sälja en enda produkt.I Strängnäs fanns det mest relativt nya villor och de hade redan allting.Det var endast diskmaskiner som saknades och dem hade inte slagit igenom ännu.Kvinnorna var ännu i stor utstäckning hemma och hade tid att diska själva.Det som gick bäst var dammsugare men för detta ändamål var det särskilda försäljare.Där hade inte heller Elektrolux så stor konkurrens.dessutom såldes dessa inte i butiken.I Strängnäs fanns det dessutom sedan gammalt en väletablerad Boschbutik att konkurrera med.Jag stod ut i 4 månader sedan var jag tvungen att ge upp.Jag kunde ju inte gärna leva på korv med mos till lunch varje dag och flingor med vatten till frukost.Jag var inneboende hos en familj i ett höghus i ett litet rum med sneda väggar eftersom huset var byggt halvmåneformat.Jag hade ingen egen toalett eller ingång heller.Jag trivdes inget vidare med det.Det mest positiva med Strängnäs var vattnet,naturen och den gamla kulturella miljön som lockade många turister.Jag gick ofta längs stränderna speciellt nere i centrum där jag beundrade alla privata flytetyg.Jag bara drömde om att skaffa egen båt men för att göra det så måste jag skaffa mig andra inkomsthelt er.