Östros missar målet

Ett av mycket få förslag som kom ut av sossarnas så kallade tillväxtkongress var Tomas Östros förslag om att införa ett treterminerssystem på landets högskolor och universitet. Detta är i grunden bra, men Östros missar som vanligt målet.

Tanken om att ha tre terminer istället för två på högskolor och universitet är ett gammalt gott moderat förslag. Tanken är att studenterna ska kunna bli färdiga med sina studier betydligt snabbare än idag och på så sätt komma ut i arbetslivet. Dessutom skulle det om det gjordes på det moderata sättet innebära att studenterna slipper jaga sommarjobb utan istället kan studera i lugn och ro. Det är naturligtvis inte bra att som idag tusentals studenter tvingas till socialen för att de inte får sommarjobb och för att sossarna inte klarar att skapa ett studiemedelssystem som fungerar.

Östros och sossarnas förslag har dock missat målet. Förslaget innebär att studietiden ökas från 40 till 45 veckor och det är alldeles för lite och helt oflexibelt. Ska studenterna kunna bli färdiga snabbare och slippa sommarjobbs problematiken borde ökningen vara större. Dessutom vore det på sin plats att skapa mer flexibilitet för studenter, högskolor och universitet, genom att låta dessa styra över hur snabbt en utbildning kan läsas. Till exempel borde studenter kunna läsa fler poäng per termin än vad som är möjligt idag. Låt dessutom varje högskola och universitet styra hur terminer och studier läggs upp. Politiker ska inte detaljreglera den högre utbildningen.

Nästa gång Östros och sossarna tänker försöka sno moderat politik och moderata förslag är dom välkomna att höra av sig så att vi kan se till att det bli rätt.

Fredrik Saweståhl
förbundsstyrelseledamot
Moderata Ungdomsförbundet

Martin Ullander
ordförande
Fria Moderata Studentföreningen Freja

Befria Iprenmannen

Nuvarande lagstiftning om apoteksmonopolet har funnits sedan 1971, då fanns en lagstiftning som gjorde att matbutikerna hade ungefär samma öppettider som apoteken har i dag. Hushållens inköp gjordes oftast av en hemarbetande kvinna under dagtid på vardagar. Sedan dess har svenskarnas inköpsvanor förändrats kraftigt, nu görs en stor del av inköpen efter kontorstid och ofta på helgerna. Detta borde rimligen få konsekvenser för hur receptfria läkemedel kan få säljas. Ett receptfritt läkemedel kan användas utan särskild rådgivning och risken för missbruk eller felaktig användning är låg.

Idag finns det omkring 1000 apotek i Sverige. Därtill finns det 900 så kallade apoteksombud vilket i allmänhet är vanliga matvarubutiker. Systemet med apoteksombud visar att handeln redan idag klarar av att sälja läkemedel. Genom att tillåta alla ICA-butiker och Konsumaffärer att sälja receptfria läkemedel skulle konsumenterna få flera fördelar. De skulle då slippa gå till ytterligare en butik när de behöver köpa näsdroppar. Matbutiker har längre öppettider vilket gör det möjligt att köpa huvudvärkstabletter efter klockan sex. Med dagens system bör man undvika att få huvudvärk på helgen. Var fjärde apotekskund väntar mer än tio minuter på sina allergitabletter men det skulle de slippa om de kunde köpa dem samtidigt som mjölken.

Alla våra nordiska grannländer har i varierande grad avskaffat apoteksmonopolet. Det är till och med så att i hela världen är det bara Sverige, Kina och Nordkorea som har statligt monopol på all detaljhandel med läkemedel. I alla andra länder har man tillåtit konkurrens inom apoteksväsendet eller tillåtit försäljning av vissa receptfria läkemedel utanför apoteken. Det är dags att även Sverige avskaffar ett av sina sista monopol, tillåt matbutikerna att sälja huvudvärkstabletter, näsdroppar och allergitabletter.

Anna Hård af Segerstad
Medlem i Fria Moderata Studentföreningen Freja

Så var det dags igen, ytterligare en högskola ska få bli universitet. Denna gång gäller det Mitthögskolan som av regeringen fått den stora äran, att bli upplyft till det så kallade
A-laget år 2005. Fler högskolor har ambitionen att bli universitet, däribland högskolan i Borlänge, högskolan i Gävle, Jönköping, Malmö och Mälardalens högskola.

Den stora skillnaden mellan högskola och universitet är graden av satsningen på forskning samt att det finns en hög kvalitet på utbildningen. Anslagen till forskning delas mellan universiteten, vilket gör att forskningsresurser som annars skulle ha gått till Lund, Uppsala och de andra befintliga universiteten nu måste delas på ännu fler. Det vore konstigt om detta inte får till följd att forskningen blir lidande. Redan i dag kan vi se hur svensk forskning fått ett sämre rykte internationellt, och citeras därför betydligt mer sällan än tidigare. En utveckling som inte kan få fortsätta. Storleken på dagens anslag beror dels på hur många studenter lärosätet har samt hur många som klarar kurserna. Vilket direkt inbjuder till fusk.

För några år sedan så blev högskolorna i Luleå, Kalmar, Växjö och Örebro universitet. I dagarna uppdagades det att Luleå universitet har godkänt 144 tentamina i mekanik utan att ens ha rättat de inlämnade resultaten. Detta för att inte gå miste om 200 000 kronor i anslag. Ett sådant beteende kan aldrig vara rätt.

Mitthögskolan fick så sent som för två år sedan tillbaka examinationsrätten i nationalekonomi (som man fråntogs 1998). I december förra året ansågs den inte heller hålla tillräcklig kvalitet för att få ett vetenskapsområde inom humaniora och samhällsvetenskap. De senaste åren har den också fått ställa in flera kurser och utbildningsprogram för att motsträviga studenter vägrar anpassa sig efter politiska beslut och söka sig till en regional högskola i Norrland.

Att unga universitet inte klarar kvalitetskraven ger inte bara en urholkning av universitetsstämpeln, utan är även ett hot mot framtidens Sverige som kommer att få studenter med dålig utbildning, och en forskning som riskerar att inte nå internationell standard.

Det viktigaste måste ändå vara att universiteten kan garantera kvaliteten på utbildningen. Studenter och arbetsgivare måste kunna veta vad en utbildning vid ett universitet ger, annars blir det som att köpa grisen i säcken. Då är det bättre att skynda långsamt och veta att högskolan klarar av sin uppgift och inte låta regionalpolitik styra. Det ger förtroende och värdighet.

Anna Hård af Segerstad, ordförande FMS Freja

Fredrik Saweståhl, förbundsstyrelseledamot, Moderata ungdomsförbundet