Min hemstad är alltså Nora, en liten stad belägen mitt i Bergslagen. Denna stad har varit mitt hem i snart 22 år, dvs hela mitt liv. Det som jag tycker kännetecknar Nora är väl speciellt bebyggelsen, Pershyttan, järnvägen och Nora-Glass.

Man skulle kunna beskriva Nora som en stad med anor ända från tidig medeltid. Med sin bebyggelse av 1700- och 1800-alshus, sina kullerstensgator, sina tidstypiska gårdar och sin gammaldags affärsskyltar är hela staden en ytterst unik kulturmiljö.

Inte bara Nora utan även de orterna som ligger runtomkring i kommunen har gamla anor. Ett av dessa ställen är Pershyttan. Pershyttan ligger tre kilometer väster om Nora och är ett levande minnesmärke över Bergslagens järnhantering. Här finns hyttor och annat som var medel i hanteringen bevarade.

Nora har Sveriges första normalspåriga järnväg där man fortfarande kan åka ånglok.

 När du kommer till min hemstad, Nora, så måste du smaka den goda Nora-Glassen. Redan 1923 började Nora-Glass tillverkas. Då skedde tillverkningen mest i samband medhembygdsfester och idrottsevenemang. På mitten av 30-talet började glassen säljas dagligen och då som nu endat under sommaren, maj-augusti.

Alla har vi väl hört låten om de tre små gummorna som skulle gå till marknaden uti Nora, det är ju faktiskt en av Noras kännetecken. Varje höst i augusti hålls Noramarken. Varje år kommer ca 30000 besökare till marken. Nu finns även en vårmarknad men som inte är alls lika stor som den "riktiga" Noramarken.

 Nora är vackert beläget vid en sjö som heter Norasjön. Längs hela stadskärnan utmed sjökanten löper en liten gång- och cykelväg som kallas strandpromenaden. Mitt i Norasjön ligger en ö, Alntorps ö. På somrarna går det båt hit ut för de som vill besöka ön.

Detta var lite kort och gott om min hemstad, Nora. Jag hoppas att vi ses här någon gång!