|
- en apokalyptisk fotbollssåpa Av: Johnny Larsson
Del 6: "Gilla läget" Rubrikerna är många, feta, braskande och långa. När Jerken efter frukosten sitter på sitt rum och går igenom medias bild av matchen och den påföljande kaotiska presskonferensen, surnar han till ordentligt. Slagsmålet på Farmen kopplas ihop med bråket på presskonferensen och verksamheten på Farmen framställs som en plantskola för huliganer. Bilder på hur han hugger tag i den italienske reporterns slips återfinns överallt och ett kamera-team har till och med lyckats fånga när han råkar kliva på den liggande lilla hyenan. På den frysta bilden ser det som om han med vett och vilja försöker krossa bröstkorgen på den liggande spensligt byggda reportern. Hans ansiktsuttryck är förvridet i en mordisk grimas och i bildtexten presenteras han som Vultures bestialiske vikingahövding som inte tycks kunna hantera minsta lilla motgång utan att gå bärsärk. Att ibland tvingas schavottera i media ingår i jobbet, men han blir lika förbannad varje gång det händer. När netofonen surrar till sliter han tag i den och svarar med ett morrande: - Jerken! Det är söndag och jag ger inga intervjuer just nu. Utan att invänta svar är han på väg att lägga på när han uppfattar Birger Jonassons fnittrande stämma: "Hey-hi, hi-hej! Det är till att vara lite avig idag. Till och med lite lättretlig tror jag. Men det tycker jag inte att du har någon anledning till. Efter din eleganta uppvisning igår tycker jag att det i stället är läge för att fira och vara glad. Idag pratar alla om Vulture. Det är Vulture hit och det är skandal dit och det pratas om slagsmål och det pratas om mystiska händelser på den lilla isolerade ön. Hade jag bara vetat om detta på förhand skulle jag passat på att offentligöra vårt nya satelitprogram samtidigt. Världen pratar om Vulture - och det är Vulture som får värden att prata. Allvarligt talat så blir jag väldigt besviken om du inte meddelar mig innan du slår på mediatrumman nästa gång. Men, som sagt, bra jobbat! Ska man förlora så ska man göra det med vinst. Och du hade inget speciellt på hjärtat…?… och inte på hjärnan heller? Då tar vi och avslutar det här. Keep up the good work, man! See you!" När Jerken sakta lägger ifrån sig netofonen är han osäker på om han själv sagt något över huvud taget. Plötsligt upptäcker han Lena Dahl som står och avvaktar i dörren. Han är sååå nära att ge efter för impulsen att be henne fara åt helvete, men lyckas besinna sig i sista sekunden. - Stör jag? undrar hon och kliver sedan in utan att bry sig om svaret. Jerken har vid två tillfällen vaknat bredvid ekonomiansvarige Lena Dahl och har lite problem med det. Båda gångerna har han svurit vid allt heligt att det inte ska upprepas och han skäms inför sig själv. Hans instinkt säger honom att Lena är mycket väl medveten om hans känslor och han misstänker att hon medvetet utnyttjar detta emellanåt. - Och du vill? - Ja, inte är jag ute efter din autograf i alla fall. Det var för övrigt en liten fin föreställning du lyckades ordna till efter matchen igår. Ett fint föredöme skulle jag vilja säga. Är det så du vill att våra spelare ska uppträda på planen? Eller…? Så skönt att hon inte fejkar något medlidande, tänker Jerken och slappnar av något. Då behöver han inte spela med och låtsas vara artig. - Något ärende har du väl i alla fall? - Självklart har jag det. Det har redan inkommit förfrågningar från två direktsända debattprogram som önskar ha dig med i panelen. Om jag fattade saken rätt är de i stort behov av en expert på idrottsvåld, och det verkar som om de räknar dig dit… Hur som helst så betalar dom bra, men du måste ge besked före lunch. Tror du att du kan klara det? Hennes tonfall stinker av falsk respektfullhet. Jerken håller god min och kan inte låta bli att kontra: - Hade de velat ha en expert på psykisk misshandel så hade de väl vänt sig till dig. Lägg lapparna på skrivbordet så ska jag ta tag i det. Och om det inte var något mer…? Lena ger honom ett vasst getöga när hon reser sig och går. Det ser ut som hon söker efter en tung avskedsreplik, men hennes fantasi sviker henne och hon får vackert ge sig av och låta Jerken få sista ordet. Intrikata subba, mumlar han för sig själv och plockar upp lapparna. De två debattprogrammen som önskar hans medverkan visar sig ha samma sändningstid. Samhällsmagasinet: "NU", erbjuder helikoptertransport och en månadslön i arvode, och det erkänt provokativa: "Ge eller Be", låter meddela att: "…Sverker Tall kommer att bli programmets huvudperson varken han deltar eller ej, samt att vi godtar hans ersättningsanspråk in blanco." Det var värst vad spendersamma de är på "Ge eller Be", funderar Jerken som helst av allt bara skulle vilja strunta i hela skiten. Men skulle det komma fram till herr Birger Jonassons öron att han tackat nej till en direktsänd TV-timme skulle han få det hett om öronen, det är han pinsamt medveten om. Efter moget övervägande bestämmer han sig för att välja "Ge eller Be". "Nu" leds av Kent Finell-kopian Gähle Agnesson, och är det något som Jerken absolut inte står ut med så är det ogenerad renodlad dumhet. I "Ge eller Be" får deltagarna visserligen vara beredda på att få ta emot ett eller annat slag under bältet, men hellre det, tänker Jerken och meddelar via netofonen att han accepterar inbjudan. Att "Ge eller Be" leds av Camilla Henemark spelar ingen roll i sammanhanget. Åtminstone är han inte villig att erkänna det. Inte ens inför sig själv.   Efter ett kort-kort besök i sminket smiter Jerken ut i studion och passar då på att provsitta sin stol i panelen. Hans gamla ryggskada gör att han tillägnat sig en "Prinsessan på ärten-liknande" känslighet när det gäller sitt- och liggkomfort. Det finns plats för tre deltagare i panelen, men vilka det är som förväntas ta dessa platser i besittning har Jerken ingen aning om. I brist på annan sysselsättning beslutar han sig för att stilla sin nyfikenhet. I sminket vet dom inget. Ljudkillarna verkar inte bry sig det minsta och det är först när han springer ihop med programledaren själv; La Camilla, som han lyckas få besked. Trots sina dryga fyrtio år känner han hur blodet testar ven-väggarnas hållfasthet, men han är samtidigt trygg i sin förvissning om att hans poker-face brukar kunna dölja starkare känslor än denna lilla pojkaktiga förtjusning. Panelens övriga två debattörer visar sig vara SVT´s reporter Mats "Lång-Öra" Nyström och före detta förbundskaptenen Tom Prahl. Tom har Jerken inget annat än gott att säga om, men Lång-Öra kan han bara inte med. Bara åsynen av denne självgode och självutnämnde "Fotbollsexpert" brukar kunna få honom ur balans. Kombinationen; pinsam plumphet och okontrollerad okunnighet, gör denne Lång-Öra till Jerkens hatobjekt nummer ett inom mediaområdet. Inte ens de mest elaka brittiska intervufrågorna kan göra Jerken mer upprörd än Lång-Öras fantasilöst framfumlade expertkommentarer. I sändning får jag helt enkelt försöka låtsas som han inte finns, tänker Jerken som är fast besluten att inte bjuda på något tappat humör inom den närmaste framtiden. I alla fall inte offentligt, och definitivt inte i direktsändning. Det är varmt i studion. Visserligen sitter Jerken tämligen bekvämt, men redan innan sändning ångrar han sitt deltagande. Svettdropparna kittlar mellan ländkotorna och när studions samtliga spotlights slås på förvandlas de längsgående ryggmusklerna till flodvallar som leder den nu strida svettströmmen ner mot skinkornas tilltäppta flod-delta. Camillas karma - hennes inträde på podiet är förödande förföriskt - och Lång-Öras nervöst vitsiga kommentarer är mer än vad Jerken tror sig kunna klara, samtidigt som han i direktsändning förväntas skapa förståelse inför den situation som Vulture befinner sig i för tillfället. Tiden går dock betydligt fortare än vad Jerken befarat och under den sista kvarten kommer han på sig med att önska att debatten skulle fortsätta en timme till. Han har klarat sig bra och lyckats undvika de mest förrädiska blindskären. Programmets behov av offentlig förnedring har i stället Lång-Öra tillfredställt mer än väl. Han behärskar inte ens de vanligaste klyschorna, hans analyser driver hjälplöst omkring i brist på logik och när han sedan försöker släta över sina verbala magplask med vitsiga malplacerade kommentarer vrider sig publiken av olust. La Camilla är skoningslös och Jerken känner inte det minsta medlidande. Hon ger Lång-Öra mycket mer tid än vad han klarar av att hantera, och ju mer rep hon ger honom desto mer snärjer han in sig. Under programmets gång tvingas de flera gånger till att abrubt byta samtalsämne då Lång-Öra snärjt in sig så till den grad att det är omöjligt för de övriga att finna någon tappad trådända att spinna vidare på. Tom och Jerken lyckas dock med gemensamma krafter få till en rätt givande och informativ debatt. Lång-Öras pubertala plattityder skapar en lämpligt lättsam fond och ger genom sin kontrastverkan extra tyngd åt de mer givande inslagen. När programmet är slut och ljuset i studion tonas kommer Camilla fram och tackar för deras medverkan. Hennes korta tajta läderkjol i kombination med ett dekolletage av insjö-format tar för en sekund andan ur Jerken, och det svider rejält när han sedan tvingas till att tacka nej till hennes förfrågan om det är någon av dom medverkande som har lust att följa med runt hörnet diskutera vidare över en öl. Jerken dröjer sig kvar i studion så länge han kan och måste sedan småspringande leta sig fram genom TV-husets korridorer för att inte missa helikoperskjutsen hem. Väl hemkommen och nedkrupen i sängen konstaterar han att han inte kan vara annat än nöjd med sin dag, och att Vulture nu efter de senaste intensiva veckorna mer än väl motsvarar de media-krav som kan ställas på verksamheten. - Oh, vårt eget vandrande föredöme är redan tillbaka. Efter att ha genomlidit gårdagens debattprogram - med tanke på hur programledaren var klädd kunde man ju nästan tro att det var en porrfilm - var jag nästan lite orolig för att du skulle ha drunknat i ditt eget dregel. Men om jag känner någon lättnad över att så inte är fallet…?…, är jag nog inte helt säker på. Jerken lyfter knappt blicken från frukostgröten och låter Lenas frätande funderingar stå oemotsagda. I stället låter han sina tankar cirkla runt problemet; Sören. Denne förväntas tillbaka till Farmen i eftermiddag och Jerken kan nu inte längre arkivera ärendet under M; M som i mañana…! Efter mycket om och men bestämmer han sig till slut för att snabbt kalla David, TA och Peter till ett improviserat lunch-möte. När de fyra satt sig tillrätta på Jerkens rum hoppar han bryskt över det sedvanliga rundsnacket och går direkt på sak: - Det har varit en hel del ovälkommet strul under de senaste veckorna vilket fört med sig att Sören och hans drogproblem kommit lite i skymundan. Nu kan vi inte skjuta detta framför oss längre - som vi alla vet kommer han tillbaka från sjukhuset i eftermiddag - utan nu bara måste vi se till att komma fram till hur vi ska handskas med detta. Villrådigt byter de frågande blickar med varandra men det är ingen som känner sig manad att ta till orda. - Inga förslag? Inga tankar och funderingar…? Jerken skakar uppgivet på huvudet men stödet från kollegorna fortsätter att utebli. Efter en halvtimme har de inte lyckats finna en endaste liten trådända att nysta vidare på, och det är fyra djupt bekymrade fotbollstränare som lämnar Jerkens rum för att ta tag i eftermiddagens göromål. Detta är för samtliga en ny och helt igenom obehaglig upplevelse. Att de skulle hamna i en situation där de alla fyra skulle komma att stå handfallna samtidig?! Vem hade kunnat tro det…? Läs del 7:"Mot nya mål" |