Jag beslutade mig för att fortsätta studera för att öka chansen till ett bättre yrke.Och då var det storstan som lockade.Jag beslöt att skriva in mig vid Stockholms universitet.Egentligen skulle jag velat bli civilingenjör men mina betyg räckte inte till för KTH så jag tänkte istället skaffa mig den teoretiska kompetensen för att bli lärare på tekniskt gymnasium.Jag ville undervisa i bl.a verkstadsteknik för att få tillgång till svarvar,fräsar och andra maskiner på skolan.Jag började med att läsa matematik med inriktning ett betyg.Det visade sig emellertid omöjligt att få studentrum eller annan bostad till rimligt pris så jag lyckades övertala CABBY husvagnar som just öppnat försäljning i Stockholm om att få köpa en så gott som ny vagn på förmånliga villkor.Jag tänkte ha den som bostad och fick därför ingen hyra.Min inkomst var ju annars alldeles för låg för att kunna köpa.Jag fick också lova försäljningschefen att hjälpa till ibland med att rusta vagnar för försäljning.Vagnen kostade 8500 kr och jag betalade av den med 250 kr per månad.Jag lyckades med att få köpa el av en närliggande gummiverkstad alldeles i närheten av Haga Norra Jag behövde inte betala för marken utan endast elförbrukningen som jag mätte med en egen mätare införskaffad i Gamla stan.Jag fick också låna deras toalett.Dem tyckte bara att det var bra att det bodde någon där som kunde skrämma bort tjuvar.Boendet var primitivt men jag behövde aldrig frysa trots temperatur neråt mnus 30 p.g.a. elvärmen.Badade gjorde jag en gång i veckan i badhuset i Sundbyberg.Vatten fick jag hämta i dunkar.I två år bodde jag så här.Jag trivdes bra med det.Det var fritt och jag betalade till mig själv.Men skolgången blev det inte mycket ordning på..Universitetets lokaler räckte inte till p.g.a. den kraftiga elevtillströmningen så man hyrde in sig lite överallt ibland från gång till gång.Det hände t.o.m. att vi måste utnyttja biografsalonger för föreläsningar.Det var ett evigt letande efter lokaler och jag fick lägga ner mycket tid på att hitta eftersom jag ju var ny i stan.Jag sackade efter med studierna och ett betyg som skulle avklarats på en termin var inte ens klart på två terminer.Det fattades en deltenta efter vårterminen.Jag tyckte matten var hemskt jobbig så jag bestämde mig för att hoppa över till ekonomiprogrammet istället som skulle motsvara ungefär civilekonom Vi började med statistik och det var väl något lättare men också det kändes tungt så i desperation började jag läsa statskunskap.En bidragande orsak till svårigheterna var nog också att jag hade börjat arbeta som tidningsbud på morgnarna för att förbättra ekonomin.Detta gjorde att jag fick för lite sömn och ibland sov jag av föreläsningarna.Efter fyra terminer på universitetet gav jag upp och belutade mig för att söka jobb som ingenjör.Jag lyckades ganska omgående och fick anställning på en konsultfirma i Solna som ägdes av Bofors i Karlskoga.Dem ritade och levererade kemiska industrier till främst uländer som Indien.Ingen egen tillverkning utfördes utan det lade man ut som lego.Man hade kemister som gjorde upp processscheman och gjorde beskrivning av anläggningen.Därefter kom konstruktörena in som gjorde layouter ,installationsritningar,detaljritningar på rör och komponenter m.m. enligt svenska normer.Det var där som jag kom in i bilden.Jag började med att hjälpa någon erfaren konstruktör och fick renrita skisser.Så småningom fick jag mera självständiga projekt.När anläggningen var klar att montera fick ofta konstruktör och projektledare åka ut som montageledare.Ibland var de borta flera månader.Jag tyckte arbetet var mycket intressant och jag slukade massor av litteratur på svenska och engelska i ämnet..Firman hade ett gigantiskt bibliotek i ämnet som jag tillbringade mycket tid i.Jag imponerades speciellt av dem som gjorde upp scheman och beräknade data för komponenterna.Hur katten kunde dem veta hur det skulle se ut?Fortfarande känner jag det som det svåraste i mitt yrke men en hel del har jag ju lärt mig under årens lopp.Jag förstår nu också att det är ett område för kemister och att min utbildning inte räcker till för detta.Min lön var emellertid inte mycket att skryta med 2000 kr per månad var t.o.m. mindre än vad jag tjänade som tidningsbud på en timmas jobb sju dagar i veckan,Men då hade jag ju förstås tre normala distrikt med massor av trappspring i gamla Mariehäll.Men jag trivdes med friheten och att det var så bra betalt.Därför fortsatte jag med att dubbelarbeta.Förändringar var emellertid på gång och Bofors bestämde att man skulle koncentrera verksmheten till Karlskoga där man också hade liknande verksamhet.Jag var erbjuden att flytta med men det var jag inte särskilt intresserad av .Knappast någon flyttade med så vad som hände därefter vet jag inte.Firmanamnet finns kvar men sysslar idag med helt andra saker.Strax innan vid jultiden 1969 dog i min mor efter några års sjukdom blott 50 år gammal.Hon var mycket snäll och jag tyckte mycket om henne så jag kände mig mycket ledsen ett bra tag efteråt.Men jag var ju trots allt gammal nog för att stå på egna ben.Innan jag bytte jobb hade jag hunnit med att flytta ut ur husvagnenoch in i en nybyggd trerumslägenhet i Bromsten delvis efter påtryckningar från mina arbetskamrater.Hyran var mycket hög p.g.a. det centrala läget och att det var nytt.749 kr per månad kostade den men då var ett av rummen uthyrningsrum så jag hyrde ut det till en tjej från Finland som jobbade på Marabou.Dem behöll det ca ett år och därefter hade jag en grek som inneboende.Jag gillade inte den höga hyran och läget nära Duvbovägen med bussar som stannade alldeles utanför sovrumsfönstret så jag började se mig om efter någonting annat.Dessförinnan hade jag med ett enkelt telefonsamtal lyckats hitta ett nytt jobb på Svenska Maskinverken i Kalhäll.De hade blivit engagerade i kärnkraftsutbyggnaden och höll som bäst på att bygga O1.Nu var det dags för Ringhals 1 och det behövdes konstruktörer.Jag började med att rita om och komplettera layouter samt rita isometrier och upphängningar samt diverse fittings.Jag tyckte det var intressant och spännande att komma in i denna nya och expansiva bransch.Beträffande arbetsuppgifternas art hänvisar jag till min meritförteckning som ger en mer detaljerad bild .Efter ungefär ett års arbete på kontoret blev jag erbjuden att åka till montage i Ringhals som konstruktör och ta hand om problem som kunde uppstå där.Efter detta sa jag upp mitt tidningsjobb då jag skulle få traktamente som var bra på den tiden.Jag och de flesta andra bodde i Vattenfalls baracker som inte kostade så mycket per månad.Varje fredag eftermiddag åkte vi hem och måndag förmiddag återvände vi.Jag åkte bil 56 mil i vardera riktningen.Det var jobbigt på vinterhalvåret med saltade vägar som gjorde att sikten totalt försvann ibland.Eftersom det blev mycket övertid hade vi knappast tid för annat än äta,sova och jobba under veckorna.Även om jobbet var både stressigt och jäktigt och folk skällde på varann trivdes jag utmärkt där.Jag gillade framförallt närkontakten med vad man gjorde,omväxlingen med ömsom spring på montageplatsen ömsom kontorsarbete och den höga takten som gjorde att man kände att man gjorde nytta och att man var en eftertraktad person som fick lösa alla möjliga tekniska problem i en rasande takt.Jag skötte mig så bra att platschefen på Maskinverken som för övrigt skällt mycket på mig vill ha mig med till Oskarshamn för att starta upp en liknande grupp där som tog hand om problemen på Oskarshamn 2.Han hade sett att jag var orädd och fick någonting ur händerna.Viktiga egenskaper på en montageplats där man inte har tid för långa utredningar och obeslutsamhet.Oskarshamn var en trevligare arbetsplats än Ringhals.Jag hyrde rum i en villa i Oskarshamn och varje dag åkte jag de tretton kilometrarna ut till Kärnkraftverket i Simpvarp och jag njöt kolossalt av den vackra skärgården som jag såg varje morgon.Ett tag funderade jag på om jag inte skulle ta jobb på kärnkraftverket och flytta dit för gott.I och med att jag redan var i Småland så hälsade jag på min far ibland om helgerna.Året var 1973 och jag hade hunnit flytta till en ny insatslägenhet i Sollentuna.Jag ville kunna tjäna pengar på mitt boende och få så liten hyra som möjligt.Därför blev det en tvåa med kokskåp på Malmvägen i bostadsrättsföreningen Töjnan.Där trivdes jag bättre än i Bromsten.Från fönstret hade jag en vacker utsikt över blomsterrabatter och inomhus saknades allt buller.Jag bodde där i två år då jag sålde lägenheten för sextusen och flyttade till eget hus i Bålsta.