Millenieskiftet, som bara ligger nio månader framför oss, har inspirerat författare och filmskapare till framtidsversioner av samhälle och teknisk utveckling. Framtiden har alltid fascinerat och nu närmar sig den inspirationskälla som författare berört i sina böcker och regissörer i sina filmer. 2000-talet står för dörren och vi har facit i hand, har visionerna slagit in eller har författarna överskattat människans utveckling?
Människor har fascinerats av ett liv utanför vår planet genom alla tider. Redan 160 e.Kr. skrev Lucian från Samosata om en resa till månen i romanen The True History, då visste man överhuvudtaget inte så mycket om jorden eller dess omgivningar, man trodde till exempel att jorden var platt och att stjärnor var fästa ovanför den, men man visste att vi hade en måne: ett bra ämne att fantisera om.
Jules Verne är en av de många författare som genom sitt skrivande inspirerat vetenskapsmän att föra den tekniska utvecklingen till oanade höjder. Jules Verne skrev bland annat om undervattensbåtar, helikoptrar och målsökande missiler långt innan de kommit upp på vetenskapsmännens skrivbord. På liknande sätt ritades olika farkoster som skulle föra människan ut i rymden, först av serietecknare och sedan av vetenskapsmän.
H.G. Wells är en annan betydande författare som träffat i prick med både världskrig och hipperörelse. I The Shape of Things to Come skildrar han ett flyganfall mot London under ett världskrig, likheterna med andra världskriget är slående, förutom det faktum att Wells skrev boken redan 1933.
Science fiction spreds först i bokform och som serietidningar, men fick den stora spridningen först på bioduken. Den första science fiction filmen A Trip to the Moon kom 1902, för snart 100 år sedan, uppföljaren, A Trip to Mars, kom 1910. Science fiction på film är arbetsamt, men mycket effektfullt.

En del framtidsskildringar är grovt tilltagna och har inte haft möjlighet att förverkligats, kanske kommer de heller aldrig att uppfyllas. Man kan inte säga att science fiction antingen skildrat en mer skrämmande eller en mycket bättre värld än den vi lever i idag.
Kärnvapen är ett exempel på något helt oväntat, det är i stort sett bara Franz Kafka som snuddat, i förbifarten, vid det ämnet.
Man kan också härleda många framtidsvisioner ur verkliga händelser. I slutet av Stanley Kubricks 2001: A Space Odyssey sprängs jorden i bitar på grund av människans ondska och okunnighet, en scen som många anser ha föds först efter det första atomvapenanvändandet i Hiroshima, alltså först efter det att sådana vapen visat sig vara möjliga att tillverka. Ett annat sådant exempel är George Orwelles 1984 där samhället styrs under ett terrorvälde i stil med Stalins rike. 1984 är skriven efter Stalins maktövertagande och detta gör att boken tappar sin futuristiska anda.
Andra filmer har tagit enorma proportioner och ses nu som direkt överdrivna. One Hundred Years After (1911) utspelar sig just hundra år efter, nämligen 2011, i New York. Här beskrivs hur kvinnan först får rösträtt, tar makten och transformerar samhället till ett mer inhumant och kärlekslöst samhälle än när mannen fanns vid makten. I slutet räddas dock jorden av en tidsresande man från förr som tillför kärlek till människorna och lyckas ta makten ifrån kvinnorna. Den här visionen måste ha vuxit fram ur den oro männen hade inför införandet av allmänrösträtt, och det ironiska är att kvinnorna idag, nästan 90 år senare, inte ens nått upp till en jämnställd nivå med männen.
Lika väl som science fiction inspirerats av världen och vetenskapen, har vetenskapen inspirerats av science fiction. I ett av de tidigaste avsnitten av Star Trek introducerar man en energirik ljusstråle som en ny typ av vapen - den ljusstråle som vi idag kallar laser. Vidare har röststyrda datorer utvecklats, något som Kubrick hade med i sin film 2001 från 1968. Orwelles politiska framtidsskildring 1984 är en skräck version av ett uppiggat, high-tech stalinsamhälle där storebror hela tiden ser dig. Kameror är placerade bakom stora affischer föreställande en man med skarpa ansiktsdrag och falkliknade ögon. Mannen på affischen är skrämmande - precis som det samhälle han övervakar. Denna vision med kameror som ständigt övervakar oss är idag verklighet, vi har kameror i snabbköpet, ute i trafiken och överallt annars. Men sanningen är att vi inte alls reagerat lika starkt på denna utveckling som folket i 1984 gjorde. Kanske är vi för släpphänt om vårt privatliv, kanske ville Orwelle bara skrämmas.
En detalj som filmmakarna tagit sig friheten att hoppa över, möjligen har det inte heller slagit dem, är att det inte existerar någon form av ljud ute i rymden. Antagligen är detta en sanning som skulle slå hål på spänningen och effekterna i många rymdfilmer.

Genom historien har vi haft olika syn på människans värde och möjligheter. Science fiction genren handlar mycket om att sätta människorna på prov, att visa vad de verkligen går för. Science fiction har ständigt hotat mänskligheten med meteorer på väg mot jorden, invasioner från andra planeter, stora naturkatastrofer och kanske framför allt har vi hotats av oss själva.
Stanley Kubrick tillhör en av de riktiga människopessimisterna, vilket han tydligt visar i sina filmer. Han pekar på historiska händelser som ändrat utvecklingen till det sämre, ett exempel är hur han med hjälp av Stephen Kings bok the Shining lyfter fram hur amerikanerna förtryckt sitt lands urbefolkning, indianerna, genom massavrättningar och tvångsflytt.
Andra regissörer och författare bidrar snarare till den allt påtagligare uppdelningen mellan vinnare och förlorare. I Deep Impact (1998) väljs de unga, begåvade och vackra människorna ut som de enda att överleva ett meteornedslag på jorden. Det anmärkningsvärda är att denna tydliga segregering är helt accepterad i Hollywood idag.

Idag har vi alltså svaren: vi har inga livegna robotar, inga super datorer i HAL-klass, vi har inte blivit anfallna av utomjordingar och heller inte erövrat andra planeter eller universella områden, vi har inte ens lyckats bygga en rymdstation på månen där vi skulle kunna bosätta människor för forskning.
Däremot kan säga att framtidsskildringarna om en ensammare, mer teknisk och allt våldsammare värld med krig och miljöförstöring har visat sig vara mer överensstämmande med dagens samhälle.
Ju närmare millenieskiftet vi kommer, ju intressantare blir det att studera de gamla, ibland uråldriga, förutsägelserna. Ibland har vi överträffat dikten, ibland har dikten överträffat oss.
Gemensamt för all science fiction, i bok-, serietidning- eller filmversion, är att den fortfarande fascinerar, kanske mer än någonsin. De actionspäckade Star Wars och Star Trek-filmerna har banat väg och nu fyller de nya generationerna upp tätt bakom, så se upp…

Tillbaka