- Micke såg du vaket på den norra sidan nu?

- Åh fy fan sa han, och ögonen blev stora som tefat på honom.

- Det är det sjunde vaket jag har sett, sa jag till honom.

- VARFÖR har du inte sagt något till mig innan då?

- Njaä, svarade jag honom det brukar ju vara du som ser vak på kilometervisa avstånd så jag ville ju inte få dig att tro att jag är lika tokig som dig.

- Ha ha, svarade han, nu sätter vi fart ner mot sjön.

Mellan dessa två små sjöar så rinner det en liten jokk som är cirka två meter bred och 150 meter lång. När vi var15 meter från jokken sa jag till Micke att stanna! Jag hade sett ett vak alldeles intill kanten av jokken.

-Prova sa jag till Micke! Undertiden riggade jag upp kamera och stativ.

Micke repade ut lite löslina och måttade iväg ett kast. Det var bara i stort sett tafsspetsen som låg på vattenytan fisken steg till flugan och mothugget kom som en inövad reflex. I en serie av snabba knyckningar och höga luftsprång kämpade harren emot. Micke stegade fram till strandbrinken, där skrämde han upp en annan harr som stod i den två meter djupa hålan framför honom. Harren var nu väl utpumpad och precis i landningsmomentet så slets sig den cirka åtta hektos stora harren loss från flugan. Det var bara att lyfta på hatten och tacka för en god kamp. Ytterligare tio meter uppströms så visade sig en av Nordkalottens feta harrar och nu var det min tur att prova fiskelyckan. Jag smög mig upp fem meter bakom vaket och lade ut min Thymallusfluga, harren steg direkt och sög i sig  torrflugan. Efter några minuters kamp på liv och död kunde jag kroka loss den 46 cm långa harren och hon kunde återfå sin frihet i det kristallklara jokkvattnet. Efter denna lilla batalj med de stridbara harrarna så vadade vi över jokken lite längre uppströms och vandrade bort mot strandbrinken på sjön. Vi smög oss fram med tassande steg som de värsta Mohikaner och hukade oss ner i det knähöga videt. Fisken hade slutat att vaka och vi kunde konstatera att vi hade blivit upptäckta. Vi satte oss ner på var sitt håll och spanade utöver sjön, vi kunde höra hur fisken vakade mitt ute i sjön. Det var ingen idé att vänta in fisken så vi bestämde oss för att gå nerströms utefter den lilla jokken som rann mellan sjöarna. När vi kom fram till ett litet sel i jokken så stannade vi upp. Den ena efter den andra vakringen bröt den blanka vattenytan och vi hade hittat vårat smultronställe. Jag riggade iordning stativ och kamera för att kunna föreviga ögonblicken med alla dessa vakande harrar. Micke hade lagt ut sin Thymallusfluga i blankströmmen, flugan sögs ner med ett smackande ljud nästan omedelbart och jag knäppte av några bilder på den vilda fighten. Mitt upp i allt fotande så vakade en harr snett nedanför mina fötter, Micke hade nu krokat loss sin kilosharr till friheten och jag började att fiska på harren sett. Med en meters lina ute så doppade jag ner min Thymallusfluga och lät den flyta oberörd över vaket. Med ett våldsamt plask var flugan borta, mothugget kom mer som om att jag blev skrämd än en inövad reflex. Det skrek i rullen när harren rusade ut i mitten av selet, jag tittade snett över min axel och där stod Micke och drillade ytterligare en grann harr. Vi fick kämpa hårt för att våra linor inte skulle korsas, hon rusade rakt emot mig och den gjorde precis som den ville. Hon hade rusat rakt in bland videt som hängde ner över vattnet. Jag kände hur harren gnagde mot grenarna och jag började bli lite smått nervös. Jag tog en liten chanstagning och gav henne lite slaklina, vips så var hon borta, ifrån videt förstås och jag kunde nu leda in henne i en lucka fritt från överhängande vide. Med en snabb mätning i vattnet kunde jag konstatera att hon var en grann harr på 53 cm. Micke hade  landat sin harr på 49 cm  och den inbringade en vikt av kilot. Sammanfattningsvis under våran korta vistelse i detta lilla sel så lyckades vi med att landa 16 harrar, den största på 54 cm och den minsta på 47 cm, om man nu kan kalla det för en liten harr. Alla dessa harrar togs på Thymallusflugan, det kanske hade fungerat bra med någon annan sorts fluga också, men jag åker aldrig upp till Nordkalotten utan denna underbara fluga.

Bindbeskrivning på Thymallusflugan finns på sidan bindbeskrivningar.