|
|
|
|
|
|
Bland vildhallon och rönnsly,
vid vägens kant det står,
en grindstolpe som minner,
om hädangångna år.
Den burit har i forna tider,
på sina handsmidda beslag,
en grind av prima enevirke,
det minns jag tydligt än idag.
Den luktade så friskt och härligt,
som enevirket alltid gör,
och än idag den sköna doften,
tillbaks till barndomen mig för.
Jag öppnade i regn och solsken,
den grinden för alla, utan krus,
och sökte sedan efter slanten,
uti vägens modd och grus.
Jag minns en liten smutsig näve,
kramande och dagens "lön",
ett antal mörka kopparpengar,
vilken känsla, den var skön.
Borta är min barndoms födkrok,
men i minnet finns den kvar,
inspirerande till dikten,
om en tid som en gång var.
|
|
|
|
|
|
