|
- en apokalyptisk fotbollssåpa Av: Johnny Larsson
Del 8: "Hårresande repris" - Okey, okey - det är mitt fel, jag vet! Konen ska givetvis stå på andra sidan och avslutet ska komma i vänster - innerposition. Det är bara det att jag råkade virra till det . Jag har lite mycket att tänka på just nu och så blev det lite fel. Ursäkta - ursäkta! Jerken är sannerligen inte i form och eftermiddagens pass med CLJ-truppen har gått riktigt snett. Han blandar ihop övningarna, ger fel direktiv och kan helt enkelt inte hålla koncentrationen. Grabbarna anar vad det är som ligger på och distraherar honom, och gör också allt vad de förmår för att hjälpa till. Han förstår att uppskatta deras ansträngningar, men det hjälper föga. Juno; lagkapten som han är, känner sitt ansvar och erbjuder sig att leda de avslutande intervallerna. Jerken accepterar tacksamt och på väg mot omklädningsrummet konstaterar han att även den mest hårdföre mittfältare kan visa sig ha ett gott hjärta. Eller rättare sagt, tänker han och korrigerar sig, det är nog så att det är bakom de hårdaste fasaderna som man finner de trognaste vännerna. …Och de ihärdigaste fienderna, tillägger han för sig själv när han ställer sig och gnider ren skorna i en av de fast monterade skoborstarna som står till höger om ingången.  Att Jerken går och grubblar runt gammal fiendskap är ingen slump. Ända sedan Lena visat honom avskrifterna från artikeln i dagens Expressblad har han vandrat runt som i ett töcken. Gamla obehagliga minnen har rasat över honom och det var länge sedan han känt sig så jagad. För jagad är exakt precis vad han är. Jagad av den mest långsinta människa han någonsin träffat. Långsint - det må väl vara hänt, tänker Jerken, det är inte hela världen, men hon är ju ond; ondskan personifierad. Hon är ond ända in i själen! Under rubriken: "Vulture United FC - droger, misshandel och fotboll", hade hon förvrängt och förstorat de gångna veckornas olyckliga incidenter och fått dom att framstå som regelbundna inslag i Farmens vardag. Hur hon lyckats gräva fram Sörens snedsteg kunde han först inte begripa, men efter det att Sören berättat att det varit en "stor skitsnygg rödhårig journalist" som försökt intervjua honom på sjukhuset, hade polletten trillat ner. Katarina Wolfbow; allmänt kallad "Big Caterina", var inte enbart en storvuxen sjukligt lögnaktig hyena, hon var också en djävel på att gräva fram gammal skit. När hon väl fått upp spåret på Sören hade hon inte gett sig förrän hon vänt på varenda tänkbar sten. Och när hon nått fram till Sörens "agent" hade hon också fått honom till att avslöja "allt". Det var Jerken säker på. Hon kunde vara oemotståndlig när det tjänade hennes syften, "skitsnygg" som hon är, och det var nästan omöjligt att undanhålla något för henne när hon väl bestämt sig för att sätta klorna i någon. Detta visste Jerken av egen erfarenhet. Och det hade varit en dyrköpt sådan. Deras historia gick tillbaka ända till den tiden då Jerken ännu inte fyllt tjugo och fortfarande var en lovande spelare med flera anbud från några av de större klubbarna. Big Caterina hade då vikarierat på ortens enda lokaltidning. Redan då var hon osannolikt äregirig och ständigt beredd att ta till alla tänkbara fula knep för att påskynda sin karriär. Hon spelade hela tiden olika roller och det hade aldrig funnits någon i hennes omgivning som kunnat påstå sig känna hennes "rätta jag". När hon sedan en dag bestämde sig för att bli kär - antagligen bara av ren nyfikenhet - råkade den utvalde vara ingen mindre än Jerken. När han efteråt försökt begripa varför slumpen utfallit just till hans nackdel har han inte kunnat finna någon annan anledning än den att hans bild just den dagen råkade finnas med på löpet. Antagligen hade hon fått idén, sett löpet och sedan bestämt sig för att: "Honom ska vi ha!". Jerken ryser när han tänker tillbaka på veckorna tillsammans med henne. Först hade han känt sig enbart smickrad, och dövad av testosteronets pumpande hade han gett sig in i ett förhållande som, trots att det bara varat i ett par veckor, kommit att påverka hela hans liv. De första svettiga dygnen har han fortfarande inte lyckats glömma. När han drar sig till minnes dessa "hektiska" dagar kommer han på sig med att småle, ett leende som omgående raderas ut så fort tanken snuddar vid deras fortsatta mellanhavanden. Redan efter en vecka hade testosteron-bubblan spruckit och avslöjat henne som en maskin utan känslor. Hon var häftig i sängen, bland det vildaste han upplevt, men när han upptäckt att hon agerade mekaniskt - hon betedde sig som om hon upprepade ett memorerat rörelseschema - då ville han inte spela med längre. När han sedan försökte avsluta deras korta lilla förhållande hade hon bara ignorerat honom. Men när hon till slut insåg att han menade allvar hade hon blivit fullständigt ursinnig. Hon började sprida falska rykten om honom, hon förlöjligade honom till och med i tidningen och han vet med bestämdhet att hon vid minst två tillfällen försökte leja folk för att "banka skiten" ur honom. Och det var bara början…! Vad han än företagit sig, vart han än flyttat, så nog har hon till slut dykt upp och gjort allt hon kunnat för att förstöra hans liv. Till och med när han var förbundskapten för Nya Zeelands juniorlandslag hade hon dykt upp och ställt till ett rent helvete för honom. Sedan han flyttat till Farmen hade han emellertid sluppit henne och han hade så smått lyckats med att successivt förtränga minnet av henne. Men nu var hon alltså tillbaka. Och till råga på allt som sportjournalist på Expressbladet.  Uppe på rummet plockar Jerken fram hennes artikel för femtioelfte gången. Åter en gång tvingas han konstatera att hon fortfarande är en duktig skribent. Och hon har heller inte blivit latare med åren. I artikeln refererar hon till en hel rad välkända kvinnliga representanter för Hem & Skola, IOK: s dopingdelegation, Idrottsministeriet och Kvinnor För Fred. Citaten från dessa "beslutsbenägna" tunga kvinnliga namn, mixat med hennes egna lömska formuleringar, blev till en giftig mix som den oinvigde läsaren inte kunde undvika att påverkas av. Visserligen var de flesta nuförtiden tämligen immuna mot denna typen av sensationslysten kvällstidningsjournalistik, men Big Caterinas artikel var så pass vass att den säkert uppfyllde hennes dolska syften med råge. De kommande dygnen kryssar Jerken runt i tillvaron utan styrfart. Pappershögen i in-korgen växer och inte ens stunderna nere vid strandkanten ger honom någon nämnvärd ro. Idag; lördag, känner han dock hur trycket lättar. När det är matchdag skjuter hans glödgade fotbollssjäl allt ovidkommande åt sidan och med fokus på fotbollen finjusteras hans mentala skärpa. Problem och motståndare är till för att övervinnas, och Jerken vet vad som krävs. Som vanligt parkerar han bakom östra läktaren. Med bagen i en rem över axeln styr han direkt sina steg in mot planen. Han sätter sig ner på knä och känner på gräset, reser sig sedan och stampar lite för att kolla planens hårdhet och efter en till synes planlös rundvandring, där han då och då upprepar sin plankontroll, viker han av och går tillbaka in under läktaren. I omklädningsrummet är stämningen på topp. Medias angrepp och omgivningens konstanta tryck har svetsat samman grabbarna. De vet vad som gäller och de vet vad de kan. Självförtroende och beslutsamhet är ett evangelium som ständigt predikas på Farmen, och det är också självförtroende och beslutsamhet som nu lyser ur ögonen på dom. Truppen är densamma som i förlustmatchen senast borta mot Ajax, och detsamma gäller för startelvan: 
Bänk: Mv: Bror Gurrasson (S), försvarare: Fred Munk (S), mf: Steffen Borgström (N) och Jan Erik Nilsen (N), fw: Lars Larsen (N) och Erik Olofsen (Dk) För att inte riskera att bli sittande med sina grubblerier väljer Jerken idag att vara med ute på planen under uppvärmningen. Han har inga specifika uppgifter, uppvärmningen hör till Davids ansvarsområden, men ett ord här och lite uppmuntran där är aldrig fel. Tillbaka inne i omklädningsrummet känner Jerken hur adrenalin- och testosteronångorna gör andningen stötig, och inom honom växer sig övertygelsen stark; Det vill till ett mycket bra lag med mycket tur i bagaget för att besegra Vulture idag! När huvuddomare Tormod Isebrekken blåser igång är det också Vulture som tar ett bastant tag om händelserna ute på planen. Från sin centrala mittfältsposition lyfter Garra ut på kanterna med millimeterprecision och på topp tajmar Grahn och Olav sina diagonala djupledslöpningar så att de river upp stora sår i Sportings annars erkänt duktiga fyrbackslinje. Gång på gång erövrar Juno och Matti bollen tidigt på egen planhalva. Garras långa precisa lyft ut till vänster på Pavo, eller till Stefan till höger, tvingar sedan motståndarna till långa förflyttningar i sidled, och när sedan Olav och Grahn löper in mellan Sportings inner- och ytterbackar blir det farligt gång på gång. De 28 000 på läktaren är med på noterna direkt och det är ett vackert skådespel som regissör Tall dirigerar. Men någon utdelning i form av mål vill det inte bli, trots ett flertal riktigt heta chanser. Johan i Vultures mål har inte mycket att bestyra men hans något gälla stämma tränger ändå ideligen igenom publikljudet. Och så händer det som inte får hända, men som är ack så vanligt! Sporting får en slumpartad hörna. Från backlinjen fyller mittbackarna på i Vultures straffområde och på den perfekt avvägda hörnan kommer en de långa mittbackarna först på bollen och nickar med kraft in 0-1 bakom en chanslös Johan Berg i hemmamålet. 0-1 med tre minuter kvar av första halvlek, och det trots att Vulture gör en av sina bästa halvlekar någonsin. Det är grymt och de återstående minuterna kan Sporting lugnt bevaka sin ledning. I omklädningsrummet ser dock inte Jerken skymten av några kastade yxor och några byten känns inte heller behövliga. Samtliga spelare har svårt att sitta still och vila utan revanschlusten gör dom rastlösa och ivriga i sin längtan efter att få springa ut till den andra halvleken. Någon extra peppning behövs sannerligen inte utan Jerken väljer i stället att poängtera vikten av att hålla huvudet kallt och visa tålamod. "JOBBA-TÄNK, JOBBA-TÄNK", blir hans slutord som spelarna får med sig ut i spelargången. Publiken är med på noterna och när Vulture något försenade äntrar planen möts de av ovationer. Jerken är inte det minsta orolig. Med långa bestämda steg viker han av i riktning mot avbytarbänken, men när publiken plötsligt tystnar och förenas i en gemensam inandning hajar han till och blir stående. Vårsolen milda lyster skyms nu av ett mörkt grå-svart moln. Ett moln som plötslig viker av och sveper ner mot Vulture Ground, ner mot spelarna på planen som förskräckta vänder sina ansikten mot skyn. Men nu fattar Jerken; Det är Sigges kamrater som kommer inflygande i attackformation över planen. Publikljuden påminner om biosalongens skräckfilmsreaktioner, men när flocken vänder tillbaka och gör en andra överflygning har även publiken börjat fatta galoppen och denna gång möts de av stående ovationer. Sportingspelarna verkar däremot inte fatta vad det handlar om och ser fortfarande mer än lovligt förvirrade ut. Efter den andra överflygningen viker gamflocken av och radar upp sig längs taket på den södra läktaren. Domare Isebrekken visar kyla och den andra halvleken blir bara försumbart försenad. Om det är de långhalsade vännernas ankomst som sporrar Vulture-spelarna är svårt att säga, men nu lossnar det i alla fall på allvar. Efter sju minuter har Olav och Grahn med var sitt mål vänt matchen och när slutsignalen ljuder har Vulture fullständigt krossat sina gäster. Slutresultatet skrivs till 6-1 och publikens jubel vet inga gränser när hemmaspelarna radar upp sig och gör vågen inför "fansen" på det södra läktartaket. Då lyfter Sigges kamrater - en efter en - och när de formerat sig och sakta försvinner i fjärran står samtliga i publiken kvar och applåderar som inför öppen ridå. I spelargången råkar en mycket nöjd Jerk slänga en hastig blick upp mot VIP-läktaren. Han känner då hur bröstet plötsligt dräneras på all segerglädje och hur tomrummet som bildas omedelbart fylls med iskall kolsyresnö. Bredvid en glatt viftande Birger Jonasson står det nämligen en milt leende mardröm. En livs levande mardröm som, när Jerken möter hennes ögon, demonstrativt lutar sig mot Birger och kysser honom på kinden. Big Caterina is back in town…! Läs del 9: "Värre än väntat" |