Carl Michael Bellman.

Föddes i Stockholm den 4 febr. 1740 som äldste son i en aktad ämbetsmannafamilj på Södermalm.

Södermalm var Bellmans hemtrakt under hela hans ungdom, och där såg han väl redan som pojke många av de gatuoriginal och urspårade figurer, Fredman, Movitz, Mollberg mm som han längre fram införde i sin diktning men som ingalunda hörde till hans eller familjens umgängeskrets. Vid 17 års ålder debuterade Bellman som författare, och samtidigt inträdde han på ämbetsmannabanan. 1776 blev han rekomenderad av Gustaf III som sekreterare i nummerlotteriet, samt fick samma år hovsekreterares titel. Han gifte sig 1777 med Lovisa Grönlund och fick fyra söner. Bellman avled 11 febr, 1795.

Den gängse bacchanaliska jargongen i hans glada supvisor har förlänat honom själv en nimbus av omåttliga dryckesvanor, vilket inte är sant, lika lite som att han skulle vara en god vän till personerna kring Fredmans deklasserade vänner. Hans dikter riktades till den bildade överklassen och dom ställde höga krav på publikens språkliga och musikaliska kunskaper. Bellman var en mycket bildad, kräsen artist fullt medveten om att hans verk var av stort värde med speciell särart. Han sjöng inte gärna utanför sin egen vänskapskrets, och han var mycket omtyckt av sina vänner.

Bellman debuterade i sin ungdom med verk av religiösa slag och hans förebild var då närmast Dalin. På 1760 talet finner han sin egen ton  av typen Gubben Noach som sedan infogades i Fredmans sånger. Från mitten av 1760-talet tillkom den långa raden av Bacchi Ordenskapitel, som 1783 kröntes med Bacchi tempel.

Med det gustavianska hovet hade han från början av 1790-talet starka förbindelser, men hans riktiga vänskapskrets var bland ämbetsmän, borgare och konstnärer.

Epistlar och sång