Visby

Visby, stad på Gotlands västkust, residensstad i Gotlands län och stiftsstad i Visby stift. 21 700 inv. Stadens historia går tillbaka till 1100-talet, men redan långt tidigare var terrasserna mellan havet och klinten bebodda. Stadsplanen, med gator parallellt med stranden och gränder mellan dem, är ursprungligen vikingatida. Ett påfallande inslag i staden är de 16 kyrkoruinerna; flera av kyrkorna var från 1100-talet men blev senare om- eller tillbyggda. Även delar av den nuvarande domkyrkan är från 1100-talet, men den fick sin nuvarande form på 1300-talet och vid en renovering i början av 1900-talet. Kruttornet är också från 1100-talet. Under 1100- och 1200-talen hade Visby en central roll som handelscentrum i Östersjöområdet. Det var främst tyska Hansans köpmän som gjorde Visby till en av Nordeuropas mest betydande städer. Under blomstringstiden på 1200-talet fick de ursprungliga trähusen vika för stora byggnader i kalksten, av vilka många finns bevarade, bl.a. Gamla apoteket, Liljehornska huset och Visby börs. Konflikter mellan stadens borgare och Gotlands bönder ledde till ett ''inbördeskrig'' under senare delen av 1200-talet. Det var då ringmuren byggdes för att skydda stadens invånare. Större delen av den 3,6 km långa muren finns kvar, med 36 (ursprungligen 51 eller 52) torn. Sedan fred slutits fick Sverige större inflytande över handeln i Visby, men samtidigt övertog Lübeck alltmer rollen som Hansans och regionens centrum. 1361 erövrades Gotland av danskarna under Valdemar Atterdag. Vid Korsbetningen, öster om Söderport, stod ett slag mellan en gotländsk bondehär och danskarna; ca 1 800 gotlänningar ligger där i sex massgravar. Visby kapitulerade utan motstånd efter fejderna utanför ringmuren och tvingades finna sig i ''brandskattningen''. Därefter hade Gotland skiftande styre av svenskar, danskar och mecklenburgare och t.o.m. de sjörövande fetaliebröderna till 1398, då ön invaderades av Tyska orden. Först vid freden i Brömsebro 1645 blev Gotland åter svenskt. Visby var då en obetydlig småstad. Under mitten av 1800-talet upptäcktes Visby som turiststad, och med förbättrade kommunikationer har staden blomstrat upp igen. Under den långa tid som staden ansågs sakna intresse byggdes inte många nya hus, och de gamla ruinerna lät man stå. Tack vare denna ''törnrosaslummer'' har epitetet ''rosornas och ruinernas stad'' sin giltighet. I sydvästra delen ligger Botaniska trädgården, anlagd 1856, som på grund av kalkberggrunden och öns goda klimat hör till Nordens praktfullaste. En del sentida förändringar har skett i staden innanför murarna, men den huvudsakliga delen av det nutida Visby ligger utanför. Omkring 1900 expanderade bebyggelsen här med bostadshus, industrier och militärförläggningar. På klinten mellan muren och hamnen ligger Almedalen, ett grönområde som är känt för politiska framträdanden. Många historiska fynd från Visby och övriga Gotland finns på länsmuseet Gotlands fornsal. Visby har flygplats och dagliga färjeförbindelser med Nynäshamn och Oskarshamn.