|
|
SENSOMMAR
 |
|
|
Det börjar bli kyligt,
på kvällar och nätter,
och löven på träden,
får en annan nyans.
Det stundar en ändring,
från det vi är vana,
vi vill ha sommaren kvar,
men det finns inte en chans.
Fast visst har det sin tjusning,
med höstliga färger,
som växlar från guld,
till nyanser i rött.
Men det bådar om tid,
då det som nu lever,
snart mister sin fägring,
och blir visset och dött.
Men än kan man njuta,
av solvarma dagar,
och vandra i skogen,
att söka dess guld.
Kanhända så får vi,
som lön för vår möda,
skörda lingon och svamp,
om oss lyckan är huld.
Sen får vi drömma,
och leva på minnen,
om allting det goda,
som oss sommaren gav.
Av jordgubb och grädde,
semester och vila,
av svalkande dopp,
uti insjö och hav.
|
|
|
|
|
|
|
- MILSTOLPEN
VID TOLARP
|
|
|
Jag såg att några "gubbar",
gjorde nå´tt vid vägens slänt,
och jag stannade och sporde,
om något "illt" dem hänt.
Men allt var i sin ordning,
sitt jobb de skötte blott,
och det var ju i mitt tycke,
ett finfint jobb de fått.
De höll på att restaurera,
en relik från flydda dar,
en milstolpe som fordom,
väl mången väglett har.
Med hackar och med liar,
så slog de gräs och "slyn",
och på stenen stod det avstånd,
man hade kvar till byn.
Det känns så skönt att veta,
att någon vårdar ömt,
och "lyfter fram i ljuset",
det som bak sly var gömt.
Nu minner stenen åter,
den som på vägen far,
att till samhället i Aneby,
har man en kvarts mil kvar.
|
|
|
|
|
|
