|
Säsongen i sammandrag
- lag för lag Seriespelet är nyligen avslutat och vi står nu med båda fötterna mitt uppe i säsongens lotteribetonade epilog: kvalspelet. Ännu har det inte gått tillräckligt med tid för att den rätta konstruktiva distansen ska infinna sig, men - i och med att detta är säsongens sista nummer av lf - bjuder vi på en liten snabbgenomgång av vad det är som egentligen hänt under säsongen. Säsongens i särklass största överraskning är tyvärr odelat negativ. Att skrivbordstrupperna skulle lyckas tvinga fram ett beslut om att införa en lokal serieomläggning som i BÄSTA fall för med sig att 15-20 småklubbar tvingas lägga ner verksamheten, att enbart var tredje junior lämnar fotbollen, att publiksiffrorna upphör att öka samt att serietabellernas justitiemord blir få i stället för rutinmässiga - det är obegripligt. Våra lokala fotbollsbyråkrater har verkligen lyckats med att hålla sig på ett skandalöst bekvämt Brysselavstånd till vår lokala fotbollsvärld. Olyckskorparna fick rätt 
I division II östra Götaland hade Gullringen ett lite vanskligt utgångsläge inför seriepremiären. Spelartruppen hade dränerats på rutin och kunnande, och på läktaren var det många som undrade hur Gullringen skulle kunna klara sig kvar i tvåan med ett så tunt spelarmaterial. Det lyckades nu inte heller, men det var nära. I och med att serien i år var rekordjämn var också marginalerna mycket små mellan toppen och botten av tabellen. Och när det är tätt och jämt blir bänkens betydelse allt tydligare. Tål inte truppen en avstängning och ett par skador - utan att slagstyrkan sätts ner - är det i regel kört. Sommaruppehållet tillbringade Gullringen strax under nedflyttningsstrecket, men efter att ha inlett höstsäsongen med en hemmaseger hade Gullringen möjlighet att överta serieledningen vid en eventuell bortavinst fyra dagar senare - så jämnt var det. Gullringen orkade nu dock inte hålla marginalerna stången under höstsäsongen. På bortaplan radade uddamålsförlusterna upp sig, och till slut var också degraderingen ett trist faktum. I efterhand kan vi konstatera att Gullringen inte tappade sin division II-plats under säsongen - det gjordes redan på försäsongen när spelartruppen spikades. Reservlag avgjorde toppstriden 
Med många nya uppflyttade lag i serien, var vi många som funderade på om det nu kanske, kanske var dags för Vimmerbys duktiga tjejer att ta hem division II östra Götaland. Och det var nära! Utan att på något sätt förringa segrande Nättrabys insats, tvingas vi konstatera att seriens reservlag spelade en avgörande roll i kampen om seriesegern. I våras åkte BK Kentys reservlag till grannen Vimmerby med en stark trupp, och VIF lyckades med nöd och näppe rädda oavgjort. Någon vecka senare var det dags att ge sig iväg till Blekinge och möta Nättraby borta. Till denna dryga bortamatch lyckades man till slut skrapa ihop elva (11) spelare och förlorade till slut med 7-0. Trots en mycket stark höstsäsong lyckades aldrig VIF nå ifatt, utan Nättraby höll undan och bärgade seriesegern med just dessa två poängs marginal. Här är det dock på sin plats att poängtera att; må ingen skugga falla över de inblandade föreningarna, utan felet ligger till hundra procent på administrativ nivå. Nykomlingarna Västervik hade en ruskigt motig vårsäsong. I match efter match bjöds motståndarna på enkla ledningsmål, som VFF sedan inte orkade ta igen. VFF tillbringade hela vårsäsongen under nedflyttningsstrecket. Under sommaren rätades dock de defensiva frågetecknen ut på ett föredömligt sätt, och till slut räddades också nytt kontrakt med bred marginal. Västervik har en stark offensiv, och kan VFF till nästa säsong förbättra det defensiva arbetet är VFF utan tvekan ett lag för tabellens övre halva. Division IV nordöstra Götaland 
Inför säsongen gick förhandstipsen brett isär. Eksjö fick mest röster, och till och med nyuppflyttade Vimmerby IF och Ankarsrum förekom i spekulationerna. Men det var det ingen som nämnde de blivande seriesegrarna: Västerviks FF. Inför säsongen hade VFF tappad några tongivande spelare och det var först i försäsongens sista träningsmatcher som VFF började få ordning på försvarsspelet. När sedan serien startade gick allt som på räls. Efter tre raka inledande segrar (10-0) toppade VFF serien, och i den fjärde omgången fick Västervikslaget en nyttig påminnelse om hur viktig kampviljan är inom fotbollen. Ett taggat Ankarsrum körde över VFF (4-0), men VFF tog förlusten på rätt sätt och vägrade sedan förlora någon mer match under våren. När höstsäsongen startade hade VFF ett försprång på åtta poäng till blivande tvåan Vimmerby. Efter att ha tappat nio poäng på de inledande fem omgångarna, och noterat säsongens andra förlust i seriefinalen borta mot Vimmerby, var VIF ikapp och förbi. VFF behöll dock fattningen, jobbade vidare och med två omgångar kvar att spela var seriesegern redan säkrad. Säsongen som var visade dock på några brister som behöver rättas till inför nästa säsongs division III-spel. Truppen måste förstärkas med minst en naturlig forward, mittförsvaret måste bli snabbare och luftrummet i det egna straffområdet behöver bevakning. Vimmerby IF måste - som nykomling från femman - vara nöjda med säsongen, trots att seriesegern uteblev. Efter att ha gjort flera fina nyförvärv, och bra resultat i träningsmatcherna, omnämndes VIF i förhandsspekulationerna som en av flera topplagskandidater. VIF toppade också serien under några omgångar i mitten av vårsäsongen, och var också i topp efter höstens fem inledande omgångar. VIF hade seriens i särklass bästa defensiv. Mittbackarna Borgstrand och Juneskog har spelat ihop under många år och var lysande serien igenom. Framför backlinjen höll mittfältet sina defensiva positioner på ett föredömligt sätt, och vann närkamper i parti och minut. För att förbli en allvarlig aspirant på seriesegern även nästa säsong behöver dock VIF förbättra sin offensiv. Från läktaren såg det ibland ut som om det offensiva "tänkandet" kom först i tredje hand, och när VIF väl anföll var anfallen något förutsägbara och saknade nödvändig fantasi och rörlighet. Nye Linus Hjelm såg pigg ut inledningsvis, och Stefan Bragsjö tillförde både rörlighet och snabbtänkthet när han var på planen, men som helhet var VIF´s offensiv för stelbent för att räcka hela vägen. Hultsfred kom från trean, slutade på en tredjeplats, men hade som vanligt tappat mycket folk från föregående säsong. Försäsongen bjöd på blandade resultat, och med en medelålder på 20-21 år fanns inte rutin och fysik för att på allvar blanda sig i toppstriden. HFK var dock seriens mest välspelande lag, och får denna trupp två år tillsammans kommer HFK att klättra som ett spjut genom seriesystemet. 19-årslagets Gothia Cup-triumf talar sitt tydliga språk. Att Högsby kom att sluta på fjärde plats är inte mycket att säga om. Med trebackslinje och fem man på mitten utnyttjades spelarmaterialet maximalt. Några lyckade nyförvärv och Högsby kan bli ett topplag nästa år. Eksjö var det mest betrodda laget inför seripremiären, men infriade inte förväntningarna. Från läktaren var det svårt att begripa sig på lagets grundläggande organisation och det kändes nästan som om spelet saknade en genomtänkt bärande idé? Med seriens skyttekung; Mats Sjöblad, i laget borde nog poängskörden blivit avsevärt större. Helhetsintryck: Sett, men inte förstått... Ankarsrum hade - trots att AIS var nyuppflyttade - stora förväntningar på sig, efter att ha sprungit igenom Smålands bästa division V-serie (?) utan poängförlust. Spelarna kunde inte undvika att bli lite påverkade av allt "snack", och spelet låste sig också lite under våren. Sedan gick suveräna forwardsduon; Patrik Jonsson och Oskar Kallin, sönder, och då bröts förlamningen. Nu tvingades alla ta i - och sedan rasade poängen in under hösten. Helhetsintryck: Okey. SK Lojal är värda respekt. Visst är det härligt att se när kämpatag och lagmoral betvingar den ena efter den andra av - på pappret - bättre motståndare. Utifrån Vena-lagets begränsade resurser är det en strålande prestation att hålla sig kvar - igen! Helhetsintryck: Ett tappert gäng. Stensjön var förra säsongens bästa lag i denna serie, men efter förhandsrapporterna skulle laget vara åtskilligt försvagat, och även föryngrat, till denna säsong. Och dessa spekulationer kom att stämma väl överens med verkligheten. Stensjön gick inte att känna igen i år. Helhetsintryck: Stor besvikelse. IFK Västervik  skulle det vara enkelt att här kasta sig över och hacka sönder i småbitar. Men det förtjänar inte årets spelartrupp. Det är bra gjort att inte åka ur direkt, och med lite flyt hade även kvalplatsen kunnat undvikas. Under försäsongen uppvisades inga kvalitéer, och efter att ha bevittnat seriepremiärens renodlade tragedi i Hultsfred, är lagets uppryckning värd en eloge. Betänk att föreningen saknar ordförande, juniorlag och 16-årslag och att B-laget spelar i reserv C och att tränaransvaret axlades pliktskyldigast av de två mest rutinerade spelarna - då går det inte att ha några större krav! Helhetsintryck: Blandat. Torpa kämpade på och tog det som bjöds. Efter att ha kravlat sig över nerflyttningsstrecket i den sista omgången kan laget mycket väl åter en gång lyckas med att kvala sig kvar. Helhetsintryck: Kämpagäng med tunn trupp och hög moral. Holsby glimtade till emellanåt, men höll helt enkelt inte division IV-klass. Helhetsintryck: Ett hyfsat division V-gäng. Ruda var för tunna bakåt och höll inte heller de klassen. Helhetsintryck: Ihåligt. Division V nordöstra Götaland Gunnebo var utan tvekan värdiga seriesegrare i denna - som vanligt - underhållande division V-serie. Efter en jämn och gedigen säsong utan svackor säkrades seriesegern i den näst sista omgången. Ett gediget försvarsarbete kombinerat med ett fyndigt anfallsspel gjorde GIF svåra att stå emot i längden. Inför nästa säsong i fyran behöver dock truppen förstärkas med minst en stabil mittfältsmotor, plus att föreningen som helhet behöver enas runt nya djärva mål. Helhetsintryck: Stabilt. Fårbo var nog seriens vassaste lag, men gjorde sig skyldiga till en och annan svårbegriplig djupdykning. Orsaken till avsaknaden av lägstanivå kan kanske finnas i valet av spelsystem. Med enbart tre mittfältare kan det vara svårt att bibehålla den rätta stabiliteten när tändningen inte är på topp. Men, Fårbos cup-lags-kvalitéer kan komma väl till pass i kvalet. Helhetsintryck: Lovande. Horn/Hycklinge var, tillsammans med Målilla, seriens charmigaste lag. Efter att ha toppat serien efter vårsäsongen tappade H/H mycket av sitt spel under hösten, och den tunna spelartruppen tog ut sin rätt. Med flera begåvade spelare i truppen gjorde H/H vad som göras kan för att spela en vårdad och underhållande fotboll. Laget gjorde sedan en värdig avslutning på säsongen genom att åka ur kvalspelet obesegrade. Helhetsintryck: Begåvat, men tunt. Målilla radade upp fina insatser under försäsongen och nämndes med respekt i förhandsresonemangen. Målilla var också länge med och slogs om en kvalplats, men höll inte riktigt stilen serien ut. Från läktaren såg det också ut som om laget inte hade ork för 90 minuter - alla gånger. Trots en inspirerad målvaktsinsats läckte försvaret ibland betänkligt, och bristen på snabbhet gjorde sig också påmind emellanåt. Kanske var medelåldern väl hög ibland i vissa lagdelar, men publiken fick alltid valuta för inträdesbiljetten då Målillas matcher aldrig var händelsefattiga. Niklas Johansson och Co producerade också mest mål i serien. Helhetsintryck: Charmigt, men ihåligt. Hjorted var lite av en outsider i förhandsspekulationerna. Efter en nervig inledning av serien spelade sig Weidenstolpe och Co successivt upp sig, och blev till slut lite av höstens lag. En femteplats måste betraktas som mer än godkänt, även om den månghövdade hemmapubliken hade större drömmar. Helhetsintryck: Talangfullt. Södra Vi malde på i en jämn lunk serien igenom. När det behövdes poäng - togs det poäng - men nog saknades det lite spelglädje emellanåt? Laget agerade oftast mer rutinerat, än inspirerat, och en mittenplacering motsvarar väl säsongens insats. Helhetsintryck: Slätstruket. Storebro var oberäkneliga och fullständigt omöjliga att tippa. Laget kunde när som helst besegra vem som helst - och tvärt om. Årets insats var dock bättre än på länge, och laget var denna säsong aldrig inblandat i bottenstriden. Helhetsintryck: Oberäkneliga. Rödsle agerade jämnt och stabilt säsongen igenom. Trots en stabil mittenplacering gjorde laget minst mål i serien, men kvalité fanns för att rubba vilken motståndare som helst. Helhetsintryck: Lite avslaget. Gamleby gjorde en hyfsad vårsäsong men poängskörden under hösten var inte godkänd. Vi var nog många som trodde att GIF skulle hamna högre upp i tabellen, men laget uppträdde ibland lite orutinerat och drog också på sig en och annan lite onödig avstängning. Helhetsintryck: Hyfsat. IFK Oskarshamn hade säsongen igenom ett sällsynt oflyt framför motståndarnas mål. Oförmågan att göra mål, kombinerat med en tveksam defensiv, gjorde att IFK´s slutliga tabellplacering inte alls motsvarade lagets inneboende kapacitet. På lördag kan dock IFK säkra nytt division V-kontrakt genom att besegra IK Tuna Södra hemma på Idrottsparken. Helhetsintryck: Ogenomtänkt, men långt ifrån dåligt. Totebo hade en alldeles för  tunn trupp för att i längden kunna hävda sig i femman. När beslutet togs att köra vidare med samma lag som vann sexan, avgjordes också säsongens tabellplacering. Helhetsintryck: Tappert. Ariel kämpade berömvärt på säsongen igenom. Utan reservlag går det inte att hävda sig i femman. Trots ett hopplöst utgångsläge gjorde laget alltid sitt bästa och är värda all respekt för säsongens insats. Helhetsintryck: Hedersamt. Divivion VI Västerviksserien  Djursdala tog kommandot direkt och gick som en slåttermaskin genom seriespelet. Laget stod i en klass för sig och seriesegern var aldrig hotad på allvar. Helhetsintryck: Suveräna. IK Tuna Södra gjorde en tapper säsong och kämpade sig till slut förtjänstfullt fram till en kvalplats. På lördag har Sven-Arne Ericsson och Co möjlighet till att ta steget upp i femman. För att göra det måste starka IFK Oskarshamn besegras på Idrottsparken, och skulle Södra mot - alla tips - greja detta, är det en klockren bragd. Helhetsintryck: Stort hjärta. Loftahammar började säsongen med en väl låg medelålder och uppträdde följdaktligen lite ojämnt. Efter ha skött sommarträningen på ett förtjänstfullt sätt höjde sig laget ett snäpp under hösten och var till slut nära att nå ända fram till en kvalplats. Helhetsintryck: Lovande. Frödinge/Brantestad startade bra och såg länge ut som en het kandidat till kvalplatsen. När väl motståndarna lärde sig att ta hand om lagets store målspottare; Ove Nilsson, låste det sig lite, och i slutspurten räckte laget inte riktigt till. Helhetsintryck: Rutinerat. Överum spelade i fyran för tre år sedan, och hade under ett par år tagit så mycket stryk att nye tränaren Tomas Åström, till att börja med, måste se till att få upp självförtroendets näsa över vattenytan. Succesivt gjorde ÖIK också ett allt bättre intryck och laget kan inte vara annat än nöjt med säsongen. Mot ÖIK´s vassa kontringar gick inget lag gick säkert, och Åströms mannar besegrade till exempel också Södra på bortaplan. Helhetsintryck: På rätt väg. Odensvi hade under våren svårt att få ihop ett slagkraftigt lag, men visade under hösten att det finns talanger i laget. Helhetsintryck: Lovande. VAIS var lite av seriens bohemlag och glappet mellan lagets högsta- och lägstanivå var sällsynt stort. Här hade poängskörden mindre betydelse än för de flesta andra lag. Helhetsintryck: Ett glatt svänggäng. IFK Tuna är inte nöjda med årets insats, men laget var också hårt brandskattat inför säsongen. Lasse Gustavsson och Linus Hjelm flyttade till Vimmerby och kunde givetvis inte ersättas i en handvändning. Helhetsintryck: Stinglöst. Almvik gjorde en av sina bästa säsonger på länge.  Poängskörden under våren motsvarade kanske inte riktigt de förhoppningar som försäsongens insatser givit upphov till, men insatsen i stort måste ändå laget vara nöjt med. Än mer poäng hade det säker också blivit om "humöret" varit något stabilare. Helhetsintryck: På väg uppåt. Storsjö återkom till seriesystemet - efter mångårig frånvaro - med ett väl ungdomligt lag. I stora delar var det ett pojklag, och efter sina förutsättningar ska de ha all heder av säsongen. Helhetsintryck: Fortsätt kämpa - ni kan bli bra. Krokstorp gör år efter år en prestation som slår det mesta: Bonny Karlsson ser till att få ihop ett lag. Det är bra gjort, och att det inte spelas hem så rasande mycket poäng, spelar ingen större roll. Helhetsintryck: Det är skönt att ni finns. JL 991013 |