finkel

Den första gången Prag nämns i skrift är i slutet av 900-talet då köpmannen Ibrahim ibn Jakub utbrister "Fraga är byggt i sten och kalk och är den rikaste av handelsstäder". Nu hade alltså Prag redan intagit sin ställning som en av Centraleuropas mest betydelsefulla städer men sin stora stund skulle staden få vänta på ytterligare 400 år…

1346 blev Karl IV kung över de böhmiska kronländerna (dagens Tjeckien) och i och med det startade Prags storhetstid. Hälften luxemburgare och hälften tjeck hade Karl studerat i Frankrike, talade sex språk flytande, började nu sin nästan trettioåriga regenttid. Han hade bestämt sig för att göra Prag till en av Europas mest framstående städer.

Ännu idag är centrala delarna av Prag till stora delar en produkt av hans stadsplaner. Allt som bär namnet Karl i landet Karlsbron, Karlsuniversitetet, Karlsbad o.s.v. härstammar från 1300-talet då Prag var Europas tredje största stad, större var bara Rom och Konstantinopel.

Prag var inte bara huvudstad över de böhmiska kronländerna utan också huvudstad i det "Heliga tysk-romerska riket" som omfattade hela Centraleuropa med Prag som politiskt och kulturellt centrum. Efter Karls död 1378 dröjde det inte länge förrän hans jätterike började falla samman. I början av 1400-talet rasade religösa inbördeskrig i landet och Prag förlorade den ställning som staden haft under Karl IV:s styre. Först i slutet av 1500-talet började staden återta sin plats som en betydande europeisk storstad.

Den här andra storhetstiden avslutades med den största katastrof som drabbat Centraleuropa ända fram till 1900-talets världskrig - det trettioåriga kriget.

Allt började faktiskt just i Prag, 1618, med att man från Pragborgens fönster hivade ut kejsarens ståthållare och det blev startskottet för dom böhmiska ständernas uppror mot kejsarmaktens Österrike. Två år efteråt slogs den tjeckiska hären sönder och samman vid Vita Berget strax väster om Prags centrum.

Slaget som bara varade två timmar inledde "dom trehundra mörka åren", så länge skulle tjeckerna få vänta på sin självständighet…

Trettioåriga kriget är märkligt bortglömt bland oss svenskar, men i Tjeckien är minnet av den svenska arméns härjningar fortfarande levande, uttrycket "som svenskar på Karlsbron" tar folk till när de ska beskriva upplopp, fotbollshuliganer och andra bråkstakar.

Även om svenskarna inte rasade in i Tjeckien förrän 1639 så är det just de åren fram till freden 1648 som lever kvar starkast i det tjeckiska medvetandet. Redan 1639 försökte svenskarna ta Prag, den gången kom staden undan, men svenskarna skulle komma tillbaka!

Den kejserliga armén blev slagen av den svenska vid Svidnice, Olomouc och Holesov men det största slaget och kanske mest bortglömda av alla stora militära segrar i Sveriges historia är slaget vid Jankow. Enligt historikern Peter Englund var slaget "ett av de mest betydelsefulla om inte det mest betydelsefulla slaget" under hela kriget. Trots alla framgångar lyckades inte svenskarna nå ända fram till det kejserliga i Wien men i krigets elfte timme kom stunden till Prag…

En julimorgon 1648 bröt en svensk trupp in i Pragborgen och började plundra de enorma skatter som fanns i slott och palats, allt lastades på vagnar och fraktades hem till Sverige där vi fortfarande kan se stora delar av bytet på slott och muséer. Men svenskarna kom aldrig över Karlsbron så Prags gamla stad skonades och på brotornet vid gamla stans fäste kan vi fortfarande läsa om Prags heroiska försvar mot götarnas och vandalernas vrede.

Det var ett fullständigt skövlat land som vaknade upp efter kriget, befolkningen hade reducerats till hälften och över tusen byar och städer hade bränts, landet skulle inte hämta sig förrän i slutet av 1800-talet.

Hitler "fick" Tjeckoslovakien 1918 exakt 300 år efter trettioåriga krigets början och direkt efter första världskrigets slut bildades Tjeckoslovakien under ledning av den övertygande demokraten Tomás Garrigue Masaryk som blev den landsfader det nya landet så väl behövde. Under hela mellankrigstiden var Tjeckoslovakien den enda staten i hela Central- och Östeuropa som oavbrutet styrdes demokratiskt, kultur och industri blomstrade och landet tillhörde världens främsta industriländer. Så kom ödesåret 1938. Hitler hade kommit till makten i Tyskland och sneglade girigt på de delar i Tjeckoslovakien där den tyska minoriteten bodde, Sudetområdet, eftersom västmakterna inte var beredda att gå i krig för en sådan "bagatell" så gav man bort området till Tyskland och året efter ockuperades hela landet. Efter kriget upplevde landet en kort period av demokrati fram till 1948 då kommunisterna tog makten i februarikuppen och inrättade en kommunistisk diktatur efter Sovjetmodell.

Den här diktaturen fick hållas ganska ostörd fram till mitten av sextiotalet då slovaken Alexander Dubcek började med sitt försök till en "kommunism med mänskligt ansikte" som nådde sin kulmen i och med Pragvåren 1968. Det här var ju inte något som det sovjetiska kommunistpartiet kunde tillåta och 21 augusti 1968 rullade Warzavapaktens tanks in i Tjeckoslovakien och begravde Pragvåren.

Tiden efter -68 kallades cyniskt nog "normaliseringen" d.v.s. en återgång till sovjetstyrd kommunism…

Äntligen 1989, efter Berlinmurens fall, kom så "sammetsrevolutionen", en studentdemonstration utmynnade i demonstrationer över hela landet, kommunistpartiet insåg den hopplösa ställningen och lämnade in sin avskedsansökan. Nu blev medborgarrättskämpen och författaren Vaclav Havel landets president och de första fria valen sedan 40-talet hölls våren -90.

Detta nya Tjeckoslovakien höll fram till den första januari 1993 då landet delades upp i Tjeckien i Slovakien och att förklara orsakerna till det skulle ta hela tidningen men för oss svenskar är det lättast att jämföra med uppdelningen Sverige-Norge 1905, precis som Slovakien var Norge då den fattigare delen av unionen men slovakerna tyckte att man var för styrd från Prag och så bildades de två nya staterna Tjeckien och Slovakien like fredligt som man kastat ut kommunistregeringen.