Bålsta
I och med att jag började" ligga ute" på jobb 1972 så inleddes guldåldern för mig.Aldrig tidigare eller senare har jag tjänat så mycket pengar som under sjuttitalet.Löneutbetalningar visar att jag i absoluta tal hade mer i plånboken för drygt tjugo år sedan än var jag har idag trots avsevärt lägre kostnader på den tiden.Det är kanske inte så konstigt att jag blott på några få år kunde köpa både hus,båt ny bil och och gjorde långa utlandsresor varje år.Båten har jag fortfarande kvar efter 26 år.Flytten till Bålsta i Uppland skedde i augusti 1975.I dagens läge som arbetslös är jag helt hänvisad till loppmarknader auktioner och dylikt.Bilar ,båtar och hus har jag glömt för länge sen.Jag får vara glad om jag kan behålla det jag har.Efter Oskarshamn beslutade Asea-Atom att det skulle projekteras en standardstation som man skulle gå ut och sälja över hela världen.Eftersom den skulle vara klar ritningsmässigt 1975 fick den heta BWR 75 .Det tillsattes en grupp av olika konsulter med olika kunskaper som samarbetade under Asea-Atoms tak.Där fanns byggare,rörpulare,VVSare,elektriker,mekaniker,processtekniker m.m Jag blev erbjuden att ta hand om utrymmet under reaktortanken där det finns en massa klenrör och hanteringsutrustning.Det utan tvekan trängsta utrymmet i hela station.Mer därom i min meritförteckning.Även om det ibland kändes som en omöjlig uppgift så är jag idag mycket stolt för vad jag uträttade under denna period.Verkligheten som senare blev Oskarshamn 3 och Forsmark 3 visade sig fungera mycket bra och inga omfattande ombyggnader har behövts.Mina grundkonstruktioner står sig än idag.Jag skulle vilja att man gjorde tavlor av mina ritningar och ställde ut i kärnkraftverken på rätt plats så att turister och andra fick se vem som är pappa till det hela.Naturligtvis ska andras arbete inte glömmas bort men det faktum att det är så otroligt trångt och att jag i alla fall tillsammans med andra ändå lyckades få till det utnämner jag det till det mest kvalificerade uppdraget jag utfört i hela mitt liv.Att få börja från scratch och bygga upp något helt nytt var verkligen inspirerande.Nåväl projektet var inte avslutat -75 och det fanns ännu ingen order så projektet döptes om till BWR 3000 som står för Boiling Water Reactor med bruttoeffekten 3000 MW .Så småningom blev det dock order i och med att Forsmark 3 och Oskarshamn 3 skulle byggas En anpassning till dessa kunder skedde då och modellen köptes av Vattenfall för utställning i entren i Forsmark.Under mitt uppdrag i Västerås bodde jag i husvagn på Björnöns camping några kilometer utanför stan.Där trivdes jag mycket bra.Det var jättemysigt speciellt på sommaren då folk började strömma till som hade husvagnen som sommarstuga.Då var också cafe och minigolfbana öppen.I omgivningen fanns ett eljusspår och på vintern kunde man åka skidor där och det fanns en träningslokal med tillhörande cafe i närheten öppen året om.På campingplatsen fanns också dusch och toalett öppen året om.Men det ljuvligaste var ändå utsikten över mälaren på mogonarna vid soluppgången över vattnet.Jag stannade länge och bara beundrade utsikten innan jag åkte till jobbet.På kvällarna längtade jag hem.Det kändes som semester att få åka ut till Björnön även om det var lite tyst om kvällarna på vintern.Det var bara jag och en till som bodde där då.Men ibland kom det nån skidåkare och svischade förbi.I närheten fanns också en teknikbacke och dit kom det en hel del folk Jag fick t.o.m. tillåtelse att sätta upp en egen brevlåda så inte ens post saknade jag.Även det här projektet hade sin ända och det blev att dra vidare till Forsmark för att jobba som montageledare i slutfasen av Forsmark 1 och därefter hela Forsmark 2. Eftersom jag blivit lite av expert på klena ledningar fick jag ta hand om detta montage över hela station. utom VVS.Detta var en uppgift som jag inte var så speciellt förtjust i.Jag har alltid trivts bäst med att få konstruera istället för att hålla på och bråka med folk.Som montageledare hamnade man i någon otäck mellansits mellan beställaren och olika entrepenörer som också bråkade sinsemellan.Beställaren måste bli nöjd och hade sina egna inspektörer och de stod också själva för uppförandet av byggnaderna.Min roll var att se till så bygget blev klart i tid utan en massa extrakostnader och att slutkunden blev nöjd.Man måste hela tiden vara på alerten och förutse vad som kunde komma att orsaka störningar med påföljande stora kostnader samtidigt som jag måste ta hand om löpande problem av både teknisk och annan art och ibland göra omplanering i samråd med entrepenörer.Det fanns ett gemensamt intresse hos alla entrepenörer och det var att försöka få över så mycket som möjligt på löpande räkning så att dem slapp ta ansvar för om jobbet gick ihop sig.eller inte.Därför gällde det att se till så att det inte fanns något all klaga på när dessa enligt tidplan skulle utföra sitt jobb och att dem sedan höll tidplanen.Tidpunkten för kundens övertagande och idrifttagande måste till varje pris innehållas eftersom förseningar innebar böter på miljoner för varje dag s försening.Så i slutskedet blev det ofta panik och saker och ting fick kosta nästan vad som helst om det kunde undanröja förseningar.Och många var inte sena att utnyttja detta förhållande.När sedan med facit i hand det upptäcktes att kostnaderna skenat iväg så fick man skäll för det.Ja det var verkligen inget drömjobb att jobba som montagekonstruktör .Men i drygt två år stod jag ut och har sedan inte behövt uppleva det igen.Under den här tiden bodde jg i husvagn på den campingplats som Vattenfall hade iordningställt.Den var mycket välordnad och där fanns allt t.e.. duschar,kök,toaletter och tvättmaskin.Men jag saknade Björnöns lugn och vackra utsikt.Mot slutet av -79 blev min far allvarligt sjuk efter att ha varit sjukpensionär i tio år och han dog så i slutet av november.Ett hårt slag men kanske inte helt oväntat.Han hade nog kännt sig ensam efter mor bortgång för tio år sedan.Tur att min bror hade bott kvar i huset hela tiden i alla fall.Efter min fars död fick min bror ta över huset på förmånliga villkor eftersom han hade tagit om hand om far.Det kändes onekligen tomt att inte ha några föräldrar kvar vid trettiotre års ålder men man får väl trösta sig med att det finns dom som har det värre.I allafall livet måste gå vidare.Redan nu började det märkas att det började minska på kärnkraftjobben.Diskussionens vågor gick höga om det skulle byggas några fler verk.Det bestämdes att Forsmark 3 och Oskarshamn 3 skulle bli dem sista.Innan projektering och byggnader var klara så drog det iväg ytterligare ett par år och under den tiden så fick jag uppdrag åt Götaverken i Kalhäll som hade köpt upp Svenska Maskinverken och lagt ner fabriken i Kalhäll.Kvar fanns delar av kontoret med konstruktion av främst energipannor och marina småpannor och värmeväxlare.För mig var det intressant och roligt eftersom allting var nytt även om det i mycket var frågan om rör.Men det mesta var ju redan konstruerat så det var mest frågan om en anpassning till kunden och nya data.Det var ju inte frågan om att börja om från scratch och uppfinna ångpannan på nytt men jag lärde mig ändå kolossalt mycket av framför allt beräkningar och normer då jag jobbade med småpannor som främst gick på export till Japan,Korea,Singapore o.s.v.Under den tiden hade jag mycket skriftlig kontakt via brev och fax främst på engelska men också tyska ibland.Jag trivdes bra på "gamla" MaskinverkenDet var intressanta arbetsuppgifter och trevliga arbetskamrater som hade tid även för annat snack än bara jobb.Ändå hann man med sitt jobb utan påtaglig stress som det kunde bli på kärnkraftsidan.Det berodde förmodligen på att alla hade lång erfarenhet och hade varit nmed sen starten och kunde sitt jobb och sina arbetskamrater utan och innan.Även kunder och leverantörer var man välbekant med.Det är imponerande hur mycket man hann med fast man ändå tog det lugnt.Miljön var underbar med sjöutsikt från kontoret och den näraliggande badplatsen.Bättre kan det inte bli.Men försäljningen minskade och behovet av konsulter likaså så Göteborgskontoret bestämde att dra in på konsultverksamheten.Lyckligtvis så fanns det beslut om att det skulle byggas en avfallsstation och ett lager för upparbetat bränsle i Oskarshamn så mitt nästa uppdrag blev att vara med och projektera dessa i Västerås.Det tog omkring ett år och var väl också ett intressant jobb om än inte så omfattande som tidigare uppdrag.Tyvärr hade man lagt ner Björnön som camping men husvagnen övergav jag inte för det.Efter en kort period i Aseas lägenheter så flyttade jag in i husvagnen på en parkeringsplats i närheten till Asea-Atom.Där fanns varken vatten,toa eller el.Men det gick .Toa och dusch fanns hos Asea och värmen klarade jag med en fotogenkami.Belysning och Tv klarade jag med några batterier som jag tog hem och laddade varje weekend.Men ett tag var jag beredd att ge upp p.g.a. de ständiga stölderna.Två ggr blev jag av med TV:n och till sist blev jag tvungen att gömma undan den i bilen och låta vagnen vara olåst så att jag slapp sönderslagna rutor.Efter ett tag så kom gangstarna underfund med att det inte fanns något av intresse att stjäla så då fick jag vara ifred.Men det var ganska bullrigt där med gatan precis inpå.Jag jobbade så mycket på kvällarna så i stort sett så var jag bara där och sov.Tiden i Västerås blev kort den här gången för man ville ha mig med som montagekonstruktör på Forsmark 3.Eftersom det var samma uppdragsgivare så var det ju bara att förflytta mig efter det att man funnit någon som kunde ta över och färdigställa mitt uppdrag i Västerås.Det kändes nu hur kärnkrafteran obönhörligt närmade sig sitt slut men två år till skulle det bli i alla fall.Gudskelov blev det som konstruktör hela tiden alla inklusive mig själv hade väl insett att det var där jag passade bäst.Jag hade dessutom stor fördel av att jag hade ritat dem kanske mest besvärliga delaarna i hela station och att jag kände folk och jargong i Västerås.Faktum är att montaget flöt ovanligt friktionsfritt på Forsmark 3 och ibland undrade folk varför det var så tyst och lugnt på mitt montage.Mycket berodde nog på att jag hade utrymmet på mina fem fingrar och inte behövde blanda in en massa andra människor för att ta beslut.Det var effektivt och snabbt och i de flesta fallen blev det också rätt.Men många gånger kändes det pirrigt i magen eftersom jag ju inte kunde skylla på någon annan om det gick snett.Det känns i alla fall inspireande att få ha varit med om att bygga upp det som man själv har ritat och konstruerat.Det var synnerligen lärorikt.Synd bara att det tog slut Jag fick aldrig mera chansen att använda mig av mina kunskaper.I och med att Forsmark 3 färdigställts var guldepoken i min ekonomi definitivt slut Åtta år av traktamenten men ändå små extrakostnader gjorde att jag hade unnat mig både det ena och det andra och det fanns en period då jag på inga villkor ville arbeta på hemmaplan och jag fasade för vad som skulle hända om jag blev hemkallad.Under dessa år reste jag jag till ett stort antal länder i Europa,Asien,Afrika och Australien.Min sista långresa var 1986 till Filippinerna sen dess har det bara blivit en resa till Polen.Mina resor tänker jag dock berätta om i separata länkar eftersom det skulle bli för långt att redogöra för dem här.Så här efteråt kan jag bara förbanna att jag konsumerade allt.Jag borde ju ha investerat en del i aktier så hade jag varit en rik person idag.Hursomhelst så överlevde jag utan traktamenten och senare livet t.o.m. på halva lönen då jag blev arbetslös.Eftersom orderingången hos Götaverken åter hade ökat och dem inte ville anställa flera medarbetare så fick jag på nytt chansen där Det blev ånyo en tvåårsperiod med samma uppgifter som tidigare.Men folk hade blivit nervösa för vad som var på gång.Det ryktades om att hela verksamheten skulle flyttas till Göteborg.Så blev också fallet utom för marina delen som såldes och sedan bytt ägare flera ggr.Idag återstår bara fragment av denna också ock är koncentrerad till DanmarkMajoriteten av de tidigare anställda är pensionärer och följde aldrig med till Göteborg.Denna händelse var mer eller mindre dödsstöten åt den konsultfirma jag jobbat åt eftersom det var en liten firma och bara hade haft två kunder.Men jag kände på mig när jag satt hemma på kontoret i Sundbyberg att nu var det dags att byta arbetsgivare speciellt som jag märkte en förändrad attityd hos denne när det nu inleddes kärvare tider.Jag stannade dock några månader och rullade tummarna medan jag sökte efter ny arbetsgivare.Efterso jag hade hört talas om en konsultfirma som hette SIKOB vilken kulle vara välrennomerad tog jag kontakt med dem och hörde mig för om jobb.Jag hade tänkt mig att jag skulle få lära mig lite annat än bara rör.Kanske riktiga maskiner med lager och axlar och dylikt.Min dröm hade ju alltid varit att få jobba med robotar och övrig automatisering av industrier.Det visade sig att något sådant jobb hade dem inte men väl som rörkonstruktör för de höll på att starta upp en ny processrörsavdelning och där skulle jag passa in med min erfarenhet.Ok tänkte jag det får väl bli så har man blivit specialist på någonting så är det väl bäst och stanna kvar där.Jag fick börja med att färdigställa layoouter och rörritningar till Slotts i Uppsala Sen visade det sig vara tvärstopp med uippdrag och jag satt flera månader och rullade tummarna men så småningom fick jag en dator så att jag kunde börja lära mig CAD-tekniken.Så småningom dök det emellertid upp ett uppdrag hos Centralsug i Solna.Det gällde att rita allt som tillhör en sopsugsanläggning och det var ju intressant och där kände jag att jag gjorde nytta.Jag satte mig snabbt in i uppgifterna och kunde relativt snabbt ta hand om egna projekt.Som allting annat så hade det sin ända och det blev till att återvända till kontoret och slå sig ner framför datorn och leka.Det blev stora vedermödor innan jag kom underfund med hur det fungerade jag tyckte det var ett fruktansvärt omständigt sätt att jobba på .Jag tyckte det var så jobbigt att det hände att jag färdigställde ritningar förhand då jag tyckte datorn var för omständig.Men idag är läget ett helt annat och jag skulle inte kunna tänka mig att jobba utan den.Jag använder den dagligen både till det ena och det andra och ibland tillbringar jag tolv timmar om dagen där fast jag är arbetslös.Idag har jag förutom Autocad lärt mig ordbehandling,kalkyl,bildbehandling,desktop,Internet,epost,beräkningsprogram,att göra hemsidor viss programmering m.m.Jag använder dagligen ordbehandling,epost och internet och ofta Autocad(R13)Det mest fantastiska med caden tycker jag är lagerhanteringen och blocken samt den höga finishen hur många gånger man än ändrar på en ritning.Exaktheten är ju också ett stort plus.Däremot finns det en svagheten i översikten speciellt om man håller på med layouter där man har ett behov av att snabbt förflytta blicken från ena ändan till den andra utan att behöva använda sig av zoomning.Men det kommer väl snart större och platta skärmar som gör att denna inte upptas till så stor del av symboler.Att sitta med en 14" skärm och rita i Autocad är inte särskilt rationellt.Jag hoppas att inom en snar framtid uppgradera min hårdvara så att jag kan börja förkovra mig i 3D-tekniken .Jag tror att jag skulle ha ganska lätt att ta till mig den eftersom jag har ritat mycket isometrier inom rörkonstruktionen.Jag har ett visst tredimensionellt tänkande inom mig.Trots allt trubbel jag haft med datorer så är jag nog beredd att säga att det tillhör de bättre investeringarn jag gjort.Nuförtiden är det sällan att någonting kraschar om det beror på mig eller datorutvecklingen vill jag vara osagt.Så snart jag måste vara utan dator känner jag mig handikappad.Nog om datorer .Hemma på SIKOB hade bråk uppstått med ägarna Movexa som mest var intresserade av de attraktiva lokalerna vid Norrsjön och inte så mycket konsultverksamheten.Resultatet blev att personalen sade upp sig och bildade tillsammans med Ångpanneföreningen ett nytt bolag som fick heta Åf-Industriteknik Processrörsavdelningen fick bestå trots att den var lite udda i verksamheten och det redan fanns liknande verksamhet hos moderbolaget men då det det visade sig lika svårt att finna uppdrag också i fortsättningen blev vi erbjudna jobb på deras kontor i city antingten hos Energiteknik eller hos IPK.Jag nappade dock inte utan ville istället hoppa över på den mekaniska sidan för jag ville lära mig mekanik.När chefen för processrör flyttade över till IPK kom ju dödsstöten för processrör.Innan han flyttade lyckades han emelletid fixa ett uppdrag på Spendrups åt mig som varade några månader.Det gällde ombyggnad och utbyggnad av bryggeriet i Grängesberg.Uppdraget utfördes på hemmakontoret med ett antal resor till Grängesberg.Ibland kändes det besvärligt att vara så långt från platsen men det gick och det gällde att planera lite annorlunda och inte glömma något väsentligt när man var där.Efter chefens flytt var det så gott som slut på uppdrag och jag satt mest och lekte med datorn.Jag hjälpte dock till lite med pendeltågskonstruktioner en del plattformar hos Marabou och en del huvar till slipmaskiner men det var uppderag på några dagar i taget.Ja började känna en viss besvikelse över att andra inte ville dela med sig av sina arbetsuppgifter Jag ansåg att jag mycket väl skulle kunna arbeta parallellt med någon annan för att lära mig.Det var ju nödvändigt tt debitera kunden för allting.Men jag lyckades inte övertyga någon om detta.Alla var som en mussla och höll stenhårt i sin lilla bit.Det var någonting helt annat än på Maskinverken där alla var fantastiskt öppna och delade med sig av sina kunskaper.Jag vet inte om det berodde på att så gott som alla andra var civilingenjörer och ansåg kanske att jag inte kunde klara av deras arbete.Jag var den ende gymnasieingenjören som fått anställning där på bra många år och det var väl tack vare mina meriter som jag lyckades med det.Eftersom jag kände en viss bitterhet och det kändes långtråkigt att rulla tummarna så började jag se mig efter ett nytt jobb igen.Rätt vad det var så dök det upp en annons i BUB-bladet om en konstruktionstjänst hos NTD_hiss i Kungsängen.Jag sökte och fick jobbet.NTD som betyder NärTransportDon sysslade med en speciell sorts hissar som drivs av en mutter på hisstaket och skruvar upp sig på en lång skruv på baksidan var väldigt utrymmessnåla genom att det inte behövdes något separat maskinrum.Därför såldes den främst till ombyggnader där man försökte få in hissen i befintligt trapprum.Detta innebar i de flesta fallen att man måste skräddarsy hissen.Min uppgift var att anpassa konstruktionen till givna förutsättningar och ta hänsyn till speciella kundönskemål och arkitekters ideer.Det var ett intressant och omväxlande arbete.Jag fick också i mån av tid vara med och utveckla produkten.Bl.a. tog jag fram en ny dörrkonstruktion som var enklare bättre och billigare.Tillverkning skedde i Karlskoga men ihopmontering utfördes i Kungsängen.Jag genomförde också datorisering av konstruktionsavdelningen.Förutvarande konstruktören hade ingen datorvana så därför fick jag ta hand om inköp och lära upp min kollega i CAD-användande.I gengäld lärde han mig en del om maskinkonstruktion som han var mycket duktig på.Han fick ta hand om utveckling medan jag skötte det löpande och bl.a. gjorde layouter och schaktritningar.Parallellt försökte vi lägga upp gamla ritningar på Cad.Det fungerade bra tyckte jag även om det var kolossalt jäktigt emellanåt.Försäljarna var allt för snåla med leveranstider och lovade en massa extra som förorsakade jobb på konstruktionsavdelningen.Takten ökade hela tiden och ritningar som det tagit en vecka att få fram för hand tidigare gjorde jag nu på några timmar.Rekordet för min del låg på 18 olika A2-ritningar under en och samma dag och då var det inte frågan om att ändra lite text.Men med ett finurligt och långt drivet blocksystem så var det bara till att puzzla ihop byggstenarna och göra lite justeringar så var ritningen klar.Så småningom nåddes dock gränsen för min förmåga och takten ökade inte längre vilket vissa personer inte hade förståelse för utan bara ville producera mer och mer eftersom orderingången bara ökade.Tyvärr var det så att många order blev förlustorder eftersom det var för mycket skräddarsytt som orsakade massor av extrajobb hos konstruktörer,verkstad och montage.När sedan den största återförsäljaren köptes upp av den värste konkurrenten blev det första spiken i kistan.Den återförsäljaren hade också sålt mycket till nybyggnader vilket innebar enklare och mer standardiserade hissar i viss massproduktion som innebar bättre lönsamhet och som i mycket kompenserat den olönsamma biten.Det som man då gjorde var att tillsätta en chef för verkstaden och tillika en av ägarna som chef för konstruktion för nu skulle det fram en massa nya ideer som konstruktörena "saknade".Men att tillsätta en person med ringa utbildning och ingen som helst erfarenhet av konstruktionsarbete eller datorer var ju dömt att misslyckas så samarbete började snart gnissla både på ena och andra hållet och jag trodde att det snart skulle bli dags för mig att ta farväl men döm om min förvåning om det blev min kollega som fick gå först.Jag bedömde honom som en mycket duktig och erfaren konstruktör fast kanske i envisaste laget.Nu var det jag som ensam skulle ta hand om allt fast jag redan hade jobb upp över öronen.Orderingången bara minskade eftersom nu nergången inom byggbranschen nu också började slå hårt.Däremot minskade inte arbetsbördan eftersom man nu åtog sig alltmer absurda konstruktioner som aldrig tidigare sett dagens ljus.När man så efter ett år tvingades av bankerna att vidta nya åtgärder så var det min tur att utses till syndabock och jag fick gå.Istället anställde man en ung civilingenjör som skulle lyfta hela företaget trodde man.Han var dock väldigt teoretiskt lagd och det tog minst en månad innan han producerade någonting överhuvudtaget istället jagade han mig med blåslampa och jag förstod att det där måste gå rent åt skogen när jag slutar.Det var inte utan att jag kände en viss skadeglädje när företaget sex månader efter att jag slutat gick i konkurs och sedan dess aldrig mer uppstått.Om man istället för att förstöra konstruktion hade bantat i den stora och dyrbara administrationen på den s.k. gräddhyllan så kanske det hade funnits en chans att överleva.Alla där hade feta löner med dyrbara leasingbilar som ingen gjorde sig av med.Skrattar bäst som skrattar sist.Jag var ändå lojal och trivdes med arbetsuppgifterna intill det sista.Fast jag var fruktansvärt orolig för vad som skulle hända efteråt eftersom arbetsmarknaden för maskinkonstruktörer var helt död.Varje vecka kom det sådana och tiggde om jobb ovetandes om företagets situation.Sista veckan av min anställning blev jag sjuk och måste läggas in på sjukhus så det blev ingen avslutningsfest.Jag hade drabbats av hög feber vilket visade sig vara bihåleinnflammation.När jag kom hem inleddes en lång period av " semester".Det som jag trodde aldrig skulle kunna drabba mig var ett faktum arbetslöshet.Innan jag fortsätter att berätta om denna vill jag orda lite om mitt privata liv de senaste åren före arbetslösheten.Min sista långresa gjorde jag till Filippinern hösten 1986.Och jag föll direkt för dem vackra och trevliga flickorna där så jag började fundera på om jag inte skulle ta med mig en hem och jag hittade en ung och vacker flicka som jag förälskade mig i.Eftersom det av religiösa skäl inte är tillåtet att bara bo ihop och då det även skulle kunna bli problem med invandrarverket att ta henne hit om vi inte var gifta så gifte vi oss där borgerligt redan efter fem veckors bekantskap.Jag tyckte väl att det gick lite väl fort men varför inte.Efter omkring tre månader fick hon så tillstånd att komma hit.Men förhållandet blev aldrig vad jag förväntat mig.Jag hittade en filippinsk kompis åt henne och det resulterade i att hon vistades där mer än hos mig.Det kändes som att hon inte var ett dugg intresserad av mig.Redan efter ett halvår beslöt vi att bryta upp.Till en början kände jag mig nedslagen och sviken och lurad på en massa pengar men jag beslutade mig för att inte ge upp och tog kontakt med bekanta som jag skaffat mig därnere under resan och dem rekommenderade ett par tjejer åt mig att ta kontakt med.Jag bestämde mig för en av dem som jag brevväxlade med ett halvår innan vi var överens om att hon skulle komma hit som turist för att få en chans att se hur det var i Sverige och för att undersöka om vi passade ihop.Honon gick bl.a på kurs i svenska ett tag på sommaren och vi gjorde några veckors semester tillsammans i Sverige med husvagn.Vi besökte bl.a Skara Sommarland och Borås.Vi tycktes trivas tillsammans så i augusti 1988 gifte vi oss borgerligt här i Bålsta.En av våra grannar ordnade allting för oss.I slutet av månaden måste hon sedan återvända till Filippinerna för att ansöka om visum.I november återvände hon så till Sverige igen.Det visade sig då att hon blivit gravid under vistelsen på Filippinerna vilket kom som ett slag i huvudet.Jag var emellertid beredd att ta hand om barnet så någon abort behövde det inte bli.Vi jultiden råkade hon få missfall mitt under vårt besök hos mina släktingar i Åseda.När hon tillfrisknat började hon jobba som rumsstäderska på Star Hotel i Sollentuna.Jag körde henne dit varje morgon innan jag åkte till mitt jobb och hämtade henne på kvällen.Så småningom började hon läsa svenska på arbetstid på en skola i närheten av jobbet.Hon var en utåtriktad person och skaffade sig många kontakter som vi besökte lite då och då.Vårt förhållande var upp och ner hela tiden.Ibland funkade det bra ibland gick allting snett.Vi bestämde i alla fall hon skulle ta hit sin son från Filippinerna som var 4 år gammal Han hade hittills uppfostrats av mormor.Fadern var försvunnen och hjälpte inte till med uppfostran.Eftersom han ju inte kunde resa själv följde mormor med hit och stannade ett halvår.Med som ledsagare följde också en bekant eftersom ju mormor inte kunde engelska.Grabben placerades omgående hos en dagmamma men fick senare plats på dagis.När mormor åkte hem påstod v vi att hon hade åkt på semester för att försöka vänja honom av med mormor.Tre och ett halvt år höll vårt förhållande innan det stora bråket satte igång och min fru fan för gott att ge sig iväg.Hennes arbetskamrater hade hjälpt henne att skaffa lägenhet i Sollentuna och en februaridag 1992 när jag kom hem så var delar av bohaget borta och jag visste inte var hon tagit vägen.Så småningom kom det dock fram och jag besökte henne ettt antal gånger och försökte lägga allting till rätta men det misslyckades.Vi gjorde dock en bilresa tillsammans till Polen sommaren 1992 och besökte bekanta i Warszhawa men efter detta var vår relation definitivt slut och kontakterna dog ut.Jag levde sen i ensamhet i sju till åtta månader innan jag fick tips av en svensk-filippinsk familj om att de kände en filipinsk tjej här i Sverige som blivit misshandlad av sin sambo och ville söka sig en annan man.Jag träffade henne hos hennes kusin och så småningom blev hon min fru.Hon flyttade in hos mig ganska omgående och vi trivdes bra ihop så efter cirka ett halvår bestämde vi oss för att gifta oss.Hon fick lov att stanna länge på sitt turistvisum eftersom hon väntade på rättegång om misshandeln.Under tiden försökte vi ordna uppehållstillstånd för henne direkt men det lyckades inte så i april 1994 måste hon återvända för att söka uppehållstillstånd efter att hon fått skadestånd vid rättegången.I augusti 1994 återkom hon från Filippinerna.Det var nu mycket svårt att hitta jobb åt henne så hon fick ta en kontorsstädning på några timmar i veckan plus lite veckostädningar av hus samtidigt som hon gick i skola och lärde sig svenska.Det var en tuff tid ekonomiskt eftersom jag fortfarande var arbetslös.Vi levde väldigt snålt lagade all mat själva reparerade bilen själv med begagnade delar och köpte kläder och eventuellt annat nödvändigt på loppmarknder och auktioner.Samtidigt skaffade jag kolonilott som bidrog med det mesta av grönsaker som vi behöver.Jag har dessutom en odling hemmavid.Förvaring ordnade jag under huset som håller lagom temperatur året om.Det går faktiskt att förvara grönsaker till långt frampå våren där.Bilen en liten Suzuki hade jag köpt ny1989 då det det vaar extremt lätt att låna pengar.Jag höll på att betala av på den under sex år och ett tag trodde jag att jag skulle få ge upp och sälja den.Men nu är den betald sen flera år och pinnar fortfarande på som en klocka trots sina 400000 mil på mätaren.Den har varit otroligt driftsäker.Visst fordrar den sina reparationer speciellt vi d besiktningen men tack vare att jag lyckats få tag på begagnade delar gjort gjort alla reparationer själv så har jag lyckats hålla nere kostnaderna.Den är ju också väldigt bensinsnål med sina halvliter per mil.På sommarhalvåret måste jag dock lägga ner en hel del tid på den för att hålla den i någorlunda skick.Eftersom jag inte har garage så är det inte så mycket jag kan göra på vintern.Men jag har varit ute och reparerat t.o.m. i tjugo graders kyla.För tre år sen köpte jag också en gammal Volvo 245 för jag behövde en dragbil till båten och husvagnen.Husvagnen har jag rustat upp men ännu inte inregistrerat eftersom den varit avregistrerad under många år.Min dröm är att jag ska inregistrera den igen under år 2000 för jag tycker det är så härligt att vara ute och campa med den.Volvon har jag måst svetsa mycket rost på men nu är den i bra skick så jag hoppas att det inte ska bli alltför stora problem i besiktningen eftersom jag kör väldigt lite med den.Och snart är den skattebefriad gudskelov.Båtturer har det tyvärr inte blivit mycket av med på senare år eftersom bensinen är så dyr och jag har en riktig bensinslukare till motor en 65-hästars Evinrude av 73 års modell.Den har trots sin ålder fungerat ypperligt i motsats till de två 25-hästars Archimedes Penta som jag haft tidigare varav jag köpte den ena ny.Jag hoppas på en fin sommar år 2000 och att jag ska få några kronor över till utflykter på Mälaren.Förr i tiden gick jag runt på Mälaren och i Stockholms skärgård.Jag kunde vistas ute flera veckor i sträck.Det gick alldeles utmärkt eftersom den är rymlig som en husvagn inuti.Sjöegenskaperna är det dock inte så mycket bevänt med och det gäller att inte gå ut i för hårt väder.Jag trivs bäst till sjöss då vattnet är spegelblankt speciellt vid soluppgången.Trots att jag haft båten i 26 år har jag nu vissa funderingar på att sälja den och skaffa segelbåt p.g.a. de höga driftkostnaderna.Ett annat alternativ som jag funderat mycket på är att installera ångmaskin.Jag håller på och ritar och konstruerar en panna och ångmaskin som jag hoppas skulle funka.Men tyvärr har jag inte råd att köpa material och jag har inga verktygsmaskiner att använda.Annars skulle jag nog klara av att tillverka den eftersom jag gått på kurs och lärt mig svarvning och fräsning och svetsning har jag lärt mig själv.Tänk om man som arbetslös bara hade lite mer pengar att röra sig med så ofantligt mycket man skulle kunna göra.Faktum är att jag ändå har full sysselsättning och jag begriper inte hur jag ska få tid att jobba om jag skulle hitta en anställning.Naturligtvis är det fråga om prioritering och skulle jag hitta jobb så får väl mycket av mina ideer läggas på hyllan.Sysselsättningsproblem har jag då rakt inte som arbetslös men däremot blir ekonomin lidande fast jag har börjat vänja mig vid att leva under små omständigheter.Andra stora intressen hos mig är huset och trädgården och jag renoverar och bygger om allting själv.Jag tycker det är både roligt och inspirerande.I trädgården har jag anlagt en damm med vattenfall och fontän.Jag älskar att sitta där och dricka kaffe sköna sommardagar och titta på blommorna.Jag är en riktig blomsterälskare och kan aldrig få nog av det.Mitt nästa trädgårdsprojekt är anläggande av kanaler med båtar och modelljärnväg.Som om det inte skulle vara nog så har datorn kommit in i bilden på senare år.Jag måste ju ha något att syssla med på vintern.Tidigare var det mest cad som gällde men efter hand så har det kommit att bli många andra program såsom ordbehandling,kalkyl,programmering,bildbehandling och inte minst Internet med epost däremot ägnar jag mig inte åt spel eller musik.Enda spelet jag har är Flightsimulator som jag dock inte kommit underfund med ännu.För övrigt så läser jag mycket facklitteratur och jag har et gediget bokbestånd av böcker som jag skaffat mig genom boklubbar eller har köpt på loppmarknader och auktioner.Jag har dock ingen skönlitteratur vilket aldrig intresserat mig.Dessutom har jag ett gediget förråd av broschyrer om allt möjligt som kräver sin tid att underhålla.Jag håller på och lägger upp det på data för att det ska vara lättare att hitta.På sommaren plockar min fru och jag bär och svamp tillsammans och det tycker vi är en fin avkoppling som samtidigt ger en viss motion.Min fru har under flera år jobbat som hotellstäderska men p.g.a.att hon får ont i rygg och leder så har hon nu börjat på folkhögskola för att lära sig bättre svenska och eventuellt gå vidare för att skaffa sig ettt bättre yrke.Hon är dock beroende av en viss inkomst för att försörja sina anhöriga på Filippinerna och för att trygga sin framtid om hon skulle tvingas återvända.Därför har hon bl.a byggt hus där.Detta var i stort sett historien om mitt liv men jag har dock utelämnat några mindre roliga händelser som jag behåller för mig själv tills jag blir åtminstone pensionär.Kommer jag på något mer av värde så kommer jag att efterhand komplettera min berättelse.