Ja,haja. Då har vi kommit till avdelningen självbio... 

Redan som liten älskade jag att göra lite Crazy things. Som tvååring drog jag fram kastullerna i köket. Luktade mig till virkstickorna och satte sen igång med en bejublad batterikonsert till min mors stora förtjusning. Min äldre bror hade underbara, nitiskt välbyggda plastmodeller av skild natur. En byggmodell föreställde KingKong, den jättestora gorillan som krossade flygplan med sina jätte stora händer, till en underbart vackert silvermålad Jaguar E-type som till och med hade en liten motor under huven. Dessa ägodelar stod till min brors stora förtjusning i hans ägo ända tills den dag jag kunde resa mig upp. Allt som kunde ingå i min lek hamnade i mina händer. Gorillan blev påkörd av Jaggan och den enorm stora B-52 störtade bakom brorsans skrivbord. 
Efter ett tag hade jag iallafall lärt mig hans hemliga kombination till ett litet safetybox. Där fanns mycket matnyttigt. När jag blev lite äldre så hittade jag annat också...

 


 
 

Crasy things tänker du, men jag tycker bilderna talar för sitt eget språk själft. Hoppar säck bara 3 år gammal, när alla tittar på. 
 
 
 
 
 

Ror en båt vid mina unga 16, inte ensam, men det är ju lite "crasy" att ro utan flytväst. Till vuxna, föräldrar med barn samt ovana, rekomendera jag att inte försöka detta hemma.

Eller som här 1989, då jag som elitsoldat står stridsklar i mörkrets första självande minut. Bara sekunderna innan ilastningen av en 200 båt och en fruktansvärt våldsam landstigning några nautiska bort
.