|
- en apokalyptisk fotbollssåpa Av: Johnny Larsson
Del 7: "Mot nya mål" Matti har försäkrat Jerken att det inte finns några hard feelings kvar mellan honom Sören, men, även om så är fallet, återstår ändå Sörens doping-historia att reda ut. Hur Jerken än vänder och vrider på problemet ser han ingen vettig lösning. Att bara slänga ut Sören från Farmen löser ingenting på sikt och det finns heller ingenting att vinna på att slå på stort och offentligöra hela historien. Nej, vi får vänta och se, slår Jerken fast och reser sig från skrivbordet. Det är middagsdags och folkvandringen mot matsalen är i full gång. När Jerken kommer ut från administrationsbyggnaden tvingas han stanna upp och släppa förbi en taxi som sakta kommer tuffande över gårdsplanen. Den stannar utanför matsalen. Ut ur taxin kliver Sören som ser en smula nervös ut. Här blir det till att improvisera, tänker Jerken och kliver fram för att hälsa på sitt problembarn: - Tjena! Och välkommen hem. Om du inte är alltför hungrig skulle jag vilja ha ett snack med dig i lugn och ro innan maten. Okey? Sören har inget att invända. Uppe på Jerkens rum dämpar de den värsta hungern med var sin stor mugg kaffe och Jerken beslutar sig för att ta det lite försiktigt med sin unge adept. - Jo du Sören, nu har du allt ställt till det för dig. Och för oss andra också… Det är faktiskt som så att vi inte riktigt har bestämt oss för vad vi ska ta oss till med dig. Hur tänker du själv? Vill du vara kvar? Tänker du fortsätta att satsa på fotbollen? Eller…? Sören har svårt att möta hans blick och drar ut på svaret: - Njaa, just nu känns det väl inte som om det har någon större betydelse vad jag tänker och tycker. Att göra som jag; hålla på och fuska med prestationshöjande preparat, är ju ta mig faan oförlåtligt, och ärligt talat har jag väl mer eller mindre räknat med att jag har gjort mitt sista träningspass här på Farmen. Att jag skulle få vara kvar…!..?… Sörens oavslutade mening förblir hängande i luften och medan de båda smuttar på sitt kaffe växer tystnaden. I Jerkens spartanskt möblerade arbetsrum finns det inte mycket att vila ögonen på och Jerkens tankar känns lika ödsliga som rummets kala väggar. Efter moget övervägande bryter han ändå till slut tystnaden: - Som jag sa vet vi inte vad vi ska ta oss till med dig. Vad händer om det kommer ut att du dopat dig och vi bara sopat det hela under mattan? Själv vill jag inte ens tänka tanken! Men - visst - vi vill heller inte bara kasta ut dig. Sören rör inte en min utan fortsätter bara med sitt tomma stirrande. - Men säg då nåt för helevete! Jerken kan inte längre lägga band på sin irritation. - Vad vill du med ditt liv? Du har gjort ett stort oförlåtligt misstag. Du har svikit dina lagkamrater och så sitter du bara och kniper käft! Jerkens utbrott får nu något att lossna hos Sören. Det börjar rycka i hans käkmuskler och i Sörens ögonvrå sväller en tår som sakta, sakta lösgör sig och påbörjar en ryckig resa ner längs kinden. Samtidigt med att tåren trillar återfår han talförmågan. - Om det bara vore upp till mig så skulle jag vilja fortsätta. Inte gå vidare som om inget hade hänt och allt är förlåtet, men… Sörens röst håller inte och han måste samla ihop sig för att kunna fortsätta. - Om jag tidigare haft några tvivel på om det är fotboll som jag vill ägna mitt liv åt, så är dom borta nu. Jag har haft gott om tid och grubblat och grubblat, men…ja, för första gången i mitt liv känner jag mig helt säker. Ger ni mig en ny chans så kommer ni ALDRIG att ångra det. Jag lovar. Jag ger dig mitt ord.  
När Sören lämnat rummet känner Jerken en stor lättnad. Visst ska grabben få en ny chans. Historien ska låsas in och slutförvaras hos de få som i dagsläget redan är invigda, och alla kontrakt ska - så snart det hela blåst över - skrivas om och innehålla en otvetydig klausul som säger att allt användande av otillåtna preparat likställs med kontraktsbrott och medför omedelbar uteslutning och avsked. Punkt och slut. Men en svag irriterande"sopa-under-mattan-känsla" dröjer sig trots allt kvar hos Jerken som beslutar sig för att hoppa över middagen och i stället väljer att sakta släntra ner till till sin sten vid strandkanten. Jerken uteblir även från det gemensamma kvällsfikat. Liggande i sängen tomstirrande mot taket låter han tankarna löpa fritt. Melankoliskt rannsakar han sitt liv och när funderingarna faller fritt längs tidsaxeln överväldigas han av sin enda riktigt trogna följeslagare; Ensamheten. Netofonens surrande kommer som en befrielse, och när han lutar sig över sängbordet och greppar luren känner han att han åter är tillbaka på fast mental mark. - Ja, Jerken! "Tjenare, Birger här! Läget? Jo, jag skulle faktiskt vilja ha ett rejält snack med dig. Har du fem minuter eller? Bra. Efter borta-förlusten nu senast har jag tittat över resultaten lite och - visst är dom bra, det är dom - men inom Vulture nöjer vi oss ogärna med enbart bra resultat. Vi målsättning är som bekant att ALLTID vara BÄST. Eller hur. Och nu tänkte jag komma med ett litet förslag till hur vi också ska bli det. Och det på snabbast tänkbara vis. Därför ber jag dig att rensa din kalender och frigöra vecka 19. Du och jag ska då nämligen ut på en liten shoppingresa tillsammans. Närmare bestämt till Nigeria. I Lagos spelas då Afrikanska Juniormästerskapen, och när vi åker därifrån ska du ha valt ut fem stycken av de mest talangfulla spelarna vars namn tydligt och klart ska pryda de oemotståndliga kontrakt som då snyggt och prydligt finns nedpackade i vårt bagage. Några frågor? Bra. Då återkommer jag med närmare detaljer. See you!"  Konstigt nog känner Jerken inga som helst dåliga vibbar. Han har vant sig vid Birger Jonassons överdrivet raka kommunikation. Att hux flux frigöra vecka 19 blir dock inte så lätt, men; a man got to do, what a man got to do, tänker Jerken och sträcker sig efter netofonen. Det är Lena Dahl som sköter hans kalender och hon svarar direkt: "Lena Dahl!" - Ja, hejsan! Det är Jerken. Jag pratade precis med Birger Jonasson och nu är det så att jag ska med honom till Nigeria vecka 19. Du får alltså se till att hålla den veckan ren. Är det något som inte kan vänta så får du, David, TA och Peter ta hand om det. Okey? Jerken känner sig inte upplagd för några längre diskussioner och kan inte undgå att släppa iväg en hörbar suck när han hör Lenas aviga tonfall: "Oh! Var det inget annat. Så skönt. Och det var bara för en vecka som jag ska ta över och göra ditt jobb - också! Vilken tur att mina egna arbetsuppgifter är så få och obetydliga. Ska vi inte säga fyra veckor i stället. Jag menar; när du ändå är ute och rör på dig kan du väl även passa på och…"/ Jerken väljer att lägga på. Han orkar bara inte lyssna till hennes elaka tunga. När Lena kommer igång med sina beska ironier kan hon hålla på hur länge som helst, och det finns inga förnuftsargument som biter på henne då. Efter att ha kopplat ur netofonen vänder han sig mot väggen och välkomnar i stället sömntåget som sakta men säkert kommer tuffande in från vänster. Jerken konstaterar glatt att nattsömnen varit ovanligt god - liksom frukosten - och efter ytterligare en kontakt med Birger kallar Jerken till genomgång på sitt rum. Lena, David, TA och Peter informeras direkt om att det som avhandlas på detta möte är strikt konfidentiellt och får på inga vilkor föras vidare utanför gruppen. När de obligatoriska syrliga kommentarerna fallit till golvet tar Jerken ordet: - Jag blev i går kväll uppringd av Birger som sin vana trogen var ohyggligt kort och koncis. Trots våra stora framgångar är han inte nöjd. Han vill ha mer, och han vill se resultat omgående. Förutsättningarna för vår verksamhet här på Farmen kommer alltså att genomgå en förändring. I fortsättningen kommer vi inte att enbart rekrytera spelare från de Nordiska länderna utan från och med i höst breddar vi vårt rekryteringsområde. Vi kommer från och med nu även satsa på spelare från våra Afrikanska vänskapligt sinnade länder. Redan vecka 19 kommer jag, tillsammans med Birger, att bege mig till Lagos för att studera slutspelet i de Afrikanska Juniormästerskapen. Vår avsikt är att - i en första omgång - kontraktera fem stycken spelare som sedan ansluter till verksamheten från och med i höst. Detta ska ses som ett första steg mot nästa års satsning på ett seniorlag. Inför nästa säsong ska vi alltså ha ett seniorlag i Champions League och ett juniorlag i den nystartade ligan; World Junior League. Jerken förblir stående och låter blicken sakta svepa över samtliga närvarande. Sedan sätter han sig hastigt ner och förklarar med en yvig gest ordet fritt. Det är TA som först hinner samla sig och ta till orda: - På bara 2,5 år har vi byggt upp en slagkraftig organisation som redan är jämbördig med till exempel Manchester United - som under decennier satsat oerhörda belopp - och så är chefen inte nöjd?! I och för sig har jag alltid varit för att vi ska bredda vår rekryteringsbas, men…? Lena, som annars brukar akta sig för att lägga sig i de rent fotbollsmässiga frågorna, begär nu ordet: - Att någon över huvud taget kommer sig för att klaga på våra resultat, det är för mig obegripligt. Men det finns ju annat att anmärka på. Hur är det med stämningen och sammanhållningen? Det är bara en vecka sedan vi hade en brutal misshandelshistoria att ta hand om. Vi har redan öppna motsättningar mellan spelarna. Hur kommer det då att bli när vi tillför ytterligare etniska och kulturella kryddor till vår redan oaptitliga soppa? - Visst ligger det mycket i vad Lena säger, infogar Peter, men jag tror faktiskt inte att det kommer att skapa några ytterligare problem. Och det finns så mycket talanger inom den Afrikanska fotbollen att det vore rent korkat att inte dra nytta av detta. Jag är helt och hållet för, och när vi nu också ska ta steget över till seniorsidan så kan jag inte se annat än fördelar. Inte har vi råd att avstå från en ny George Weah - eller? - Näej, inte har vi det, passar Jerken på att slå fast. Som jag ser det är vi alla överens om att vår nya inriktning kommer att göra vårt arbete än mer spännande och intressant. Och på tal om intressant, så har jag en liten överraskning till att bjuda på. De fyra runt bordet ser milt skeptiska ut, men Jerken fortsätter utan att lämna plats för kommentarer: - Till helgens hemmamatch mot Sporting kommer både publik och motståndarlag att få sig en liten överraskning. Sigge har nämligen lyckats med att dressera våra vänner nere i ihägnaden till att flyga in över planen i formation och sedan rada upp sig längs läktartakets kant. När de kommer inflygande vingspets mot vingspets kommer publiken att känna det som om de förmörkar himlen och när de sedan under matchen sitter uppradade längs takkanten kommer de inte att lämna någon närvarande oberörd. Mediafolket kommer att dregla av förtjusning och motståndarlaget kommer under hela matchen att känna det som om dessa krokhalsade och långnäbbade urtidsdjur när som helst kan komma att gå till angrepp. Maken till maskotar har fotbollsvärlden aldrig tidigare skådat. De kommer att dra folk till matcherna, de kommer att skapa rubriker och förstärka vår profil. Vulture United - världens färgstarkaste fotbollslag med sina fantastiska flygande monster-maskots. En given succé, skulle jag vilja påstå. Lena sitter nu och ser fånig ut med öppen mun och tvivlande ögon. De övriga ser lika frågande ut och osäkerheten är stor över om de ska törs ta Jerkens ord på allvar eller om han bara spelar dom ett dumt spratt. När de till slut begriper att han menar allvar spricker de fundersamma anletena upp och de ger Jerken sitt högljudda bifall. - Jag har inte meddelat Birger detta ännu - jag ville höra med er först - men när ni nu inte tycks ha några invändningar så ska jag ta och slå honom en signal omedelbart. Även Birger blir eld och lågor inför helgens flyguppvisning: " Nu kan dom ta och stoppa upp allt vad musikkårer och fallskärmshoppare heter - Vultures flygande monster-maskots bräcker allt! Vi kommer ta mig faan att skapa rubriker i klass med när JAS uppvisningsstörtade på Långholmen. Lysande, Jerken - helt enkelt lysande! Och det var heller inga problem i samband med att du presenterade vår nya Afrika-satsning och övergång till seniorfotboll?" Samtalet med Birger fungerar som en vitamininjektion på Jerken. När han lagt på lutar han sig tillbaka och låter fantasin få fria tyglar. Bilden av den perfekte forwarden växer sakta fram. Han kombinerar Afrikansk styrka och smidighet med skandinavisk disciplin och lagmoral, tillsätter sydeuropeisk teknik och brittisk fighting spirit och på näthinnan dyker det upp scenarior där Vulture går fram som en oövervinnerlig ångvält över fotbollsvärlden. Och under det ändlösa segertåget eskorteras de hela tiden av sina flygburna vänner i skyn. Jerken släpper ogärna tankegången, men när han noterar Lenas försynta knackning på dörrposten lägger han fantasierna tillfälligt åt sidan och nickar välkomnande. - Det är till att se nöjd och belåten ut. Tyvärr har jag nyheter som kanske inte har riktigt samma lyckoskimmer runt sig. Lenas maliciösa leende får Jerken att ana oråd, men han vägrar att helt lämna sina fabulösa funderingar och svarar med ett milt leende: - Det tror jag väl ändå inte. Men när han upptäcker att Lena ser både nöjd och skärrad ut på samma gång kliver han ur sin vackra och välgörande kokong och låter henne fortsätta: - Du tror inte det - nej-nej - men då kanske jag kan ändra på det. Här har du lite läsning som jag tror kan intressera. Inte så rolig kanske, men intressant! Hon kliver in halvvägs i rummet och låter några utskrifter singla ner på Jerkens skrivbord innan hon med en knyck på nacken vänder och lämnar rummet med snärtiga steg och gungande höfter. Efter att ha rundat dörrposten ångrar hon sig och sticker tillbaka huvudet: - Och du, det här har jag väntat på länge…! Jerken vet av erfarenhet att när Lena uppträder sådär; då är det fara å färde, och det är med största motvilja han plockar upp papperen från skrivbordet. Läs del 8: "Hårresande repris" |