Safir
Omkring 1800-talet fick man klart för sig att rubin och Safir utför ädelstenskvaliteterav korund. Till en början kallades bara den blå varianten för safir, medan andra korunder (ädelstenar) fick särskilda, ofta vilseledande namn. Numera betecknar ordet safir alla icke-röda korunder av ädelstenskvalitet. De ekonomiskt betydande fyndorterna för safirer ligger i Australien, Burma. Ceylon och Thailand. 
 

Färg:	Blå, färglös, rosa, orange, gul, grön, violett och svart.
Hårdhet:	9
Kemi:	Al2 O3 aluminiumoxid

Diamant 
Diamanten har sitt namn av hårdheten (grek. okuvlig). Det finns ingenting med jämförlig hårdhet men hårdheten skiljer sig på diamantens olika kristallytor. Därför är det möjligt att slipa en diamant med tex. diamantpulver. Diamantens optiska effekter är utomordentligt goda, och därför betraktas den som ädelstenarnas konung. 
 

Färg:	Färglös, gul, brun, grön, blå, rödaktig och svart.
Hårdhet:	10
Kemi:	C kristalliserat kol.

Smaragd 
Smaragens gröna färg är så ojämförlig att man även talar om "smaragdgrön" utanför mineralläran. Ofta är smaragen oren genom olika inneslutningar (vätskor, gasblåsor, läkta sprickor och andra kristaller). Att stenen är liten visar på äkthet i motsats till syntetiska stenar. De bästa fynden gör man i Columbia. 
 

Färg:	Smaragdgrön, ljusgrön, gulaktigt grön och mörkgrön.
Hårdhet:	7,5-8
Kemi:	Al2 Be3[Si6O18] aluminiumberylliumsilikat.

Pärlor 
Pärlor bildas i vissa havsmusslor, en del sötvattenmusslor och någon gång även i snäckor. De uppstår i en reaktion mot främmande partiklar som trängt in i musslan. Dessa väver sedan musslan in i pärlemoavlagring till en pärla. Den ökade efterfrågan har lett till omfattande odlingar. Man omger en svarvad pärlemokula med ett stycke epitel från en musslas mantel som genom en operation förs in i en annan mussla. Musslan åstadkommer sedan ett skal som gör att pärlan får sin lyster. 
 

Färg:	Rosa, silver, kräm, guld, grön, blå och svart.
Hårdhet:	3-4
Kemi:	C:a. 90% kalciumkarbonat, 7% organisk substans, 3% vatten.