När vi kommer till platsen så håller man på och tankar upp bränsleförrådet, med pellets.

Det har spillts lite. Janos plockar nyfiket.

Så här ser bränslet ut. Ungefär som kaninspillning.

Göte har med sig en lustig kikarlins. Han vill att jag ska prova att fotografera genom den. Jag gör det, men det är inte lätt. Hålet jag fotograferar genom är bara c:a 9 mm. Men en person kom i alla fall med. Vore bra att ha när det är årsmöte. (Det brukar inte komma så många då.)

Vi vänder oss om och ser några av taken på husen på Sandudden, som värms upp av den här anläggningen som vi nu ska få bekanta oss med.

Så här ser själva pelletsfickorna ut. Det är här det som lastbilen tömmer ur sig hamnar.

Man kan gå ner under fickorna för att inspektera.

Det här röret innehåller matarskruven som skruvar upp bränslet till själva flispannan. Förvånasvärt klent kan tyckas. Här kommer alltså värmen till 260 bostäder!? Märkligt.

Inne i pannhuset där flispannan står. Lägg märke till röret och motorn övertill; det är samma rör som vi såg på utsidan.

Och här kommer bränslet ner till ännu en matarskruv.

Här kan man justera lufttillförseln till pannans olika sektioner, för att få optimal förbränning av bränslet.

En ordentligt stor cirkulationspump, svarar för en jämn cirkulation i systemet. En? Ja, den andra är i reserv. Om den här pumpen stannar så blir det kallt på Sandudden, när det är kallt.

Här kan man se att det bara skiljer c:a 15 grader mellan uttemperaturen och intemperaturen. Det betyder att rätt mycket värme bara går runt för tillfället. Göran Samuelsson tillstår att anläggningen ännu inte är helt intrimmad.

Här finns en digital övervakningspanel, som visar med vilken verkningsgrad man kör.

Det utbröt en viss diskussion om skorstenen. Vissa av Uffarna tyckte att den verkade överdrivet dimensionerad. Spiralfenorna sägs dämpa påfrestningen vid blåst, men -"det finns ju inga fenor på 'sjömärket' vid Ekerö Centrum. Och det verkar ju ha klarat sig."

Om det skulle bli stopp i fliseldningen eller behövas service som innebär stillestånd, finns två oljepannor som kan kopplas in. Dessa kan också tas i drift om det skulle bli extremt kallt (mindre är -20 grader) en längre tid.

Trät som pelletsen tillverkas av är inte helt rent från yttre bidrag. Därför kan slagg av denna typ bildas och då går det inte så bra i utaskningen. Skruven som matar ut askan kan låsa sig om det finns såna här klumpar i askan.

Oljetanken är upp till de senaste miljökraven, med bl.a. en yttre bassäng som har en rymd som tål ett totalläkage i huvudtanken.

Här kommer askan ut; matas ut med skruven ovan. Den ser ganska oskyddad ut för väder och vind. Hur går det på vintern?

Och så här såg det ut när vi öppnade locket på askcontainern. Den var i det närmaste FULL! (Om inte vi hade varit nyfikna hade det nog varit risk att man missat det.)

Det finns inga kontorsbyggnader utom denna. (F.ö. linslusen dr Jelbring till vänster i bild.)

Tage blev överlycklig. Dasset är danskt. "Det ska vara danskar till att ta reda på svensk skit!"

Det är dags att tacka för oss. Tacka för det. Det har varit en intressant visning. Som vanligt har det också dykt upp idéer till förbättringar av både det ena och det andra.

Träarrangemanget har av skönhetsrådet (eller vad det nu heter) ansetts vara en viktig förskönande detalj. Det fanns en tre fyra stycken såna här på staketet. Skönt att veta.

Sedan drog vi ner till Väringgården vid Träkvista torg och intog förtäring. Vi hade sedvanliga diskussioner om det vi sett och det mesta i övrigt. Också sedvanlig rejäl portion på Yngves tallrik.