Swedish Clips

Får en trumpinne se ut så här?

Lerbergsbo hoppas att kändis nappar på hans idé

ÖSTRA LERBERGET (HD) 1997-02-23


Får en trumstock se ut hur som helst?
Jan Roos har mött en hel del frågande miner och glada skratt, när han lanserat sin idé - en dubbel trumstock som för tankarna till en slagruta.
- Jag fick stå ut med en hel del på musikmässan, men fick även mycket positiv respons, berättar han och nämner trummisen Carmine Appice bland dem som provspelade med hans trumstock.
I grunden ligger mycket funderande på hur trumspelandet kan utvecklas. Samtidigt som det gjorts mer eller mindre lyckade försök att förändra och förbättra trummor och andra instrument, har trumstocken alltid sett likadan ut.
- Jag experimenterade med att hålla två stockar i högerhanden för att få bättre beat på riden och på så sätt få fram ett flamslag, berättar Jan Roos.
Det födde tanken om en dubbel trumstock, och han hoppas att även konservativa trummisar ska upptäcka hans GrooVe stick.

Sågade ut klyka
- Med den kan man konkurrera med en trummaskin när det gäller snabba hihat komp.
Det är fem år sedan han började utveckla sina tankar till något konkret. Han gjorde också en prototyp, och sågade ut en klyka ur en bräda.
- Det visade att principen var rätt. Men det dröjde länge innan jag kom på att man kunde böja hickoryträ.
Det kom han mest på av en slump, när han satt och tittade på ett båtbyggarprogram i TV.

Förstörde skinkgrytan
Därmed fick han idén att värma upp träet - och kokade trumstockar i familjens skinkgryta (som aldrig blev sig lik igen).
- Sedan böjde jag trumstockarna i vårt skruvstäd och limmade ihop dem, berättar han.
Jan Roos ler själv åt minnet och ser det som ett exempel på att det ibland dröjer innan man hittar den rätta vägen. I hans fall handlade det om att få kontakt med ett företag som hade rätt utrustning och kunde åta sig tillverkningen.
- Jag hittade en firma i Sörmland som redan gör andra musikinstrument. De tillverkar min trumstock i dag.

Uppväxt med trummor
Han är själv trummis sedan barnsben och berättar målande om den musiklärare som i tredje klass stoppade hans tankar på att bli en ny Arne Lambert (på trumpet). Istället placerades han vid trumman, och läraren konstaterade jag tror att Roos har anlagen.
- Redan första året var jag med i musikkåren och spelade bastrumma.
Stockholmaren Roos spelade trummor i 60-talsband, bland annat på Nalen i Stockholm, men flyttade söderut när Svenska Renault 1970 lämnade Stockholm för Helsingborg.
- Men då kunde jag ju inte drömma om att jag skulle bli skåning på heltid, skämtar han.
Han är lerbergsbo sedan 1977, då familjens hus byggdes i Östra Lerberget, och har trummissysslan som hobby vid sidan av jobbet som datadriftstekniker på Gullfiber i Billesholm.
Sedan något år tillbaka har han ett bluesband tillsammans med likasinnade jämnåriga (Ulf Karlberg, Jan Lidbeck och Lennart Persson). De har nyligen spelat in tre låtar och Jan Roos hoppas att de framöver ska spela på jazzklubb.

Vårt höga nöje
- Vi vet hur blues ska låta. Men vi spelar mer för vårt höga nöjes skull.
Han ser det främst som en kul hobby, liksom satsningen på en dubbel trumstock.
- Hela projektet är en hobbyverksamhet. Precis som att gör lerkrukor eller måla porslin på fritiden.
Samtidigt tror och hoppas han på sin idé, och har ur egen ficka satsat de pengar som krävs för att få den mönsterskyddad i Sverige och England och patentskyddad i USA. Sedan lanserade han den på allvar vid den stora musikmässan i Göteborg, i oktober 1996.
Hans företag JR Percussion har kontakt med tio företag runt om i landet. Drömmen är att det ska växa till något stort. Själv tror han att det räcker att någon stor trummis fastnar för hans trumstock, syns med den, och därmed får andra trummisar att följa efter.
- Jag tycker ju att den tillför trumspelandet så mycket.

Erik Melkersson
Bildtext: Dubbelpinne. Är den bättre än en trummaskin? Janne Roos har sökt patent och mönsterskyddat sin klykformade dubbla trumstock. Foto: JOHAN PERSSON

Copyright © Helsingborgs Dagblad 1997