Lumpen på LV4 Malmö
Jag infann mig på regementet LV4 i Malmö 8 dagar försent.Men sjömän hade rätt att infinna sig en vecka för sent så jag låg strax över gränsen.Jag fick dock rycka in och vänta 14 dagar på besked om jag skulle få fortsätta eller vänta ett år och rycka in på nytt Jag fick emellertid fortsätta.Efter detta blev jag allmänt kallas för sjömannen både bland befäl och meniga.Jag har aldrig varit någon vän av det militära men om man ser tillbaka så är det väl en upplevelse som man inte vill vara utan.Det var ju ett väldigt fint kamratskap och vi hade roligt ute i skogen på manövrar när vi fick ligga i tält eller sitta på ett lastbilsflak.Vi fick lära oss att det egentligen inte behövs så mycket för att överleva.Vår uppgift var att ligga tre och tre i en ring runt förbandet och spana efter flygplan och rapporterra in till staben vad det var för plan och i vilken riktning det rörde sig.Radioapparaterna var tunga och otympliga men vi låg ju stilla på sammmma ställe så det gick bra.Det var upp till varje oplut att arangera för sig så att vi överlede.Vi byggde vindskydd och eldade framför kontinuerligt för att få åtminstone lite värme.Samtidigt måste vi ha ständig bevakning av radion.Till fördelarna hörde att vi var mycket fria och skötte vi bara våran uppgift så slapp vi påhälsning av befälen.Det hände t.o.m. att vi logerade hos någon bonde.Men visst tyckte jag att det var väl barnsligt att vuxna människor sprang och lekte krig.Det var också ständigt väntetider då vi inte gjorde någontig vilket kändes väldigt ineffektivt och meningslöst.Men det var roligt med naturupplevelserna och att vi lärde oss en hel del om radiokommunikation.På kvällarna åkte vi ibland in till Malmö för att ha roligt men oftast räckte inte pengarna till.Ungefär varannan helg åkte jag hem Dem andra helgerna stannade jag på regementet och lästee eller åkte in till stan med buss.Bilen hade jag måst avregistrera av ekonomiska skäl.Jag mins speciellt en spännande upplevelse en helg.Jag hade fått permissionsförbud och fick inte lämna regementet.Detta trotsade jag.Lördag kväll tog jag på mig permissionsuniformen ochh lyckades smita ut och ta mig till Malmö.Där tog jag färjan till Köpenhamn.Jag klev iland och gick på krogen och blev så småningom ganska mycket på gasen Överallt skrämde folk mig med vad som skulle kunna hända om polisen tog mig med uniformen på.Jaag tyckte Köpenhamn var så intressant att jag missade sista färjan hem och eftersom jag inte hade pengar till hotell så fick jag ligga på en parksoffa.Naturligtvis kom polisen och undrade vad jag gjorde där och om det var frågan om en svensk invasion.De upplyste om att de egentligen hade rätt att rapportera det hela till mitt regemente men om jag lovade att inte göra om det igen så kunde de låta det gå.Jag tog första färjan tillbaka på söndagen och bussen till regementet och kröp in genom samma hål som jag gått ut.Ingen upptäckte mig och det hela blev aldrig uppdagat.Nåväl lumpartiden försvann fort och det blev dags att söka jobb på riktigt.Under den här tiden hade arbetsmarknaden för ingenjörer förändrats radikalt ochdet var mycket svårt att hitta ett relevant arbete